FOLKUTBYTET • I tidningsartikeln målas en bild upp, där ursprungsbefolkningen utmanövrerats av en elits despotiska folkutbytespolitik, och där möjligheten till etnisk överlevnad syns förverkad – medan striden idag rör en blandbefolknings anglosaxiska traditioner, sekulära demokrati och brittiska rättskultur.

Migrationsprofessorn vid Buckingham University, tillika den yrvakne judeo-nationalistiskt sinnade skribenten vid tidningen The Telegraph, Matthew Goodwin konstaterar i sin artikel ”This is how mass migration will change Britain beyond recognition” att Storbritannien genomgår en exceptionell demografisk och kulturell förändring till följd av en långvarig och ohejdad massinvandrings- och folkutbytespolitik.

Utvecklingen beskrivs av professorn inte bara som ”dramatisk” utan även som ”helt oåterkallelig” – såvida inte ”osannolika och demokratiskt tvivelaktiga kursändringar” skulle genomföras inom kort. Goodwin använder siffror från Storbritanniens officiella statistikbyrå Office for National Statistics (ONS) för att illustrera hur snabbt befolkningens sammansättning förändras, och han konstaterar utan några större tecken på indignation att en etnisk grupp i synnerhet ovillkorligen drar en demografisk nitlott.

Förutspådda demografiska förändringar

Artikelförfattaren lyfter nämligen fram en rad prognoser, vilka – såväl var för sig som tillsammans – indikerar att infödda vita britter är på väg att bli en minoritet i sitt eget land:

  • År 2063 förväntas de utgöra mindre än hälften av befolkningen.
  • År 2079 kommer de utrikesfödda och deras omedelbara ättlingar att utgöra majoriteten.
  • År 2100 beräknas nästan 25 % av hela befolkningen vara muslimer, och bland personer under 40 kan denna andel nå upp till 33 %.

ONS-data från förra året visar att över 33 % av alla nyfödda i England och Wales hade mödrar som inte var födda i Storbritannien. För England som helhet ligger siffran på över 40 %, medan det i London gällde nästan 60 % av alla födda barn. Det innebär, poängterar Goodwin, att invandringen i flertalet något större städer redan lett till en total förändring av den demografiska profilen.

”Politiskt och demokratiskt underskott”

Ett centralt tema i artikeln är avsaknaden av folkligt samtycke till dessa förändringar. Författaren betonar att Storbritannien aldrig haft en nationell folkomröstning om massinvandringens inriktning och omfattning. De stora partierna har under decennier undvikit en seriös debatt om denna migrations långsiktiga konsekvenser, såväl ur ett kulturellt, som ur ett identitetsmässigt och säkerhetspolitiskt perspektiv.

Denna utveckling har enligt Goodwin i själva verket framdrivits av elitens feghet och kortsiktiga perspektiv, närmare specificerat som:

  • dess paniska skräck för att 1. utpekas som ”direkt rasistisk”, 2. anklagas för att ännu inte kommit till ”den moraliskt och intellektuellt överlägsna insikten om mångkulturens förträfflighet”.
  • dess sammanhangslösa syn på ekonomisk arbetskraftsinvandring, utan ett beaktande av dennas ”inverkan på samhällsbärande strukturer”.

Samtidigt som befolkningens sammansättning omformats i grunden, har, menar professorn, ”en tydlig politisk plan för integration, kulturell sammanhållning eller hantering av de konflikter som kan uppstå i mångkulturella samhällen” helt lyst med sin frånvaro.

”Kulturella och religiösa konsekvenser viktigare än rent etniska”

Goodwin hävdar i artikeln att de verkligt destruktiva demografiska förändringarna av Storbritanniens befolkning inte främst rör dess etniska sammansättning, utan snarare den försvagade ställningen för dess judeo-europeiska ”värderingar, institutioner och kulturuttryck”. Mer specifikt beskriver han den växande andelen muslimer i landet som en faktor orsakande undervisnings- och, rättssystemets förfall, en förskjutning av religionens plats i offentligheten – och i förlängningen även en degenerering av lagstiftning och politisk representation.

Han varnar för att islam i vissa stadsdelar i praktiken redan är normgivande, med exempel på parallellsamhällen, där brittisk lag och brittiska traditioner trängts undan. Här pekar han på områden i Birmingham, Bradford, Luton och östra London.

Företeelser som könssegregering i skolor, offentliga bönestunder, och Sharia-influerad rådgivning är, framhåller professorn, redan verklighet i flertalet delar av landet.

Slutsats: Ett land vid ett nytt vägskäl

I sitt slutord fokuserar Goodwin på det faktum att dagens minoriteter utan en radikal kursändring av invandringspolitiken kommer att bli framtidens majoritet – med långtgående konsekvenser för vad ”det innebär att vara britt”:

Den brittiska identiteten, byggd på anglosaxiska traditioner, sekulär demokrati och brittisk rättskultur, riskerar att ersättas av något helt annat.

Enligt artikelförfattaren har den rasblandade grupp han kallar ”britterna” – till skillnad från den vita ursprungsbefolkning med samma namn, som enligt honom redan gjort sitt – fortfarande ett val. Men tiden är knapp. Om inget radikalt görs, kommer ”framtidens britter” att leva i ett land som inte längre känner igen dem, ett där deras historia och traditioner blivit irrelevanta eller rentav oönskade.