KD-topp gav släkting politiska uppdrag
2024-11-07 20:35
KOMMENTAR. Genom att infiltrera nordkoreanska vänföreningar i tio år menar den danske dokumentärfilmaren Ulrich Larsen sig ha ”avslöjat Nordkorea”. Men vad är det egentligen dokumentären visar?
Nyligen hade dokumentärfilmen ”Mullvaden” premiär på SVT Play. I två delar får man följa den danske dokumentärfilmaren Mads Brügger när han med hjälp av Ulrich Larsen, en förtidspensionerad kock från Köpenhamn, infiltrerar nordkoreanska vänföreningar i Europa.
Infiltratören Larsen blir efter några år djupt involverad i vad som framstår som hemliga affärer med olja, narkotika och högteknologiska vapensystem. Affärer som tack vare de allt hårdare och påtvingade sanktionerna mot Nordkorea från det (((internationella samfundet))) förstås tvingas ta mer underjordiska och hemliga former.
Dokumentären i sig är oerhört spännande. Det är som att se en spionthriller, fast på riktigt. För att Larsen ska kunna gå längre i sin infiltration paras han snart ihop med en dansk affärsman kallad ”Mr. James”, som ska agera investerare i en nordkoreansk, underjordisk fabrik i Uganda som ska tillverka tunga vapen och metamfetamin. Vad de två herrarna åstadkommer är helt klart imponerande. Troligtvis har helt vanliga privatpersoner aldrig någonsin kommit ens i närheten av att ro hem en underrättelseoperation av den här magnituden tidigare.
Men till vilket syfte? Att avslöja att Nordkorea tack vare USA:s skurkaktiga förtryck tvingas göra skumma affärer under bordet för att kunna få landet att gå runt? Allt för att man vägrar spela globalisternas spel och hellre väljer att gå sin egen väg och bygga sitt land utifrån sina egna idéer.
Självklart måste även länder som Nordkorea tålas att granskas, likväl som nordkoreanska vänföreningar. Men att under omständigheterna slå ännu mer på en sådan underdog är inget annat än ytterligare översittarfasoner. Om Nordkorea inte får importera olja enligt FN, hur ska man annars kunna förse sitt land med olja förutom att göra det illegalt? Om man sedan har vänner ute i världen som är beredda att hjälpa dem, ska man då tacka nej till det?
Självklart vill globalisterna att Nordkorea bara ska lägga sig ner och dö. Det är ju syftet med dessa omänskliga sanktioner. Men det dokumentären visar är en nation som vägrar ge upp, som fortsätter att kämpa för sin överlevnad trots att man har nästan hela världen mot sig. Som på uppfinningsrika sätt hittar vägar att göra de affärer man behöver göra för att fortsätta utvecklas och gå framåt och struntar i globalisternas hot och mobbning. Som till och med, till skillnad från USA och de andra Israellakejerna, ser till att förse Syrien och Bashar Al-Assad med vapen för att strida mot Islamiska staten och andra diverse västunderstödda terrorister.
Det finns dessutom mycket med dokumentären som är väldigt märkligt. Vad är det exempelvis som gör att Ulrich Larsen offrar tio år av sitt liv åt att arbeta för ett land som han egentligen vill sätta dit? I dokumentären förklaras det som hastigast i början med att han som barn skulle ha stött på andra barn från det forna Östtyskland och att han därför insåg att ”diktaturer är fel”. Men trots att de flesta under sin uppväxt har varit med om liknande saker utvecklas inte detta vidare.
Dessutom är det märkligt att den danske affärsmannen ”Mr. James”, en tidigare främlingslegionär och kokainsmugglare, lyckas komma så djupt in i nordkoreanska statshemligheter utan att hans identitet ens kontrollerades av landets säkerhetstjänst. Hur kan Nordkorea fortfarande existera som stat ifall deras underrättelsetjänst är så oförsiktig?
Ulrich Larsen tillåts dessutom att filma precis allt, även inne i Nordkorea. Han filmar till och med när Mr. James gör knark- och vapenaffärer med representanter för den nordkoreanska regeringen. Och allt förklaras bara med att Larsen är så väl ansedd av nordkoreanerna att dessa bara utgår från att han gör ”propagandavideos”. Men sedan när kan det som åtminstone i dokumentären framställs som hemliga och illegala affärer omvandlas till propaganda?
Nej, i mina ögon framstår dokumentären inte bara som extremt suspekt i hela sitt upplägg, den riktar också udden mot helt fel krafter. Vart är granskningen av det judiska spion- och lönnmördarnätverket Mossad som opererar över hela världen? Eller krigsorganisationen Nato? Varför skickar ingen västerländsk journalist en mullvad mot dem som verkligen har makt i världen?
Att ge sig på ett land som är så hårt ansatt att man tvingas ta till okonventionella metoder för att överleva och sedan kritisera dem för detta är som sagt inget annat än rena mobbarfasoner.