Den tolfte mars var Näste 1 i Uppsala för offentlig flygbladsutdelning. Detta var det första offentliga besöket i staden på nästan ett år, så förhoppningarna var stora att det skulle bli en lyckad aktivitet.

De deltagande kom till plats i centrala Uppsala vid 12-slaget, staden var i låg växel men människor var i rörelse. Man möttes först och främst av en ensam man som sålde tidningen Proletären. Målmedveten som han var struntade han tvärt i att aktivisterna var där och fortsatte att försöka sälja sin tidning. Men motståndsmännen var där i folkbildningssyfte så flygbladen började tryckas i famnen på var åsiktslös ”proletär” i Uppsala denna dag. Allt flöt på otroligt bra, aktivisterna hade vårväder med sig och gott humör därtill så dagen bjöd på flera trevliga och seriösa samtal.

Vid tvåtiden fick man dock besök av fyra meningsmotståndare som inte var lika glada och öppna som aktivisterna för diskussion och dialog. Dessa skuttade och gapade, grimaserade och gestikulerade. Responstiden för polisen att fatta vad som hände var otroligt lång och en av Motståndsrörelsens aktivister var framme innan dem. Dessa fyra ville uppenbarligen inte ha handgemäng då de till en början var fria från polis och kunde lätt attackerat om de känt för det. Detta skedde dock aldrig och de lät sig flyttas av polis en bit därifrån, där de fortsatte med de klassiska ramsor dessa har i sitt förråd. Alla organisationens deltagare skötte sig utomordentligt, och inget hets tillbaka skedde och flygblad delades konstant ut till folksamlingarna runt omkring som undrade vad fyra vinterklädda pajasar höll på med.

Misstolka ej, alla på plats var mer än villiga att tillrättavisa dessa, men då det inte var mer än tjatter behövdes detta aldrig. Denna händelse hjälpte endast gruppens flygbladsutdelning då alla blev intresserade av vilka man var, och flygbladen forsade iväg. Situationen lugnade snart ner sig och man stannade på plats i någon timma till för mer diskussioner och sedan begav man sig hemåt.

Aktiviteten utfördes utmärkt, att träffa människor är för oss en fröjd. Att höra positivitet från de sympatiska och vrålen från våra meningsmotståndare värmer glöden där kampviljan sjuder. Vi väcker känslor och åsikter, detta är det som gör vår närvaro stark. Vi skall alltid vara där massan är i rörelse.

• Publicerad:
  2016-03-19 08:00