KRÖNIKA • Vera Oredsson reflekterar över olika barn beter sig och hur de uppfostras i dagens mångkultur.

Utanför i lekstugan befinner sig lite barnmöbler – stolar och bord i plast. Ibland är möblerna kastade på gräset. För de unga mödrarna sitter helst och leker med sin mobil och lämnar leksakerna på kvällen. Någon undanplockning förekommer inte. Det är vi omkringboende vana vid.

Visserligen är detta irriterande, men dagens barn lär sig visst en massa annat än ordning! Disciplin och lydnad får visst vika undan för sexualundervisning och annat internationellt trams. Vänsterinverkan utan nationell patriotism kan mana till förstörelse med helt onödiga aggressioner mot bilar och skyltfönster m.m. Misstankar om ”fackelmän-metoden” förekommer även där.

Mest riktas indoktrineringen mot tonåringar och detta även mot svenska ungdomar men mer sällan mot yngre barn. Disciplin och patriotism som i demokratierna är helt utsuddade ur ungdomarnas uppfostran gör dessa rotlösa, men måste sedan ändå i viss mån börja införas när yrkeslivet börjar. För en del blir omställningen chockartad med psykiska problem som de i de svåraste fallen dämpas med droger.

Jag kan i alla fall aldrig förstå hur invandrarbarn fungerar. När de började dyka upp märktes förstås att fotbollen är deras favoritleksak. Dunk, dunk i det oändliga, men det fick man stå ut med.

Men nu! En pojke slog med vilja sönder möblerna från lekstugan. Trots min villkorliga HMF-dom kunde jag inte låta bli att ryta till. Hur långt får vår uthållighet egentligen pressas? Att åse förstörelse är helt omöjlig för mig som har sett så mycket av det under mitt liv och våndas av att se ny förstörelse, varken i stort eller smått.

Våra svenska barn är visserligen uppfostrade i en demokratisk sfär – men förstörelselustan har jag inte observerat hos dem i de yngsta åren.

Jag kommer här med en liten observation. Under de år jag bodde här besöktes några nära boende av en pojke i 6-7-årsåldern. Lite mer bredaxlad, vit och av hans rörelser att döma säkert tysk eller från Österrike. Hans lek var lite annorlunda – lugn och metodisk ordnade han de kastade plastmöblerna, ställde upp dem, sorterade med färgerna. Varje morgon några dagar. Dessa gener var ännu inte förstörda av demokratiskt dalt eller påverkade av kulturförbättrarnas förstörelselusta.

Våra barn: Kommer kamrater med barn är det underbart att se hur de hjälper till med disk och torkning, leksakerna plockas alltid undan av papporna och mammorna. Men då är de också nationalsocialister!