Dagens datum 31 januari: Detta datum år 1955 avrättades två israeliska agenter i Egypten. De hade varit delaktiga i Operation Susannah, en false flag-operation som syftade till att destabilisera Egypten och provocera fram utländsk intervention.
Den 31 januari 1955 avrättades de två egyptiskfödda judarna Moshe Marzouk och Shmuel Azar i Egypten efter att ha dömts till döden för delaktighet i flera terrorattentat mot amerikanska och brittiska institutioner i Kairo. Detta var det rättsliga efterspelet i vad som skulle bli känt som ”Lavonaffären”.
Operation Susannah var en israelisk false flag-operation som syftade till att skapa politisk misstro i väst mot Gamal Abdel Nassers regim i Egypten och destabilisera landet genom att provocera fram ett våldsamt och oroligt politiskt klimat. Ett mer konkret mål var att de brittiska trupper som fortfarande vakade över den strategiskt viktiga Suezkanalen skulle ges anledning att stanna kvar i Egypten. Detta så att inte kanalen helt hamnade under egyptisk kontroll.
Med hjälp av judiska agenter, de flesta egyptiska medborgare, skulle den israeliska militära underrättelsetjänsten genomföra en serie terrorattentat riktade mot brittiska och amerikanska mål i Kairo och Alexandria. Gruppen av judiska agenter, som kallades för Enhet 131, leddes av den israeliske majoren Avram Dar som opererade under täckmantel av att vara en brittisk medborgare vid namn John Darling.
Avram Dar och hans medhjälpare hade redan 1948 börjat rekrytera infödda judar till Israels militära underrättelsenätverk i Egypten. Rekryterna fick i hemlighet resa till Israel där de fick utbildning i spioneri och sabotageverksamhet.
Den 2 juli 1954 genomfördes det första bombattentatet mot ett postkontor i Alexandria. Den 14 juli placerades tidsfördröjda brandbomber på två amerikanska bibliotek i Kairo och Alexandria som drevs av United States Information Agency. Samma dag skulle en av de judiska sabotörerna, Philip Natanson, placera en brandbomb på en brittisk biograf i Alexandria, men bomben antändes för tidigt och den svårt skadade attentatsmannen greps av egyptisk polis.
Efter husrannsakan och förhör erkände Natanson sin inblandning och bidrog till att hela gruppen av sabotörer avslöjades. Det påstås även att egyptiska säkerhetspolisen hade fått tips om att Natanson skulle begå ett attentat den dagen och att man därför spanade på honom.
Senare skulle israelerna komma att misstänka en av sina egna för att ha förrått terrorplanerna till egyptierna. Hans namn var Avraham Seidenberg eller Avri Elad och var en av ledarna för terrorgruppen. Elad opererade under en minst sagt intressant täckmantel. Han hade under flera år noggrant skapat en falsk identitet som den före detta SS-officeren Paul Frank och rörde sig i en sådan miljö både i Europa och i Mellanöstern. Elad uppgav senare att han till och med hade genomgått en kirurgisk operation för att få tillbaka förhuden så att han inte skulle kunna avslöjas som jude.
Israelerna kunde aldrig bevisa att Avri Elad hade förrått terrorgruppen men han skulle senare, i ett annat fall, dömas till tio års fängelse för otillåtna kontakter med den egyptiska underrättelsetjänsten.
När egyptisk polis och underrättelsetjänst avslöjade gruppen lyckades ledarna Avri Elad och Avram Dar fly ur landet. Ett flertal andra arresterades och 11 personer kom att åtalas för delaktighet i attentaten. Två av de misstänkta begick självmord under utredningen (eventuellt avled den ene efter tortyr).
Två av de åtalade, Moshe Marzouk och Shmuel Azar, dömdes till döden. Sju andra dömdes till långvariga fängelsestraff och två friades. Medier i väst tenderade att vinkla nyheterna kring rättegången på ett sätt som antydde att de åtalade snarare var offer för en antisemitisk skenrättegång än terrorister.
Försvarsminister Pinhas Lavon tillsammans med Moshe Dayan.
Israel kunde av förklarliga skäl inte annat än förneka sin inblandning. Den misslyckade operationen ledde dock till att Israels försvarsminister Pinhas Lavon fick avgå. I de attentat som hann genomföras var antalet dödsoffer lyckligtvis noll, men om inte terrorgruppen avslöjats så snabbt hade dess verksamhet kunnat leda till hundratals dödsoffer. I slutänden var de enda dödsfallen de två som blev avrättade och de två fängslade agenter som begick självmord.
För eftervärlden har Lavonaffären blivit ett klassiskt exempel på en false flag-operation där en stat begår terrorhandlingar mot sina egna eller sina allierade och försöker få det att se ut som ett verk av fienden.
Artikeln publicerades ursprungligen 2014-01-31.
Hoppa till huvudinnehåll
