DJUR & NATUR • En ny internationell studie visar att överfiske och övergödning har rubbat balansen i näringsvävarna i Östersjön. Men utvecklingen vänder inte automatiskt trots att vissa belastningar har minskat.

Forskare från länder runt hela Östersjön har analyserat hur näringsvävarna, alltså samspelet mellan arter som äter och äts, har förändrats över tid. Studien omfattar sju olika havsområden och bygger på tidsserier som sträcker sig mellan 26 och 46 år. Resultatet är oroande. Balansen mellan olika grupper av organismer har påverkats negativt av mänsklig aktivitet och enligt EU:s havsmiljödirektiv innebär det att näringsvävarna inte når upp till kraven för god miljöstatus.

Forskarna pekar framför allt ut två orsaker: överfiske och tillförseln av näringsämnen från land. När för stora mängder näringsämnen når havet ökar algproduktionen. När algerna sedan sjunker till botten och bryts ner förbrukas syre. Resultatet blir syrefattiga bottnar där få arter kan överleva.

Samtidigt har fisket förändrat balansen mellan olika arter. När bestånden av rovfisk, bland annat torsk, minskade riktades det industriella fisket i större utsträckning mot sill och skarpsill. Nu minskar även sillen kraftigt. Förändringar i enskilda fiskbestånd kan få konsekvenser långt utanför den berörda arten.

— När fiskarter som historiskt har funnits i stora mängder minskar så kraftigt kan det utlösa kedjereaktioner genom hela näringsväven, konstaterar forskarna.

Mindre utsläpp har inte räckt

En av studiens viktigaste slutsatser är att minskad mänsklig belastning inte nödvändigtvis innebär att ekosystemet återgår till sitt tidigare tillstånd. Forskarna beskriver det som att Östersjöns ekosystem kan ha förskjutits till ett nytt tillstånd som det har svårt att lämna.

Sedan 1980-talet har tillförseln av fosfor till Östersjön minskat med omkring 50 procent. Trots det fortsätter de syrefria bottenområdena att breda ut sig och samtidigt ökar halterna av löst fosfor i vattnet.

Även utvecklingen för torsken illustrerar problemet. Fiskeridödligheten har minskat i både västra och centrala Östersjön, men torskbestånden har fortfarande inte återhämtat sig. Näringsväven präglas fortfarande av förändringen som följde efter torskens kraftiga tillbakagång.

Utvecklingen påverkas dessutom av ett varmare klimat. Stigande vattentemperaturer kan förstärka effekterna av både överfiske och övergödning. Varmare vatten kan hålla mindre syre, samtidigt som klimatförändringar påverkar fiskars möjlighet att reproducera sig och överleva.

Forskarna bakom studien betonar därför att problemen måste hanteras på flera fronter samtidigt. Överfiske och höga halter av näringsämnen är enligt studien två områden där länderna runt Östersjön kan påverka utvecklingen genom regionala beslut och åtgärder.

— Det finns alltså mycket vi kan göra här och nu. Men då krävs kraftfulla och samordnade åtgärder i hela Östersjöregionen, säger Carolyn Faithfull, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).