FILMRECENSION Gust Johnson har genomlidit den nya Peter Pan-filmen, men också grävt i Peter Pans rasmedvetna ursprung.

Kan man göra en filmrecension utan att ha sett filmen? Det var i alla fall min ursprungliga tanke, för jag ville verkligen inte se Disneys nya propagandafilm Peter Pan & Wendy som släpptes på Disney Plus idag. Men jag genomled den trots allt för att kunna skriva denna artikel. Kom ihåg, kära läsare, att jag gör det för er skull – så att ni ska slippa. Som Jesus går jag min Golgata-vandring och låter mig beredvilligt spikas upp på korset som ett offer för mänskligheten.

Redan innan lanseringen av filmen stod det klart att den skulle innehålla stora inslag av ”woke” genom att Disney valde någon oerfaren pakistansk (eller liknande) skådespelare att spela Peter Pan och en negress att spela Tingeling. Detta fick massiv kritik redan när trailern kom och är förmodligen anledningen till varför Disney inte vågade släppa filmen på bio.

Men dessa två – väldigt stora – avsteg från originalet var långt ifrån den enda propagandan i Disneys rätt bisarra film. Om Disney vanligtvis gör filmer som kan beskrivas som ”woke” borde denna film snarare kallas för ”woke in infinitum”.

Det dröjer bara några minuter innan vi får se ett smakprov på hur Disney kommer pervertera den ursprungliga berättelsen om Peter Pan när vi introduceras till Wendy. De som kan historien vet kanske att Wendy förväntas bli en god moder men istället beger sig ut på äventyr med Peter Pan innan hon slutligen ångrar sig och beslutar sig för att växa upp. Här förväntas hon istället bli en stark ledare, vilket hon också är genom hela filmen (det är mer Wendys berättelse än Peter Pans). Budskapet från judarna på Disney är alltså att unga vita kvinnor hellre bör jaga positioner än bli mödrar.

Feminismen är för övrigt genomgående och det är väldigt mycket girl power i Wendy, Tiger Lily och Tingeling. Tiger Lily har för övrigt gjorts till något slags befäl över Lost Boys. Indiankvinnan är mycket mer talför än i originalet, stoisk, en god krigare samt är också den som representerar visdom. I slutändan är det hon som räddar Peter Pan och inte tvärtom.

Lost boys utgörs för övrigt av en mångkulturell smältdegel där inte ens en majoritet av dem verkar vara pojkar. Såhär går dialogen:

Wendy: Men ni är inte bara pojkar!

Lost boys-negress: Och?

Wendy: Ja, jag antar att det inte spelar någon roll...

En av de få vita pojkarna spelas av en med Downs syndrom, vilket kändes väldigt viktigt att ha med. Han spelar för övrigt Lost boys-pojken ”Slightly” vilket är lite ironiskt i sammanhanget (Slightly retarded).

Vi får också veta att i stort sett de enda vita män som finns representerade är skurkarna i Captain Hook (Jude Law) och hans pirater. Till skillnad från allt annat multikulti är Hooks besättning med några få undantag väldigt etniskt homogen. Hook har inte längre det svarta krulliga hår som kännetecknar honom och det finns inga andra tecken på tattare i besättningen. Bara engelsmän.

Även om man helt bortser från den massiva antivita propagandan är Peter Pan & Wendy ingen bra film, medioker som bäst. Den är ytlig, livlös och med tillhörande Disney-plast samt bjuder också på rätt dåliga skådespelarinsatser. Jude Law gör rollen som Captain Hook på ett bra sätt, men annars är det ganska dött på den fronten. Men fokuset har ju heller aldrig varit att göra en bra film utan att subvertera berättelsen om Peter Pan.

Om man nu prompt måste se en Peter Pan-film som också har sin beskärda del av multikulti men där åtminstone huvudkaraktärerna fortfarande är vita och där filmen överlag är helt okej, så får jag väl rekommendera Steven Spielbergs ”Hook” från 1991.

Om Peter Pan

Det var ett tag sedan jag läste Peter Pan, men vad jag kommer ihåg var det i alla fall otänkbart att Peter Pan eller Tingeling skulle vara rasfrämlingar. Med lite grävande visade sig detta vara helt korrekt, men inte bara det. Boken om Peter Pan är rent av en provit berättelse. Mer om det senare.

Karaktären Peter Pan skapades av den skotske novellisten J.M. Barrie som en bifigur i novellen The Little White Bird, men den Peter Pan vi känner till började på allvar utvecklas i en pjäs från 1904, Peter Pan; or, the Boy Who Wouldn’t Grow Up för att sedan bli Peter and Wendy från 1911.

Peter Pan är som bekant en fri själ som vägrar växa upp och som flyger iväg till Never land som är en ö befolkad av sjöjungfrur, älvor, indianer och pirater. Där får han uppleva äventyr med Lost Boys och sin trogna medhjälpare Tingeling och kämpa mot Captain Hook. När Peter Pan förlorar sin skugga i den verkliga världen blir han upptäckt av flickan Wendy Darling som han tar med till Never land och som blir moder över Lost Boys.

Peter i Peter Pan är hämtad från en av Barries söner och Pan kommer från den grekiske guden Pan som representerar naturen. Eller människans natur i kontrast till civilisationen. Det kan sägas vara något som Peter Pan till stor del handlar om då Peter Pan vill leva som en fri själ och inte styras av den vuxna världens regler.

Ett annat stort tema är familj – eller avsaknad av den. Peter Pan rymmer iväg när han är mycket liten och Lost Boys utgörs av pojkar som ”ramlat ur sina barnvagnar när sjuksköterskan tittar åt andra hållet och om de inte görs anspråk på sju dagar skickas de långt bort till Neverland”.

Det är en berättelse om ungdomlighet och eskapism. Det finns otaliga analyser av Peter Pan-berättelsen och en av de mer intressanta ges faktiskt av Jordan Peterson (som borde syssla med det han är bra på snarare än att krypa för judarna). Enligt Peterson handlar berättelsen om Peter Pan om offer. Peter Pan en ung man som vägrar ta ansvar och istället flyr in i en fantasivärld med fantasivänner. Kapten Krok är ansvaret som jagar honom och krokodilen tiden som håller på att rinna ut.

Peter Pan som "The Great White Father"

Mest intressant är ändå originalet från J.M. Barrie där Peter Pan och hans vänner är raka motsatsen mot vad de är i Disneys bisarra tolkning.

I boken kallas för det första den indianstam som Tiger Lily tillhör för ”piccaninny warriors”. Piccaninny betyder ungefär ”pytteliten” och ska tidigare ha använts som en benämning för aboriginer. Tiger Lily är dock ingen aborigin utan en indian, men begreppet har tolkats som att det är ett samlingsbegrepp för ”de andra”. Vidare kommunicerar dessa indianer genom pidginspråket eller genom att säga saker som ”Ugh, ugh” eller ”Ugg-a-wugg-a-wigwam”. Tiger Lily säger saker som ”Peter Pan save me, me his velly nice friend. Me no let pirates hurt him.”

Indianerna är alltså primitiva i Barries ögon, men också exotiska. Men inte tillräckligt spännande för att Peter Pan ska vilseledas av Tiger Lilys flirtanden, istället avvisar han henne när hon försöker.

I J.M. Barries originaltitel kallade han Peter Pan för ”The Great White Father”, men publicisten Charles Frohman, en jude, övertalade honom att ändra titel. I boken refererar dock indianerna till Peter Pan som just ”The Great White Father”.

Vad detta säger är att det dels finns det en personbeskrivning av Peter Pan där han är vit. En annan sak är att de vita i boken framställs som högre i hierarkin än de andra på Never land. Det ska här sägas att Wendy och med all säkerhet också Lost Boys är vita och att det är de som regerar på ön. Och till slut är det den vite mannen (Peter Pan) som räddar indianernas prinsessa (Tiger Lily) från piraterna.

Det finns också andra rasinslag utöver kopplingarna till den indo-europeiska guden Pan och den vite mannens ställning i Never land. Det bör noteras att Tingeling är en älva, eller fe. Älvor finns inom den nordiska folktron och är strikt bundna till germansk mytologi och historiskt förknippade med naturen och ljushåriga kvinnor.

Ängsälvor (1850), målning av Nils Blommér.

Så även om Peter Pan är en fiktiv person är berättelsen i allra högsta grad inspirerad av vårt ursprung, vår egen kultur, så som fallet också är med Tolkiens värld. När Walt Disney, som var en förkämpe för germansk kultur, släppte den tecknade filmen Peter Pan 1953 var det en tolkning trogen originalet och en berättelse för vita. Men efter att Disney hamnat i judisk ägo vill man subvertera de germanska berättelserna och göra dem antivita som ett led i deras agenda.

Peter Pans rasistiska historia har kommit upp till ytan till och från, men anledningen till att det inte varit mer liv om det är med all sannolikhet att J.M. Barrie gav bort upphovsrätten till barnsjukhuset Great Ormond Street Hospital for Children i London, något som var en verklig välgärning för sjuka barn.