MILJÖ • En studie från Naturhistoriska muséet visar att halterna av PFAS har sjunkit i Vänern, Vättern och Mälaren. Men enligt EU:s nya och striktare förslag överstiger man fortfarande gränsvärdena.

En ny studie från Naturhistoriska riksmuseet visar att halterna av PFAS-ämnen, så kallade “evighetskemikalier”, har sjunkit i Vänern, Vättern och Mälaren. Trots att nedgången är tydlig är nivåerna fortfarande bekymmersamma då de överskrider de gränsvärden som gäller för EU:s nya, striktare förslag.

Studien, som genomförts på uppdrag av Vattenvårdsförbunden med finansiering från Havs- och vattenmyndigheten, bygger på analyser av PFAS-halter i fiskprover hämtade från museets miljöprovbank. Dessa prover sträcker sig tillbaka till 1970-talet och gör det möjligt att jämföra dagens nivåer med tidigare årtionden.

Långsam omsättning av vatten

I Vänern och Mälaren har halterna minskat sedan början av 2000-talet medan Vättern visat en minskning sedan omkring 2008. Trots detta ligger till exempel röding från Vättern fortfarande över de nuvarande gränsvärdena för PFOS, ett PFAS-ämne som för länge sedan förbjudits i många sammanhang internationellt. Detta beror delvis på att sjön har en långsam omsättning och att kemikalierna därmed stannar kvar under lång tid.

Medan dagens PFAS-halterna dragit ner risknivån för de berörda sjöarna pekar studien på att de nya EU-direktiven – som föreslår betydligt strängare gränsvärden – skulle innebära att alla de tre sjöarna fortfarande överskrider de tillåtna nivåerna. Därmed finns det ett behov av fortsatta åtgärder både nationellt och lokalt för att minska PFAS-utsläppen och föroreningar i miljön.

Forskarna understryker också vikten av att spåra upp äldre lokala utsläppsplatser, genomföra saneringar där det är möjligt, och stärka regelverk för att undvika att PFAS över huvud taget når sjöar och vattendrag. Suzanne Faxneld vid Naturhistoriska riksmuseet poängterar att de positiva trenderna visar att regleringar fungerar, men att de inte är tillräckliga för att nå de mål och krav som väntas i framtida EU-lagstiftning.