Pratshow på HBO reflekterar över orwellianskt nyspråk
NYSPRÅK • Under fredagens sändning av HBO:s Real Time kritiserade programledaren den ”orwellianska” omdefinitionen av ord som ”hat”, ”våld” och ”vit överhöghet” i hans hemland.
I George Orwells roman 1984 beskrivs manipulation av språket som ett vapen i maktens händer. Samma tema togs i fredags upp i en amerikansk pratshow.
Programvärden Bill Maher påminde i en sändning av programmet Real Time (HBO) om att George Carlin [amerikansk ståuppkomiker, författare, samhällskritiker och skådespelare, 1937-2008] 1972 presenterade de sju orden som man då inte fick yttra i amerikansk TV.
Orden är, i den ordning som Carlin presenterade dem: shit, piss, fuck, cunt, cocksucker, motherfucker och tits.
Maher vill inte bli mindre odödlig än Carlin, så han presenterar i sändningen sin egen lista – över ”kraftigt missbrukade ord”:
”Tja, här är mina åtta ord man borde sluta omdefiniera: hat, offer, hjälte, skam, våld, överlevare, -fobisk och (person som förespråkar) vit överhöghet.”
Programledaren fortsätter med att berätta om ett fall där orden ”hatfull” och ”hundvissling” – två ord som inte finns på hans lista – missbrukas.
Slutsatsen blir att det förra ordet används slentrianmässigt där den anklagade personen inte har en aning om talarens emotionella bevekelsegrund – medan det senare ofta ges betydelsen ”aggressivt budskap” istället för det ursprungliga ”ett budskap som kodats därför att talaren inte vågar vara direkt”.
Ordet ”våld” är enligt Maher grovt missbrukat då det nyttjas för skeenden där inget våldsamt förekommer.
Han påminner om att det ska användas ”när det gör ont” och att det vanligtvis lämnar ”något slags märke efter sig”.
Han fortsätter:
”Givetvis kan ett oräkneligt antal förlopp leda till våld, men jag beklagar, du kan inte bara ta det ordet och använda det för allt som är skrämmande för dig, eller bara verbalt, vilket är något som jag jag väldigt konkret fick lära mig på dagis.”
Politiskt slagträ
Den längsta utläggningen har Maher om engelskans supremacist (person som förespråkar ”vit överhöghet”).
Han konstaterar att New York Times år 2010 använde ordet 75 gånger – mot över 700 förra året, samt att det har kommit att användas som ett slagträ mot alla som har några som helst invändningar mot den rådande politiska agendan.
Maher tar i detta sammanhang upp de florerande anklagelserna mot SAT-testet (motsvarande sv. ”högskoleprovet”) om att vara ”vinklat på ett sätt som gynnar kaukasier”.
Och ja, medger han, en fråga är förmodligen lättare för vita att besvara:
”Biff och Chip färdas i en jakt till ön Catalina och en Ed Sheeran-konsert. Jakten gör tolv knop och Catalina ligger fyra mil bort. Hur många white claws [en sorts cider] behöver de ta med sig?”
Saken är bara den, konstaterar Maher, att denna fråga – eller några andra på samma nivå – tvärs emot vad wokehetens förespråkare gör gällande, helt saknas på SAT-testet, som är seriöst konstruerat.
Maher avslutar sina reflexioner om nyspråk med denna slutsats:
”Du kan försöka ändra verkligheten genom att ändra orden, men det går inte. Den hindrar dig helt enkelt att göra det. En av de dåliga personerna i romanen 1984 säger: ’Hela syftet med nyspråk är att minska tankens livsutrymme….’ Ja, det är orwellianskt, och ’Orwell slutar aldrig väl’ säger de.”