Den 27 oktober är det ett år sedan de våldsamma upploppen blossade upp i Paris förorter. Som bekant hann de sprida sig över hela landet och även spilla över till delar av Belgien, innan de dog ut efter tre veckor av plundring och ödeläggelse

Skaran av politiskt korrekta proffstyckare som i vanliga fall förespråkar ett franskt mångkulturellt samhälle satt förra året skräckslagna och tryckte i garderoberna då deras skyddslingar från förorten hälsade på i de centrala delarna av Paris. Där härjade de och tände eld på allt de kom över – i de flesta fall bara bilar; i vissa fall också etniska fransmän.

Det har emellertid inte varit särskilt lugnt under det gångna året även om några landsomfattande kravaller inte inträffat. Den franska polismyndigheten erkände nyligen att man utkämpar något som närmast skulle kunna liknas vid ett lågintensivt krig mot förortens invånare (som nästan uteslutande är av icke-vit härkomst).

Efter tre synnerligen brutala överfall på poliser, så har nu också polisfacken gått samman och ställt krav på åtgärder från regeringens sida. Gemensamt för de aktuella överfallen är att polispatruller vid olika tillfällen lurats ut till invandrartäta förorter där stora gäng ur bakhåll angripit dem med stenar, plankor, slagträn – och i ett fall även skjutvapen.

Senast i söndags inträffade en liknande händelse i Grigny. Den blodigaste attacken utspelade sig emellertid för en vecka sedan i ghettot Epinay-sur-Seine. En polispatrull angreps och tre konstaplar skadades svårt. En av dessa fick bl.a. sys med trettio stygn i ansiktet.

Bruno Beschizza, en av polisernas fackliga företrädare, säger att man den senaste tiden märkt en attitydsförändring ute i förorterna: ”Förut nöjde de sig med att vandalisera våra utryckningsfordon och kasta ett par stenar, men nu är de ute efter våra liv.”

Tidningen Le Monde återgav för inte så länge sedan siffror som bekräftar att myndigheter, och framförallt polis, står i skottgluggen för icke-vita ”ny-fransoser”. Inte mindre än 2,458 poliser har skadats i tjänst under första halvåret 2006; att jämföra med 4,246 poliser totalt under 2005.

Le Monde konstaterar också i sin kartläggning att det franska inrikesministeriet, med juden Nicolas Sarkozy i spetsen, vägrar att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda landets poliskår; troligtvis av rädsla för att våldet ska eskalera till ohanterliga proportioner.

Men även fransmannen i gemen väljer att stoppa huvudet i sanden trots att ett tillstånd av kaos riskerar att sänka sig över landet. Den som kan sin historia vet att romarna under rikets sista dagar valde att tillbringa tiden i badhus istället för att möta fienden vid Roms portar med svärd i handen. Denna likgiltighet, feghet och defaitism är typiska kännetecken för depraverade och degenererade folk.

Om det värsta tänkbara scenariot infinner sig så får vi hoppas att tillräckligt många fransoser fortfarande är så pass sunda att de mäktar med att organisera ett motstånd. Annars är risken stor att det är liken efter vita fransmän som ligger på gatorna i tusental denna gång istället för utbrända bilvrak.


  • Publicerad:
    2006-10-23 00:00