I kölvattnet av Goldman Sachs och andra aktörers bedrägliga aktiviteter på den amerikanska finansmarknaden som ledde fram till krisen 2008 pågår nu febril aktivitet på Manhattans gator. Via Twitter och andra sociala medier har man utlyst en ockupation av Wall Street som fortgår.
Olika grupper och individer har gått samman enbart i syfte att framföra sina protester mot hur nära besläktade och ingifta den amerikanska regeringen, företag och banker är med varandra. Ockupationens mål är att stoppa den allmänna korruptionen som följer i spåren av sionistiska gruppers mygel och mutor. Det kan förvisso inte sägas att ockupationen är medvetet antisionistisk. Det den bekämpar är områden som kännetecknas av sionistisk närvaro, främst ”rovkapitalismen” och spekulationen.
Sett ur ett nationellt perspektiv är denna folkrörelse av – i dubbel bemärkelse – oliktänkande både intressant och alarmerande. Den visar klart och tydligt att alla folk har fått nog av en liten kosmopolitisk klicks hjärtlösa girighet och grymhet. Alla folk söker frihet från förtryck, frihet från finansiellt slaveri. Även om de inte alltid är medvetna om att de bekämpar den sionistiska makten vill de ändå instinktivt göra sig fria från oket.
Nationella bör göra allt i sin makt för att påverka Europas och Nordens motsvarigheter till dessa missnöjesrörelser och presentera fakta om personerna bakom den mörka agendan och de giltiga alternativen till den. Det är viktigt för att detta inte ska utmynna enbart i löst organiserade proteststormar utan företrädare, utan riktning och visioner. Förändringen som ligger i luften kan då gå om intet.
Många av världens folk vaknar i detta nu upp ur sionismens slummer, spontana demonstrationer, uppror mot korrupta regimer, rena inbördeskrig utkämpas. Då blir sionisterna samtidigt måna om att behålla sin makt i en annan form, genom att skapa, influera, kontrollera och kapa oppositionen. Notera i sammanhanget att mångmiljardären George Soros uttryckt en försiktig förståelse inför de pågående protesterna.
Som revolutionära nationalsocialister är det av största vikt att vi ser att vårt eget folk nu börjar bli redo för att motta sanningen om sakernas tillstånd, om vilka som gömmer sig bakom scenen och vad deras agenda är. Får folket inte sin rätta ledning leds de istället ur askan och in i elden.
Detta är alltså det alarmerande: missnöjesstormarna har ingen klar ledning. Kring evenemanget som nu utspelar sig kan det sägas att det figurerar ett löst sammansatt nätverk av systemkritiker som kallar sig Anonymous, men de verkar sakna fast struktur, ledning, riktlinjer eller något som ens kan likna gemensamma ideal eller en enhetlig ideologi. Endast en självklar motvilja till det rådande systemet förenar dem.
De må ha hjälpt till att katalysera fram en grogrund för förändring, men de kan troligtvis inte utgöra en maktfaktor då de är för splittrade som rörelse. Med sina slogans hävdar de sig dock vara enade och på Internet formulerar de vad de kallar Planen, skriven av ett ansiktslöst kollektiv som inte hävdar sig ha ledare.
Vilka skriver Planen? Vilka äger och administrerar hemsidorna? Vilka de än leds eller influeras av så vill de inte träda fram med sina rätta identiteter. Är då denna anonymitet ett tecken på en ärlig människa som vågar stå för vad han/hon tycker eller är anonymiteten en varnande indikation på att det finns en osynlig hand som agerar i eget syfte?
För att parafrasera Anonymous är det ändå på sin plats att säga att vi kan förvänta oss att något av samma betydelse som Wall Street-ockupationen snart inleds i Sverige.
Då blir det vår uppgift som nationella att vara närvarande och ge folk de pusselbitar som saknas för att förstå det globala pyramidspelet.
Hoppa till huvudinnehåll
