ANTIKVARISKT Artikel från Den Svenske Folksocialisten, den 28:e januari 1949. Skribenten är okänd.

Antikvariskt

Nordfront publicerar klockan 09:00 varje tisdag en antikvarisk artikel. Artiklarna är hämtade från äldre tidningar och skrifter. Syftet med publiceringarna är att digitalisera och bevara material som annars riskerar att falla i glömska, samt att berika våra läsare med en unik insyn i äldre tiders tankar och samhällsdebatt.

Sitter du på material som skulle lämpa sig för att publiceras i det här projektet? Kontakta då redaktionen@nordfront.se, gärna med en tydlig förklaring kring vad du vill att vi publicerar, varför och en färdigskannad kopia av materialet.

Rabbinen Samuel Thurman "välsignar" sin vän och tillträdande president. (Skärmbild video.)

Vid den stora president-installationen i Förenta Staterna den 20 jan. — som vi behandla även på ledande plats — förekom en symbolisk ceremoni, vid vilken synnerlig vikt lades på något oväntat. Omedelbart före edsavläggelsen välsignades nämligen vicepresidenten Bradley av en baptistpräst och president Truman av — en judisk rabbin!

President Harry S. Truman.

Meddelandet om detta underliga faktum utsändes i Sveriges radio i ett reportage samma dag, varvid det t.o.m. nämndes två gånger att rabbinen höll en ”invocation” (åkallan). Till vår förvåning återfanns dock inte ett ord om denna ceremoni i tidningspressen, i varje fall ej i de större huvudstadstidningarna.

Vad kan anledningen vara härtill? Är det så, att vår tidningspress ansåg denna procedur vara av så ringa betydelse, att man inte tycker den vara värd att omnämnas, medan däremot allt annat i fråga om traditionella ceremonier mycket samvetsgrant skildrades? Eller är det måhända så, att vår demokratiska tidningspress av någon anledning är generad över att behöva återge en sådan nyhet?

Många menar förstås, att vi tillmäta denna sak alldeles för stor betydelse. Det förekommer ju vid alla statschefers invigning till sitt höga ämbete — både bland civiliserade folk och vildar — att en representant för den rådande religionen är med. Men detta är alltså endast att förlikna vid kyrkans välsignelse vid tronbestigningar, gudstjänsten vid riksdagens öppnande etc. — ”det ska så vara”.

Denna liknelse haltar emellertid betänkligt. I USA finns ingen statskyrka; där råder fri konkurrens mellan alla trosbekännelser. Då nu vicepresidenten välsignas av en baptistpräst är anledningen utan tvivel den, att vicepresidenten är baptist. Eftersom Truman välsignades av en rabbin, kommer därför frågan helt logiskt: är Förenta Staternas president jude eller judisk trosbekännare?

Om så icke är fallet — och vi ha sannerligen aldrig haft en misstanke härom tidigare — kommer välsignelsen i fråga i en ännu egendomligare dager! Ty då förefinns ej längre någon religiös anledning till att en rabbin erhåller det delikata uppdraget att inviga presidenten till det ledarskap över världen, som han senare i sitt installationstal antydde! Anledningen måste då vara en annan.

Vi tro icke på några spökhistorier. Men sådana här besvärliga frågor måste klaras upp, om inte misstänksamheten mot judiska maktsträvanden skall få allt starkare vind i seglen!

Sett mot bakgrunden av judarnas stora betydelse inom världspolitiken just nu — framför allt det egendomliga faktum att Israel tycks kunna företa sig vilka friheter som helst utan anmärkning — de stora antagonisternas (Sovjet och USA) olikartade stöd åt Israels intressen etc. — vore det verkligen intressant att få veta med vilket folk den mäktige presidenten känner sig mest solidarisk — det amerikanska eller det judiska. I sistnämnda fall får hans deklaration om ”USA:s kloka ledarskap över världens folk” en oväntad betydelse, som nog inte ens engelsmännen kommer att acceptera.