Som bekant avlöstes Vladimir Putin av sin handplockade adept Dimitrij Medvedev på posten som Ryska federationens president tidigare i år. I stort sett all expertis på området var rörande överens om att Medvedev tillträde inte skulle betyda någon nämnvärd kursändring för rysk politik. Förutsägelserna har visat sig slå in. Medvedev fortsätter samvetsgrant i Putins fotspår och det framförallt i inställningen gentemot landets mäktigaste etniska minoritet – judarna.

Tidigare har den mycket förtroliga relationen mellan Putin och en av det självutvalda folkets högsta företrädare i Ryssland, Moshe Kantor, belysts i Nationellt Motstånd. Adepten Medvedev har även han, likt sin läromästare Putin, skaffat sig en judisk mentor. Såväl den israeliska dagstidningen Jerusalem Post som den ortodoxa Federationen av judiska församlingars (FJC) nyhetstjänst, rapporterade ingående om den färske ryske presidentens hjärtliga audiens med överrabbinen Berel Lazar.

Nationellt Motstånds tidigare artikel (9/3 -08) om det judiska folkets ställning i Ryssland, med dess klara inflytande över det ryska presidentämbetet, lämnar inte mycket mer till övers att återigen sätta på pränt. Nöjer mig därför med att återge några pärlor från mötet mellan chassidrebben Lazar och den underdånige Medvedev, som Judisk Krönika citerar i sitt senaste nummer.

Överrabbinen Lazar (vilken tillhör den mest djupgående etnocentriskt färgade och frenetiskt Talmudtrogna traditionen inom judendomen – Chabad) uttryckte enligt Judisk Krönika sin tacksamhet mot den ryska regeringens ”strävanden att främja den judiska minoritetens tillväxt. Nya tider har grytt för judarna i Ryssland…” Lazar var även tacksam för att den ryska staten numera socialt och ekonomiskt stödjer den religiösa utbildningen av såväl rabbiner som den spirande ryska judiska ungdomen; ”Vi är tacksamma för den uppmärksamhet som staten ägnar vår folkgrupp och särskilt för den teologiska utbildningen av vår ungdom i Ryssland.”

Slutklämmen på överrabbinens lovsång inför Medvedev är av särskilt intresse för de nationella, framförallt här hemma i Sverige och borta i USA, vilka hyser en förkärlek till att peka ut Ryssland som platsen där en ”renässans” för en vit-arisk nationalism kan komma att utspela sig. Med meningen om att den ryska staten skall ”fortsätta bekämpa olika yttringar av antisemitism och xenofobi”, torde rabbinen uppenbart skjutit dylika närda förhoppningar i sank. Lazar konstaterar även vidare att ”Vi [den organiserade judenheten i Ryssland] ser positiva förändringar i landet. Samhället uppfattar oss på ett helt annat sätt idag…”

  • Publicerad:
    2008-07-18 00:00