ATLANTEN • Ett internationellt forskarlag har lokaliserat behållare med kärnavfall på mellan 3 000 och 5 000 meters djup i Nordatlanten. Resultaten väcker oro för eventuella radioaktiva läckor och konsekvenser för den marina miljön.

En internationell expedition har nyligen upptäckt behållare med radioaktivt avfall på stora djup i Nordatlanten. Enligt det franska forskningscentret CNRS dumpades avfallet av flera länder från 1950-talet tills ett internationellt förbud trädde i kraft 1993. Det uppskattas att minst 200 000 lådor med kärnavfall sänktes under denna period, skriver Forskning.no.

Forskningsgruppen använder ett fjärrstyrt undervattensfarkost utrustat med sonar och 3D-skanning för att kartlägga området och undersöka hur avfallet påverkar ekosystemet. Det är ännu inte klart om lådorna är placerade tillsammans eller utspridda över ett större område.

Projektledaren Patrick Chardon från CNRS förklarar att lådorna är konstruerade för att motstå det extrema trycket på havsbotten, men betonar att läckor fortfarande kan ha uppstått.

Han påpekar att radioaktiviteten i avfallet kommer att vara nästan borta efter cirka 400 år, men att det fortfarande kan finnas risk för att radioaktiva ämnen sprids till den marina miljön före den tiden.

Expeditionen, som startade från Brest i mitten av juni, kommer att pågå i fyra veckor och har som huvudmål att hitta och dokumentera kärnavfallet och bedöma vilka effekter det kan ha på det marina livet.

Att dumpa radioaktivt avfall i havet var en utbredd praxis under flera decennier, särskilt fram till tilläggsprotokollet till Londonkonventionen 1996, som införde ett slutgiltigt förbud mot sådan dumpning. Tidigare undersökningar har visat att svenska myndigheter även deltog i dumpningen i bland annat Atlanten och Östersjön på 1950- och 60-talen.

Resultaten väcker viktiga frågor om hur historiska kärnavfallsdeponier kan påverka marina ekosystem under lång tid framöver.

Artikeln är ursprungligen publicerad på Frihetskamp.net