KULTUR Daniel Olofsson har sett filmen Rambo 3 från 1988 lagom till 20-års dagen av elfte september-attackerna och berättar mer här.

John Rambo har dragit sig tillbaka i Thailand där han lever med munkarna i ett buddhistiskt tempel. Här har han äntligen funnit ro och gör små sysslor och hjälper munkarna med byggnationer. För att få pengar deltar han i kampsportsmatcher och donerar vinsterna till munkarna. Men allt ställs på ända när hans gamle officer, Trautman, plötsligt dyker upp och ber om hjälp i ännu ett krig där människor lider och friheten står på spel. Den här gången är det ryssarna som ställer till ett helvete i Afghanistan och plågar livet ur civilbefolkningen.

Rambo, som äntligen funnit ro avböjer att hjälpa till men när de elaka ryssarna tillfångatar Trautman beger sig Rambo av till Afghanistan. Väl i Afghanistan kommer han i kontakt med Mujahedins rebeller, den lojala och disciplinerade motståndsrörelsen mot de kommunistiska förtryckarna. Med hjälp av en vägvisare och ett av kriget plågat barn beger sig Rambo mot fortet där Trautman hålls fången. Det kan tyckas märkligt att det bara är dessa tre som tar sig an denna farliga uppgift men de modiga Mujahedinerna tycker att det är för farligt trots sin enorma kampvilja och övertygelse.

Väl framme vid det ryska fortet ser allt ut att gå enligt planerna, Rambo sätter ut fällor och lyckas ta sig ända fram till Trautmans cell när det krigsplågade barnet drar de ryska fångvaktarnas uppmärksamhet till sig.

De tvingas att omgruppera och den här gången går Rambo in helt ensam. Han lyckas få ut Trautman men drar dessvärre på sig hela den ryska styrkan. Med hjälp av sin pilbåge, några explosiva pilspetsar och ett jävlar anamma lyckas han och Trautman dra sig tillbaka nästan hela vägen till säkerhet när de omringas av den ryska styrkan. När allt ser som mörkast ut rider den Mujahedinska motståndsrörelsen in i sista sekund och kommunisterna får bita i gräset, ridå.

Läs mer om Rambo här och här.

Året var 1988 och världen såg något annorlunda ut än vad den gör idag. Afghanistan hade slitits sönder av en lång rad krig och konflikter och låg nu i krig mot Sovjetunionen. Sovjetunionen stödde regeringen i Afghanistan som låg i krig mot den inhemska Mujahedinska frihetsrörelsen. Denna frihetsrörelse stöddes förutom av Kina, Iran, Saudiarabien, Storbritannien och Pakistan även av Amerika och självaste Usama Bin Ladin som båda ironiskt nog gav stöd till dessa militanta islamistiska frihetskämpar i form av vapen och pengar.

Den Mujahedinska motståndsrörelsen skapades redan 1979 när Sovjetunionen invaderade Afghanistan och de kämpade mot ryssarna och det Afghanska demokratiska partiet som just tagit makten i landet. När Sovjetunionen drog sig ur kriget 1989 fortsatte motståndet mot den styrande makten och 1992 föll regimen och Mujahedinerna tog makten. Men konflikterna fortsatte att härja i landet och ur askan av Mujahedinerna uppstod Talibanerna som nu tagit makten i landet efter 20 år av ”demokrati” under amerikanskt styre.

Filmen Rambo 3 kom mitt i detta kaos och i dåtidens kalla krig tog Amerika klar ställning för de islamistiska kämparna mot Sovjetunionen. Filmen är kanske en av de mest propagandistiska filmerna som nånsin skapats och den rymmer en mängd amerikanska brasklappar. När man ser den nu i dagens ljus slås man av hur detta spektakel från Hollywood verkligen går hela vägen i sitt ställningstagande. I filmen pratar man om att Amerika redan haft sitt Vietnamkrig och att de islamistiska Mujahedin är den goda makten i landet med sin trofasthet och kampvilja för frihet för sitt land.

Filmen skapades av Hollywoodgiganterna Kevin MacDonald och Russell Mulcahy. Manus stod Rambos skapare David Morrell och Sylvester Stallone för. Som film i sig är den ett våldsamt och actionspäckat mästerverk. Sylvester Stallone är möjligtvis i sin bästa form och filmen hittar rätt på väldigt många punkter. Man skulle kanske tro att den åldrats dåligt med tanke på hur saker utvecklades i Afghanistan och var vi befinner oss idag men det kanske är just på grund av detta man sitter och myser när de islamistiska frihetskämparna ges en total hjältestatus och de amerikanska flosklerna staplas på varann.

Om de tidigare Rambofilmerna var våldsamma vrider man även upp detta ytterligare, det blir faktiskt så pass våldsamt och blodigt att det stänker blod på kameran i en scen, vilket ger filmen det där lilla extra.

Musiken hittar också helt rätt när samme Jerry Goldsmith som gjorde musiken till de övriga Rambofilmerna återvänder för att göra musiken till denna del. Det blir pompöst och väldigt Amerikanskt vilket passar perfekt i detta propagandistiska skådespel.

En annan intressant sak med filmen är att den inte ens spelades in i Afghanistan utan i självaste Israel. Denna judiska filmproduktion slår med andra ord nästa knut på sig själv i sin strävan att få ut sitt demokratiska budskap och spelades fräckt nog till och med in i den judiska högborgen.

Den där modellen av hjälm tycks bekant?

Personligen är jag lite svag för Rambo men denna del har alltid känts som den svagaste i filmserien något jag nu tvingats omvärdera. Det kan vara med en viss del ironi och skadeglädje över hur det egentligen gick med Mujahedin, Usama Bin Ladin och Talibanerna som man finner just denna så uppenbart propagandistiska del av filmerna så underhållande. Att de sedan finns en parodi som tar avstamp i just Rambo 3, Hot Shots part Deux, med Charlie Sheen i rollen som Rambo gör inte saken sämre.