Många gånger när det diskuteras ras och etnicitet dyker ämnet hudfärg upp. Men hur är det egentligen? Hur mycket fokus bör man lägga vid människors hudfärg?
För en tid sedan läste jag en krönika om svenskhet i SvD Kultur som var skriven av Qaisar Mahmood. Under titeln ”Svenskheten måste få ny innebörd” ondgjorde sig Mahmood över svenskarnas besatthet av ”hudfärg”. Han menade att svenskar dömde och värderade honom och andra med mörkt skinn utifrån just kulören på huden. Vidare påpekade han att Sveriges svenskhet borde omdefinieras. Han tyckte inte att människor skulle sättas in i fack efter etnicitet eller ras. Det är inte ovanligt att antirasister av detta slag trots detta anser att de själva ska få känna en speciell tillhörighet med ”sina egna” då de befinner sig i sina hemländer. Resonemanget blir, som så många gånger förr, väldigt paradoxalt.
Det krönikören i själva verket menade men aldrig skrev var att svenskarna inte ska få känna någon speciell samhörighet sinsemellan grundad på gemensam etnicitet eller ras. Samtidigt som det säkert är en självklarhet att han själv skulle få känna sig mer välkommen i sitt hemland där han var omgiven av sina landsmän. Dubbelmoral skulle jag vilja kalla det. I sin krönika använde han sig av ett välbeprövat knep, en strategi som används frekvent av antirasister och mångkulturförespråkare: Istället för att ta kampen om de mycket djupare begreppen etnicitet eller ras så väljer man att prata om det betydligt mer banala, nämligen hudfärg.
På detta sätt lyckas man många gånger avväpna vanliga svenskar och kanske till och med idiotförklara dem. Om man kan inbilla folk att det bara är hudfärgen som skiljer de olika folkslagen åt har man nästan vunnit. Men sanningen är att de allra flesta som är rasmedvetna eller prioriterar sin egna etnicitet inte alls fokuserar vid det här med färgen på människors hud. Vi vet att det är så oändligt mycket mer som skiljer oss åt och att hudfärgen bara är en liten del av det. Jag har diskuterat ämnet ras åtskilliga gånger och brukar med framgång hänvisa till bilder av albinos.
Med ens blir det väldigt svårt att använda sig av det uttjatade argumentet om hudfärg när man får det såhär, hur ska jag säga, svart på vitt. För hur kommer det sig att man kan se vilken ras en människa tillhör trots att den är albino? Om endast hudfärgen skilde oss åt skulle ju något sådant rimligtvis vara omöjligt, eller hur? Detta lilla experiment visar också att vi inte alls, som många tror, stirrar oss blinda på om en person är vit eller icke-vit. Jag har mött araber som trots sina starkt semitiska anletsdrag är mycket ljusa. Precis som jag känner många vita som på sommaren kan bli lika brunbrända som första bästa Mohammed. Vilken ras man tillhör grundar sig alltså inte i färgen på vårt skinn. Om så vore fallet skulle ju kanske en tredjedel av alla svenskar byta rastillhörighet under sommarhalvåret eller efter solsemestern.
Jag vet inte hur det är med er, men jag är i alla fall så extremt trött på att höra alla dessa haltande argument. Vad det hela i själva verket grundar sig i är biologiska skillnader som gör arten människa unik. Vi är uppdelade i raser vilka alla besitter olika sorters utseenden och kvalitéer. Utgår man från ras känner man, precis som krönikören jag berättade om i början, mer samhörighet med sitt egna folkslag än med andra. Det innebär i praktiken att jag som vit svensk känner ett instinktivt band till en vit sydafrikan trots att vi vare sig delar samma språk eller land. Det är inte ovanligt att höra adopterade vittna om hur de äntligen känner sig hemma då de återvänder till det land de ursprungligen kommit från, trots att de från start har uppfostrats på ett svenskt vis av vita svenskar.
Att försöka sudda ut de rasliga skillnaderna mellan människor är ett övertramp på naturen. Vi är olika och förstörs den balansen kommer den av evolutionen skapade mångfalden att gå förlorad. Vi vita har precis som alla andra raser rätt att känna en speciell samhörighet med våra rasfränder. Det är viktigt att förstå att det finns en dold agenda bakom hela den här hudfärgsargumentationen. Syftet är att inbilla oss att vi vita inte är unika. Att just vi inte äger någon rätt till rastillhörighet. Vi måste argumentera emot sådana här utfall och visa att ras är mycket mer än bara hudfärg.
Hoppa till huvudinnehåll
