RECENSION. Det vänsterextremistiska bokförlaget Into Kustannus publicerade i måndags förrädaren Henrik Holappas ”memoarer” om rörelsen. Boken som fått titeln Jag grundade en nynazistisk organisation” är en blandning av gammalt personligt agg och ”återfödelse” genom självhat.

holappakirja

Holappas bok innehåller mestadels smädelser mot forna och nuvarande aktivister i Motståndsrörelsen med vilka Holappa grälade om organisationens utveckling. Trots att Holappa deklarerar redan i bokens början att han har genomgått en återfödelse och lämnat ”hatet” (nationalsocialismen) bakom sig, blir det tydligt när man läser boken att han ändå har fastnat i det förflutna och ältar nästan tio år gamla händelser.

Holappa berättar i sina ”memoarer” att han kände sig djupt utanför i den nationella rörelsen. Han menar att han hörde andra nationella smäda honom. Han anklagar också forna kamrater för påhittade brott som polisen aldrig har förhört dem om. Holappa har dock inga konkreta bevis för att stödja sina anklagelser. Detta säger han själv är på grund av hans utanförskap vilket skulle ha lett till att han bara i förbigående och av slump hörde om dessa olika förseelser. (Det kan såklart vara så att förlaget har krävt av Holappa att lägga till dessa detaljer av politiska skäl.)

Bokens ”hjälte” rentvår samtidigt sitt eget förflutna. Han menar att han själv snarare var en åskådare som knappt hade någonting att göra med de uppseendeväckande händelser som har relaterats till Motståndsrörelsen.

Bokens allmäna trovärdighet får läsaren själv bedöma; i boken berättar Holappa tillexempel om sina konstiga kärleksrelationer till en somalisk och en kinesisk kvinna och om sina funderingar på att konvertera till islam. Holappa påstår även att han nu har flyttat till Kina med sin fästmö som kommer därifrån. Innan flytten till Kina hamnade han i ekonomiska problem på grund av att hans egna bokförlag Fenrir Förlag kollapsade. Han blev skuldsatt åt flera håll, bland annat till de nationella personer som hade hjälpt honom med att starta Fenrir Förlags verksamhet. Skulder han nu alltså flytt ifrån.

Det genomgående temat i boken är, precis som i intervjuerna med Yle, personliga attacker och anklagelser mot de som Holappa under sin aktiva tid i organisationen hamnade i gräl med. Han försöker att ställa till det så gott han kan för dessa personer genom att med rena lögner sätta sina egna ord som om de skulle ha kommit ur deras munnar. Lögner om olika privatpersoner som nu Into Kustannus sprider som sanningar.

Bokens upplägg har man sett tusentals gånger tidigare: En egentligen snäll och anständig kille som dras till ”naziströrelsen”, chockad över vad han får se och uppleva där flyr han från sitt sitt förflutna genom att inleda ett blandrasförhållande. Den här finska litteraturens egna American History X kommer sannolikt i framtiden att vara obligatoriskt läsning i högstadiet för att ungdomar inte ska dra ”fel” politiska slutsatser av de brottsepidemier och problem som flyktingströmmarna har skapat.

Holappa påstår att han har lämnat ”hatet” bakom sig, men i slutet av boken citerar han även den sydafrikanske terroristledaren Nelson Mandela som var ledaren i den svarta gerillaorganisationen Umkhonto we Sizwes mordkampanj mot vita. Vilken strålande förebild till den delen av Finland som påstår sig kämpa mot ”hatet”!

Ursprungligen publicerat på Vastarinta.com.


  • Publicerad:
    2016-05-18 19:45