MÅNADEN SOM GÅTT • Martin Saxlind summerar Nordfronts verksamhet i september.

Månaden som gått

I Månaden som gått summerar chefredaktören Nordfronts arbete den gångna månaden och resonerar kring hemsidans utveckling.

September månad inleddes med att Nordfronts förre ansvarige utgivare, Marcus Hansson, var uppe i rätten, åtalad för flera fall av hets mot folkgrupp. Om inte en ren seger för Nordfronts räkning blev det åtminstone oavgjort då juryn sade nej till flera av JK:s förslag om att fälla nya typer av yttranden som aldrig tidigare ansetts olagliga.

En annan intressant händelse är att den svaga socialdemokratiska regeringen nu möter motstånd från nästan alla ”antirasistiska” (läs: antivita) institutioner som protesterar mot regeringens förslag om förbud mot rasistiska organisationer. Nordfronts nyhetsredaktör, Simon Holmqvist, skrev en artikel som analyserade varför denna oväntade vändning skedde.

Polisens hembesök hos mig

Vad gäller åsiktsförtrycket i Sverige är det som sticker ut mest den senaste månaden polisens inbrott i min bostad. Bara några timmar innan jag skulle flyga hem från Bulgarien, där jag varit och besökt våra kamrater i BNS som firade 20 år som organisation, passade polisen på att smita in i mitt hem och genomföra en husrannsakan. Om jag hade varit hemma vet polisen att jag på plats hade bestridit deras beslag av alla mina datorer och hårddiskar med hänvisning till Nordfronts grundlagsskyddade källskydd. Då jag inte var hemma dröjde det en dag innan jag fick klarhet i vad polisen ställt till med och kunde börja bestrida det. I måndags var jag således uppe i Ångermanlands tingsrätt för att tillsammans med min advokat tvista med åklagaren om det orimliga beslaget.

För det första kan det här nämnas att polisen som regel inte ska genomföra husrannsakningar om det inte är ett brott med fängelse i straffskalan som utreds. I mitt fall är jag enligt polisens förundersökning bara skäligen misstänkt (den lägre misstankegraden) för brott mot ordningslagen, ett brott som inte borde ge mycket hårdare straff än en felparkering även om fängelse teoretiskt sett finns i straffskalan. Vidare har vi aspekten med källskydd där det måste göras en avvägning om det verkligen är ett så viktigt brott man sannolikt kommer kunna lösa genom att söka igenom en dator att det rättfärdigar risken att källskyddet komprometteras.

För tydlighets skull kan det här vara värt att påpeka att poliser nekats att söka igenom journalisters datorer i mordutredningar. Det jag utreds för, men ännu inte ens delgivits misstanke för, är att jag efter att polisen avslog ansökan om tillstånd för en allmän sammankomst för att hedra Tommie Lindh förra året ändå ska ha arrangerat en sådan sammankomst utan polisens tillstånd (det är polisens teori som de helt saknar belägg för). Efter att inte ha utrett ärendet under ett och ett halvt års tid (och utan att först kalla mig till förhör för att se hur jag ställer mig till anklagelsen) väljer polisen att kickstarta utredningen med en husrannsakan första gången jag befann mig utomlands efter händelserna i Härnösand. Förutom ”politiska trakasserier” och ”resursslöseri” stinker detta ”beställningsjobb från Säpo”.

Lyckligtvis höll tingsrätten med mig om att polisens agerande mot mig var helt orimligt och hävde samtliga beslag med omedelbar verkan i onsdags. Men som i många andra fall är processen i sig straff nog här. Jag har fått åka på tingsrättsförhandling, införskaffa ny datorutrustning, hämta mina grejer och så vidare. Lyckligtvis är Nordfront medvetet organiserat på ett sätt som gör att verksamheten inte ens står och faller med mig trots att jag är tidningens chefredaktör. Detta då vi vet att systemet till och från kommer pröva våra kända medarbetare och ibland lyckas förhindra oss från att fokusera på vårt journalistiska arbete.

Angående torgmötet jag anklagas för att ha arrangerat av polisen förnekar jag det bestämt, men om jag skulle dömas för det är det inget jag skulle skämmas för – de som ska skämmas är Sveriges poliskår som försvarar folkförrädare och förtrycker patrioter.

Flera mindre intressanta val

Under september hölls flera val som Nordfront rapporterade om. Vi hade val i Norge, på Island och i Tyskland. Inget direkt revolutionerande hände i något av valen förutom att Angela Merkel äntligen kommer avgå efter 16 år som Tysklands förbundskansler, men det var planerat sedan tidigare.

Även hemma i Sverige hölls förra månaden det minst spännande valet vi har: Kyrkovalet. Nordfront följde dock valet som enligt mig kändes lite som ett vinna-eller-försvinna val för Alternativ för Sverige som ställde upp i det. AfS lyckades i alla fall vinna sina första egna mandat med strax över 10 000 röster och fick lite momentum inför riksdagsvalet nästa år där de dock måste få över 20 000 röster för att slå sitt valresultat från 2018.

På tal om kyrkan är det inte bara AfS som vill komma in där. Fredrick Federley, C-politikern som är buksvåger med barn (kredd till Pär Öberg för den formuleringen!), har kommit ut med att han förutom att vara transa nu också tänker bli präst. Kanske har Federley fått en skev bild av vad det innebär att vara präst efter nyheten om homoprästen i Italien som tog kyrkans pengar och använde dessa för att köpa knark och organisera orgier…

Viktiga kulturella nyheter

Scifi-klassikern ”Dune” har filmatiserats igen och kommit ut på bio. Självklart begav sig Daniel Olofsson ut ur kulturbunkern för att se den nya filmen och skriva en objektiv recension som både tog upp filmens starka och svaga sidor.

En annan kulturell grej som Nordfront pushat i september var den nya skivan ”Nordland 8” och den nationella spelningen som hölls i slutet av månaden på västkusten. Jag intervjuade både Tobias Jonsson på Midgård och musikerna i Nordic Storm om dessa saker.

Slutligen får vi inte glömma att den metapolitiskt väldigt viktiga filmen ”Varför är Sverige en mångkultur?” hade premiär förra månaden. Nordfront har lyft fram den och jag själv har rekommenderat den till många personer, bland andra Chang Frick och en EU-parlamentariker.

Brott och avslöjanden

En stor nyhet förra månaden var anklagelserna som riktades mot Hanif Bali (M). Nordfront var bland de första medierna att rapportera om att Bali var den ej namngivne moderaten som anklagades för att ha sexchattat med en omyndig kvinna. Det fanns ingen poäng i att gå som katten kring het gröt med den detaljen då många redan dragit slutsatsen på grund av att den annars så högljudde iraniern hade blivit knäpptyst på alla sociala medier. Vi var dock i Radio Nordfront när vi analyserade situationen särskilt noggranna med att påpeka att anklagelserna framstod som relativt svaga om inte några bevis kunde presenteras, vilket polisen sedan höll med om när de utrett ärendet och kollat upp vad kvinnan påstod och kunde belägga.

Vad gäller nyheten om Judiska församlingen i Göteborgs kassör Einar Kaplan var Nordfront inte bara först utan helt ensamma om att rapportera att den ohederlige kassören plockat ut över 1,5 miljoner kronor ur tre olika judiska föreningar för att betala av privata skulder han påstod att han dragit på sig genom att bli utsatt för ett bedrägeri. Jag kan inte förstå varför (((lögnpressen))) inte vill ta i den nyheten!

Nordfront var också först med att avslöja att det var filippiniern och socialdemokraten Jomark Polintan som misstänktes för flera våldtäkter av sin fru och sedermera blev häktad i väntan på åtal.

Radikala idéer

Efter Karl Folkessons revolutionära (och väldigt icke-populistiska) förslag om att förpassa alla tobaksprodukter till Systembolaget kontrade Marcus Hansson med att förespråka ett omfattande förbud mot reklam. Personligen har jag själv länge tyckt att all pappersreklam rakt av borde förbjudas (av ekologiska skäl) och att mycket offentlig reklam i form av fula McDonalds-skyltar och liknande också borde förbjudas (av estetiska och kulturella skäl). Fysisk och förfulande reklam – särskilt reklam för stora multinationella företag – behövs ju inte i moderna samhällen just eftersom att alla ändå kan hitta butiker de är intresserade av via internet. Om företag vill hålla på med mer riktad reklam hade man kunnat ha en statlig reklam-app som företagen får skicka ut erbjudanden i, så kan de som vill få erbjudanden kolla i sin app och de som inte vill det kan strunta i det. Företag har ingen självklar rätt till medborgares uppmärksamhet eller rätt att försöka manipulera folks konsumtionsmönster genom propagandistiskt tjatande.

Statistik

Under september har besöksstatistiken på Nordfront stadigt ökat. Även mängden kommentarer i vårt kommentarsfält och forum har ökat. I september publicerades också 162 artiklar, vilket är 24 fler än i augusti. De nya arbetsrutinerna för Nordfront 2.0 har alltså börjat sätta sig och utvecklingen ser mycket god ut!

Rekommenderad läsning från september: