KOMMENTAR I den här texten tar jag upp svårigheterna med att bevisa eller veta saker rörande stora som små frågor kring kriget. Jag tror även att valet av sida kommer från vad personen hatar minst.

Jag känner att läget nu har lugnat ned sig lite, den initiala passionen har ebbat ut. Likt ett krogbråk är två killar trötta på att slåss och tjafsa med varandra och har nu gått vidare med nöjet att jaga fruntimmer. Den mer lugna attityden gör att jag förhoppningsvis kan nå fram till människor.

Sedan Ryssland anföll Ukraina har jag inte grottat mig ned i konflikten. Det lilla jag ägnat åt konflikten har istället gått åt att iakttaga hur folk debatterar mot varandra. Debatten utanför den nationella sfären har varit lika polariserande som när coronadebatten var som hetsigast. Fakta, händelser, vittnesmål, propaganda och nyhetsreportage, allt stöts och blöts under hetsiga former mellan de som valt sida. Men även delar av den nationella diskussionen hade delvis sådan retorik. Stödjer du Ryssland, ja då är du en putinist. Stödjer du Ukraina? Då är du en Nato-förespråkande judeälskare!

På Flashback är retoriken ännu mer förstörande då det finns användare som systematiskt går in i varje tråd för att skriva (skrika) ut sitt ofta enformiga hat mot framför allt ryssar, likadant är det på flera sociala medier. Detta statssponsrade hat är något som framförallt podcasten Ledarperspektiv har lyft fram flera gånger, och med rätta. Det här landet påstår sig ha skapat hets mot folkgrupp för att skydda minoriteter och ryssar är definitivt minoriteter i Sverige. Ändå tillåter man och göder det här hatet, vilket visar att deras retorik är falsk och hederslös. Ta en rysshatares meddelande och byt ut ordet ”ryss” mot ”jude”. Hade du sedan publicerat meddelandet då kan jag lova er att ni hade haft polismakten efter er. Maktens retorik om att vilja skydda minoriteter är alltså falsk, de skyddar inte människor med utländsk börd som de ogillar.

Smörgåsbord av anledningar till att hata

Den här konflikten är så komplicerad att en person kan ta många legitima oförrätter från bägge sidor från historien eller från nutid för att berättiga sitt hat mot Ryssland eller Ukraina och Västvärlden. Ryssland kan man inte stödja för de har historiskt bekämpat Tredje riket och kuvat människor runtom genom att flytta in ryssar i deras länder. Ukraina är dåligt, de är judarnas knähundar med en judisk president. Stödjer man Ukraina så stödjer man den judaiserade världsordningen. Men Putin har flera judiska oligarker, så Putin är också dålig, kontrar den andra. Min personliga favorit i de hetsiga diskussioner jag sett är ett inlägg från Dan Berner som han skrev på Telegram och som jag saxat ut.

"Motbevisar vittnesmålen"? Dra den om Förintelsen också. "Vittnesmål" är inte värda ett skit när vittnena är partiska och dessutom befinner sig i segrarens våld.

”Dra den om Förintelsen också” är definitivt något som bör kulturpopulariseras enligt mig.

Min teori: Debatten handlar egentligen om vad som är minst dåligt för vita

Efter att ha observerat debatten så är min teori att folk väljer sida ganska omgående, det valet görs utifrån vad de hatar mest. Det är det folk hatar mest som de attackerar i den här konflikten, diskussionen handlar därför egentligen om vilken part som är mindre dålig för vita människor. För i sanningens namn så tror jag många i vår sfär känner att bägge alternativen är dåliga så folk borde inte bli så upprörda om någon annan person har en annan syn på en händelse som går emot den sida de valt att hata minst. Men vad människor gör enligt min teori är att de fångas in i nyhetsrapporteringen eftersom de ofta är särskilt nyhetsintresserade (vilket gör att man fångas i medias valda narrativ). Sedan tror jag framförallt i vår sfär att testosteronet pumpat på högvarv då ett krig i närheten har startats. Alla dessa faktorer gör att personens vanliga hat blir till ett mer passionerat hat med följden av att man i vissa fall släpper på den logiska slutledningsförmågan eller den intellektuella hederligheten när man observerar olika krigshändelser. Nivån av det passionerade hatet är dock mindre än vad det är hos andra politiska grupperingar i landet.

Trots att bägge alternativen är dåliga blir folk ändå känslomässigt upprörda och kan inte låta bli att debattera mot varandra om diverse händelser under kriget. Dessa döda barn visar att Ryssland är dåligt, dessa nyheter är falska, återigen visar Västvärlden att de endast sysslar med lögner! Så låter det och att bara se ett skeende från två sidor är en dikotomi jag varnade vid krigets inledande. Dessutom ogillar jag att man försöker rättfärdiga att en sida är dåliga för några döda civila i ett krig, det luktar lite för mycket pacifism och humanism för min del. Retoriken från debattörerna blir oftast absolut, tillspetsad och allomfattande när man anklagar den andra sidan för att rättfärdiga den sidan de hatar minst. Robert Eklunds rubriksättning (Ryssland bär ensamt ansvaret för alla civila ukrainska dödsoffer) på sin artikel är ett utmärkt exempel på detta. Jag håller inte med honom, men det är inget jag tänker argumentera för här. När jag frågade Eklund varför han valde den rubriken var svaret att han ville skapa en debatt, och om det var syftet, ja då tycker jag att han lyckades med 41 kommentarer och vissa som blev upprörda över texten. Men förhoppningsvis fick han vissa som passionerat hatar Västvärlden att tänka till lite extra vid nästa krigshändelse som skulle analyseras.

Ryssland ljuger också

Eklund lyfte fram i sin artikel att även Ryssland ljuger i sin propaganda, något som han tyckte att många av de som hatar Västvärlden tycktes missa. Jag håller med honom i det. Även om Ryssland inte är lika bra på att ljuga som Västvärlden så innebär inte det att de inte gör det. Ryssland som en gång tillhörde och styrde Sovjetunionen har en lång tradition av att skapa felaktig information, inte har ni väl glömt Yuri Bezmenovs intervju?

Sedan tycker jag fler borde ta några steg tillbaka i sin självsäkerhet när det kommer till att försöka tolka händelser likt bombningen av Kramatorsk eller de döda civila i byn Bucha. Många väljer ofta med enorm självsäkerhet syndaren redan samma dag. Trots att händelserna är hundratals mil från var man själv är. Där två entiteter använder minst två olika språk och ett språkbruk du själv antagligen inte förstår. I länder och områden som du antagligen aldrig ens besökt. I områden där bägge parterna slåss för att vinna och som visat att man även är redo att implementera svart propaganda i den psykologiska krigföringen. Sedan används vapen som du mest troligt bara har en ytterst ytlig kunskap om.

Om den ena sidan skiter i detta och fortsätter köra på med sin självsäkerhet så ifrågasätt. Min erfarenhet är att det är betydligt enklare att ifrågasätta något än att lyckas bevisa sina egna påståenden.

Vad är egentligen bäst för vita?

Jag var inne och nosade på den här frågeställningen tidigare i min text. I ärlighetens namn så vet jag inte vilket utfall som är bäst för vita européer i det här kriget. Jag tror att få människor i förhållande till jordens folkmängd vet svaret på den här frågan. Det finns antydningar om att stora förändringar sker just nu med anledning av att Västvärlden inte har respekterat äganderätten för Rysslands valutareserv eller enskilda ryska medborgares pengar. Informationen från experter inom en rad olika områden tror jag inte ens våra riksdagsmän har tillgång till. Det komplicerade geopolitiska spelet är så omfattande att jag känner att jag inte kan ha en faktabaserad åsikt i frågan. Jag skulle få en bättre bild av att läsa ett tiotal böcker inom flera ämnen, men jag är ändå utestängd från den expertis som statsministrar och presidenter har och även det hemlighetsmakeri som stater tvingas ha för att inte visa sin pokerhand för fienden.

Detta gör att jag inte tar medier eller vad människor säger i den här konflikten på särskilt stort allvar, för jag tror definitivt inte de heller har tillräckligt med kunskaper i deras rapportering, vilket gör att jag inte kommer närmare ett korrekt svar i frågan. Skulle någon försöka så skulle antagligen svaret som mest bli väldigt ytligt. Av den här anledningen så låter jag mig inte sugas in i den hetsiga debatten för det känns helt onödigt och det ger ingenting. I syftet att överdrivet måla en klar och tydlig bild till er så ser jag kunskapsnivåerna (även bland nationella) ligga nära Beavis och Butthead, speciellt med tanke på hur komplicerat ämnet egentligen är.

Trots det sista stycket så vill jag ändå lägga fram att Max Rosenfors tyckte att debatterna i Telegramkanalen var mycket högre och mer städade än på övriga platser han hade sett. Detta är självfallet något positivt som jag tycker är värt att föra fram. Sedan vill jag slutligen påpeka att vi inte gnabbar lika mycket som vänsterliberalerna i den här frågan, en poäng jag lyft fram i en tidigare krönika, vilket också är väldigt positivt.