BROTT • Regissören, HBTQ-profilen och socialdemokraten Staffan Hildebrand lockade pojkar att bli ”filmstjärnor”.

Idag kommer boken ”G som i gärningsman” som handlar om hur filmregissören Staffan Hildebrand utnyttjade pojkar med löften om filmroller, utlandsresor och annat. Det är två pojkar i åldrarna 13 och 15 som trätt fram och berättar om övergreppen. Staffan Hildebrand erkänner också övergreppen i boken och säger att han vill skicka en ”hälsning om sin kärlek” till pojkarna.

I boken skildras hur regissörens lägenhet i Södermalm fungerade som ett slags öppet hus för hans ”unga vänner”. De bodde hemma hos honom, festade och bjöds på restaurang. Enligt författarna var det ofta pojkar med en trasig uppväxt, precis som i hans filmer.

Den 13-årige pojken, som idag är vuxen, sov över tillsammans med andra pojkar från en av Hildebrands filmer. Han berättar hur han ficka sova på en madrass nedanför regissörens säng medan de andra sov i ett annat rum.

”Jag drog av honom sedan var det godnatt liksom. Som en ’hora'”, berättar han om kvällen.

Staffan Hildebrand är kanske mest känd för filmen Stockholmsnatt från 1987 där bland annat Paulo Roberto och Liam Norberg medverkar. Hans filmer kretsade kring ungdomar och barn, inte sällan sådana som hade trasig uppväxt och svåra hemförhållanden. Hans första film var Bi – en flyktingpojke i Laos (1975). Sedan kom Ti i Bangkok (1977 som handlar om en 13-årig thailändsk gatuförsäljare och därefter dokumentären Fjortonårslandet (1979). Samtidigt som han gjorde denna dokumentär arbetade han på SVT Aktuellts ungdomsredaktion.

Han var också”en av de allra första som gjorde film med HBTQ-tema, G – som i gemenskap från 1983, en film som blivit särskilt hyllad av mainstream-media. När filmen gjordes var pedofili på frammarsch i Sverige. Samma år skickade RFSL och dess ordförande Kjell Rindar in ett sexualpolitiskt uttalande till justitiedepartementet där man försvarade pedofili: ”Vem är förbrytaren? Pedofilen skänker ömhet och kärlek … Pedofilen är inte sjuk …”

Att Hildebrand lyckades ha öppet hus där han begick övergrepp på pojkar och kom undan med det kan eventuellt förklaras med att han hade maktens beskydd. Han är uppfostrad politiskt i SSU där han på 1970-talet var redaktör för deras tidning ”Ung mening”. Han lärde känna topparna inom socialdemokratin och LO. En av hans filmer, On the loose (1985) var ett beställningsjobb av LO som även finansierade filmen. Dessutom arbetade som reporter på såväl Sveriges Radio och SVT.