Dagens datum 25 april: Denna dag vid åttatiden på kvällen år 1995 steg den pensionerade kemisten och tillika Wehrmachtveteranen, Reinhold Elstner, upp på trappan till det historiska monumentet Feldherrnhalle i München, dränkte sig själv i bensin och tände på. Elstner avled 12 timmar senare. I hans avskedsbrev framkom att denna aktion var en protest mot “det pågående förtalet och demoniseringen av det tyska folket och tyska soldater 50 år efter krigets slut”.

Der Dritte Weg hedrar Reinhold Elstner 2017

Reinhold Elstner föddes i Sudetenland av sudettyska föräldrar år 1920.

Det historiskt tyska området Sudetenland tillföll efter Versaillesfördraget den nybildade staten Tjeckoslovakien och situationen för de 3,2 miljoner Sudettyskar som levde i området förvärrades gradvis under 20-talet. Den statssanktionerade terrorn gentemot etniska tyskar kulminerade sedan under mitten av 30-talet, vilket tvingade Adolf Hitler att agera och säkra sudettyskarnas levnadsvillkor, vilket skedde genom Münchenöverenskommelsen 1938 där Tjeckoslovakien avträdde området till Tyskland.

Elstner anslöt sig tidigt till Wehrmacht och den 21-årige Elstner fanns med när Operation Barbarossa inleddes den 22 juni 1941 då 4,5 miljoner soldater gick in i Sovjetunionen på en 2900 km lång front.

Elstner togs i samband med krigsslutet till fånga och sattes i ett sovjetiskt arbetsläger. Under tiden som Elstner spenderade i sovjetiskt fångenskap fördrevs hans familj tillsammans med över 3 miljoner andra Sudettyskar, i enlighet med den plan som segrarmakterna beslutat om under den så kallade Potsdamkonferensen. Så när Elstner till sist släpptes efter mer än 5 år i sovjetiskt arbetsläger hade Sudetenland upphört att existera.

I samband med sin återkomst till Tyskland hörde Elstner för första gången också talas om “grymheter i de tyska koncentrationslägren, men ingenting vid denna tid om påstådda gaskamrar eller dödandet av människor genom giftgas”.

Under en period av sin tid i sovjetiskt fångenskap hölls Elstner i ett arbetsläger i Porkhov, i nordvästra Ryssland, och kom här i kontakt med vad han kallade “KZ-gas”, det vill säga Zyklon-B, som i lägret användes för att desinficera fångarnas kläder för att förhindra utbrott av Tyfus inom lägret. Trots att Elstner själv inte tillhörde den grupp fångar som utförde arbetet med att desinficera kläder så förstod han här hur farligt det var att hantera Zyklon-B och utifrån dessa erfarenheter kom han att “avfärda alla påståenden om gasningar i koncentrationslägren som sagor”.

Elstner hade också andra direkta erfarenheter då han kom från en stor familj inom vilken några av släktingarna varit av judisk börd och dessutom under kriget internerats i koncentrationsläger såsom Buchenwald, Dora (Nordhausen) och Theresienstadt. Dessa hade behandlats väl och återvände samtliga från dessa läger den 10 maj 1945, två dagar efter andra världskrigets slut.

Elstner var fram till sin död övertygad om att den officiella historien om den så kallade “Förintelsen” inte var annat än just “sagor”. Det var dessa ”vidriga lögner” och i synnerhet anklagelser mot det tyska folket och mot de tyska soldaterna som till slut blev för mycket för Reinhold Elstner.

Vid åttatiden på kvällen, den 25 april 1995, begav sig Reinhold Elstner till det historiska monumentet, Feldherrnhalle, i centrala München. Han gick upp för trapporna och blickade ut över torget. Därefter hällde han bensin över sig själv och tände på. 12 timmar senare avled Elstner på ett sjukhus i München.

Elstner efterlämnade ett avskedsbrev som inleddes med följande rader:

“Tyskar!

I Tyskland, i Österrike, i Schweiz och på alla andra platser i världen: Snälla vakna!

50 år av oavbruten ärekränkning, vidriga lögner och demonisering av ett helt folk är tillräckligt!

50 år av motbjudande förolämpningar av tyska före detta soldater, av utpressning till kostnader av biljoner, och av demokratiskt hat, är mer än någon klarar av.

50 år av sionistisk “hämnd” är tillräckligt.

50 år av försök att skapa klyftor mellan generationer av tyskar genom att kriminalisera fäder och farfäder är för mycket.

Det är otroligt vad vi ska behöva utstå 50 år från krigets slut. En niagaraflod av lögner och kränkningar svämmas över oss. Då jag nu är 75 år gammal kan jag inte göra mycket annat än att söka min död genom självbränning; en sista gärning som kanske kan verka som en signal för tyskarna att återfå sitt förstånd. Även om det genom min gärning endast vaknar en tysk, och härigenom hittar sanningens väg, kommer mitt offer inte varit förgäves.”

I tyska medier gavs händelsen endast minimal uppmärksamhet och avfärdades som ett vansinnesdåd utfört av en “högerextremist”. Trots detta fick Elstner’s drastiska dåd stöd och sympati från många håll. I dagar efteråt visade folk sin vördnad genom att lägga ned blommor på platsen för Elstner’s självbränning.

Efter en vecka lät dock Münchens poliskår ställa dit en container i vilken de sedan slängde alla blommor i och denna process återupprepades sedan en vecka senare, då det på nytt lagts mängder med blommor och kransar på platsen. Man lät också ta dit statsanställda sanerare för att med en blåslampa avlägsna alla spår av Reinhold Elstners självbränning.

Under flera år hölls årliga manifestationer vid Feldherrnhalle på årsdagen av Elstners död men då detta förbjöds av den Bayerska staten år 2005 hålls istället den 25 april manifestationer på andra platser i München. Elstners handling var därmed, utifrån hans egen definition, inte förgäves.


  • Publicerad:
    2018-04-25 12:15