Dagens datum 11 november: Detta datum 1965 förklarade Rhodesias vita regering landet självständigt från Storbritannien.
Efter andra världskrigets slut skedde en avveckling av vita styren i europeiska kolonier. Land efter land förklarade sig självständiga. Denna utveckling skedde även i Rhodesia där den brittiska regeringen kom att föra en antivit politik som i slutänden var tänkt att utmynna i svart styre.
De politiska reformerna som skulle bana vägen till svart majoritetsstyre stötte dock på hårt motstånd från de vita som var starka nog att göra motstånd trots att de endast utgjorde strax över 7 procent av befolkningen. De vita i Rhodesia kände sig förrådda av den brittiska regeringen i London och radikaliserades.
Winston Field.
Som ett led i detta motstånd tog två vita i södra Rhodesia, Winston Field och Ian Smith, initiativet till att bilda Rhodesian Front 1962. Rhodesian Front kan beskrivas som ett parti som kämpade för att försvara det vita styret och behålla och utveckla en segregerad stat. I partiprogrammet hävdade man bland annat rätten för varje ras att behålla sin identitet.
I Rhodesia tillämpades så kallad graderad rösträtt där bland annat hög utbildning och hög inkomst gav mer inflytande än låg utbildning och fattigdom vilket gjorde det möjligt för vita att behålla majoriteten i parlamentet. I slutet av 1962 vann Rhodesiska fronten valet i Sydrhodesia (vilket var en del i en större statsbildning som även inkluderade Nordrhodesia och Nyasaland) och bildade regering. Winston Field blev premiärminister och Ian Smith blev vice premiärminister och finansminister.
Ian Smith, som senare skulle komma att bli betydligt kändare än Winston Field, hade under andra världskriget tjänstgjort som brittisk stridspilot. Han hade skjutits ner i Italien 1944 och levt som gerillasoldat bakom tyskarnas linjer i fem månader och hade till sist lyckats ta sig tillbaka till de allierade linjerna efter en 23 dygns lång marsch. Efter kriget hade han återvänt till södra Rhodesia och blivit jordbrukare.
Ian Smith valdes in i parlamentet 1948 som kandidat för Rhodesias liberala parti. 1953, när Sydrhodesia, Nordrhodesia och Nyasaland slogs ihop till en federation (ett beslut som Smith stödde) gick han över till United Federal Party. Men efter strider om en ny konstitution 1961, som bland annat skulle ge svarta fasta platser i parlamentet baserat på deras rastillhörighet, lämnade han partiet. Året därefter var han den drivande kraften bakom bildandet av Rhodesiska fronten.
Ian Smith, Rhodesias sista premiärminister.
Under denna tid föll de europeiska kolonierna i Afrika en efter en. Många tusen vita av belgiskt ursprung flydde in i Sydrhodesia efter massakrer i Kongo. Den Rhodesiska federationen föll också offer för interna stridigheter och externa påtryckningar. 1963 förklarade Nyasaland sig självständigt under brittiskt överinseende och blev det nuvarande Malawi. Året efter utropades Nordrhodesia till en självständig stat och blev nuvarande Zambia.
Även Sydrhodesias vita regering sökte självständighet från det brittiska väldet, men förhandlingar med britterna gick trögt. Den brittiska regeringen krävde nämligen att Rhodesia (tidigare Sydrhodesia) först införde svart majoritetsvälde innan man skulle godkänna landets självständighet. Ian Smith ledde till slut en intern kupp mot premiärminister Winston Field för att denne visade bristande vilja att bryta loss landet från det brittiska väldet och säkra de vitas rhodesiernas intressen.
Kuppen lyckades och den 13 april 1964 tillträdde Ian Smith som premiärminister i Rhodesia. Han lovade att ta tillvara de vitas intressen och sätta stopp för alla ras-reformer som syftade till integration, landfördelning och majoritetsstyre. De svarta var organiserade i två stora kommunistiska militanta partier, ZANU under Robert Mugabe och ZAPU under Joshua Nkomo. Dessa två rörelser inledde nu ett inbördeskrig mot de vita.
Ian Smith signerar den unilaterala självständighetsförklaringen.
Eftersom britterna vägrade att erkänna Rhodesias självständighet om regeringen där inte först införde svart majoritetsstyre, så beslutade Ian Smiths regering att den 11 november 1965 unilateralt deklarera landets självständighet. Detta ledde till att Rhodesia fördömdes internationellt och i FN beslutades om resolution 216 som brännmärkte självständighetsförklaringen som ”gjord av en rasistisk minoritet”. FN beslutade om ekonomiska sanktioner mot Rhodesia vilket var de första sanktionerna i sitt slag. Några länder, särskilt Sydafrika, fortsatte dock att handla med Rhodesia.
Det isolerade, men ganska ekonomiskt välmående, landet fick utkämpa ett långt krig där de fördömdes av västvärlden och var utsatta för sanktioner av FN. De svarta beväpnades av Sovjetunionen och kunde operera från baser i kringliggande länder. Rhodesia fick dock stöd av den vita regeringen i Sydafrika som hade gemensamma rasintressen. Kriget i Rhodesia skulle fortsätta fram till 1979 då den isolerade vita staten till slut, obesegrad i kriget men under kraftig internationell press och bojkott, gav upp och började förhandla.
Resultatet av förhandlingarna blev Rhodesias undergång och bildandet av Zimbabwe. I landets första allmänna val blev Robert Mugabe premiärminister. Han är än idag diktator i det ytterst fattiga och genomkorrupta landet.
Artikeln publicerades ursprungligen 2013-11-11.
Hoppa till huvudinnehåll
