POLITIK. Debattören och före detta kommunistledaren Robert Mathiasson anser att Sametinget är en etnisk församling som bedriver identitetspolitik och därför bör läggas ner i demokratins namn.
I en debattartikel idag på plattformen altinget.se går numera avhoppade ordföranden för Kommunistiska Partiet Robert Mathiasson till hårt angrepp mot Sametinget, som han menar är en odemokratisk hybrid mellan vald församling och statlig myndighet.
Mathiasson anser att Sametinget manifesterar en typ av multikulturalistisk politik som är skadlig och skriver:
Det är en ogenomtänkt mix av gamla blod och jord-tankar och modern identitetspolitik, som sällan utmanas till principiell diskussion, trots att den på många sätt går på tvärs med de jämlikhetsideal moderna demokratier säger sig ha. Det måste ändå påpekas att jämlikheten i att en rösträtt kan uppnås via dna-test är tveksam.
På den officiella sidan samer.se uppskattas antalet samer i Sverige till mellan 20 000 och 40 000, kanske ännu fler. De skriver själva: ”Om man kopplar ihop gamla renlängder och Sametingets röstlängd till SCB:s tregenerationsregister och lägger till barn, föräldrar och syskon (om de är i livet) så får man fram nästan 50 000 personer”.
Denna siffra får Mathiasson att fråga:
Om uppskattningen om att 50 000 individer är samer stämmer så avlades i valet till sametinget 2017 bara strax över 5 000 giltiga röster. Det väcker också frågan om i vems namn och mandat denna församling kan uttala sig?
Mathiasson menar att man i Sverige framför allt sedan 1970-talet har lånat en mall för etniskt tänkande från USA, där samer har tilldelats den roll som USA:s urbefolkning haft i en amerikansk kontext och invandrare fått rollen som afro-amerikaner. Ett narrativ som man sedan har försökt pressa in de svenska förhållandena i.
Att denna mall inte var direkt överförbar till svensk historia eller till vår situation i dag spelade ingen roll för studentradikalerna eller mångkulturivrarna.
Mathiasson tar ett annat intressant exempel med den blodiga och brutala tvångsförsvenskningen av skåningarna. ”Den processen hör man sällan något om från postkolonialt intresserade studenter vid Lunds universitet, trots att detta lärosäte upprättades just för att vara ett instrument i denna tvångsförsvenskning”, skriver han.
I själva verket ser Mathiasson Sametinget som en del i en politik som, om den får fortsätta, kan bli förödande för demokratin:
Skapandet av sametinget på 1990-talet är en del av en politik som i stället syftar till att inrätta en statsfinansierad multikulturalistisk korporativ ordning där olika kulturella, religiösa eller etniska föreningar ska föra grupptalan. En sådan ordning är mumma för både partier som vill köpa sig gruppröster och för de gruppföreträdare som kan bygga makt på att påstå sig tala för sin grupp.
Mathiassons artikel får mestadels positiva kommentarer på Twitter, där signaturen LollyLinda till exempel skriver: ”Det sitter väl mest rasister i tinget och bevakar sina egenintressen? Alla fiskesamer som fråntogs sin identitet får väl knappast vara med i hierarkin och kriga om bidragen? Renägarna håller klassamhället levande. Lägg ner och assimilera sig som oss andra, man överlever.”
Hoppa till huvudinnehåll
