KRÖNIKA • Vera Oredsson minns ett annat Rönninge än dagens.

Under 50-talet var det en liten ort med villor och ett par affärer – Konsum, Fisk och Textil – kring en liten sjö Flaten. På den åkte vi skridskor på vintrarna och vi husmödrar tvättade mattor om somrarna. Under pausen kom grannfrun med kaffe och nybakade bullar på brickan medan änderna flockades och tiggde.

Färdmedlen bestod av sparken, cykeln samt en och annan Volkswagen som fordrade sandning, vilket vi sparkåkare svor över.

Det gick en bra väg kring sjön som befolkades av promenerande sommargäster. Flera bryggor kantade sjön. Lustiga inslag fanns i närheten med synlig tvätt som hängde med sina gammaldags underkläder för torkning. Vi yngre under 50-talet kunde inte låta bli att göra lustiga anmärkningar på klaffar och långkalsonger.

En vinter drog en Volkswagen en lång rad med påhängande skidåkare. Försiktigt åkte de glada ungdomarna runt sjön, men någon skvallrade för polisen – nöjet fick upphöra.

Festligheter under julen och midsommar i olika lokaler var ett trivsamt avbrott för barn och de arbetande som under veckorna åkte med tåget till Stockholm. Stationen lyste och hade en trivsam rödmålad svensk stuga som på senare tid revs och byttes till en dragig betongperrong. På den tiden gick tågen med sina kraftiga ellok.

Något som jag vill ge som självupplevt är att vid eventuellt husköp ska man inte oroa sig för mycket över närheten av en järnväg. De första nätterna störs man av tågen som passerar – men man vänjer sig rätt snart och konstigt nog vaknar man snarare av när tågen av olika orsaker uteblir. Folkets järnväg med sin bestämda rytm var ett fenomen mot Marknadsjärnvägen idag, där man får oroas över om de verkligen passar tiden eller om tågen överhuvudtaget kommer fram.

Problemen som man retade sig över på 50-talet i denna ort Rönninge ger en skammens rodnad över otacksamheten att inte ha värdesatt det som fanns då. Jag tror att många äldre har samma erfarenheter, för Rönninge är inte den enda idyllen i vårt avlånga land som försvann.

”Trösten” är – att en del av oss kämpade mot den skrämmande utvecklingen i vårt moderna och mångkulturella samhälle som successivt växt fram.