JUDISK MAKT. En aldrig visad dokumentär om den israeliska lobbyn avslöjar israeliskt spionage mot amerikanska medborgare. Den skildrar också en växande rädsla inom de judiska lobbygrupperna att de pro-israeliska vindarna i USA börjar vändas till motvind.

I en artikel för tidskriften Le monde diplomatique signerad den judiske författaren Alain Gresh, beskrivs en Al-Jazeeraproducerad dokumentär om Israels spionage mot enskilda amerikanska medborgare och om Israels lobbyorganisationer. Dokumentären förutspåddes slå ned som en bomb i medievärlden, men istället för att visas begravdes den i arkiven.

Dokumentären är en TV-serie på fyra avsnitt, 50 minuter vardera. De kretsar kring den unge juden James Anthony Kleinfeld, en examinerad stjärnstudent från Oxforduniversitetet i England. Kleinfeld talar sex språk inklusive jiddisch, är kunnig beträffande Mellanösternkonflikterna, och verkar därmed vara som klippt och skuren för ett jobb på ett utrikesdepartement eller en inflytelserik tankesmedja.

Dokumentären visar hur han entusiastiskt rekryteras av Israelprojektet (TIP) som arbetar med att förbättra Israels image i medierna. De samarbetar med den judiska lobbygruppen AIPAC, som alla presumtiva amerikanska presidenter måste hålla ett viktigt tal inför om de vill ha en chans att nå presidentposten.

Vi är en annan regering på främmande mark” 
Under fem månader wallraffade Kleinfeld hos TIP. Han gick på cocktailpartyn, kongresser, konvent och inlärningsläger. Han vann deras förtroende och de öppnade sig för honom, lade av med allt friserat språk avsett för officiellt bruk och berättade om sina sanna agendor.

När han frågade ”hur gör vi för att påverka [den amerikanska] kongressen?” fick han svaret:

— Kongressledamöter gör ingenting om man inte utsätter dem för påtryckningar, och det enda sättet att göra det är med pengar.

”Hur gör vi för att motarbeta Palestinarättsaktivister?”
— Det mest effektiva mot anti-israeler, har vi märkt under senare år, är att göra efterforskningar om de personerna, publicera det man får veta på en anonym webbplats, och sedan sätta in riktade Facebookannonser.

Kleinfelds kontakter inom TIP berättade att de spionerade på amerikanska medborgare i USA med hjälp av Israels avdelning för strategiska frågor som bildades 2006 och direkt rapporterar till Israels premiärminister Benjamin Netanyahu.

— Vi är en annan regering som arbetar på främmande mark [så] vi måste vara mycket, mycket försiktiga, säger en TIP-anställd till Kleinfeld. Skälet är att de vet att deras spionage är olagligt och straffbart enligt amerikanska lagar.

Dokumentären begravs
Kleinfeld erbjöds permanent arbete på TIP men han tackade nej. Han var trots allt en wallraffande reporter för Al Jazeera. Dokumentären förväntades sändas tidigare i år och bli en mediesensation och orsaka diplomatiska förvecklingar. Plötsligt bestämdes det att utsändningen av dokumentären skulle ”skjutas upp”. Ingen förklaring till beslutet offentliggjordes. Efter hand publicerades det enligt Gresh artiklar i amerikanska tidningar som berättade att dokumentären aldrig kommer att visas.

Al Jazeeras chef för undersökande journalistik, Clayton Swisher, beklagade i en artikel beslutet och meddelade att han skulle ta tjänstledigt. Dokumentären hade nämligen offrats i den hårda kampen mellan å ena sidan Qatar, och å andra sidan Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, för att få stöd i en fejd dem emellan som började i juni 2017. Det fanns av förståeliga skäl inget bättre sätt att vinna detta stöd i USA än att böja sig för viljan hos den pro-israeliska lobbyn i USA som styr USA:s utrikespolitik i Mellanöstern. Och den judiska lobbyn krävde att dokumentären skulle begravas.

Ordföranden för Amerikas Sionistiska Organisation (ZOA), juden Morton Klein som är nära vän med Donald Trumps tidigare rådgivare Steve Bannon, flög till Qatar och berättade efteråt förtjust att dokumentären begravts. Att lobbygrupper som ZOA, som för inte länge sedan anklagat Qatar föratt finansiera Hamas och terrorism skulle byta inställning i utbyte mot stoppandet av dokumentären säger mycket om dokumentärseriens explosiva innehåll, skriver Gresh.

Judarna är rädda för vikande stöd i USA
Men att begrava över ett års arbete orsakade konflikter på Al Jazeera, skriver Gresh, vilket slutligen kom att leda till att han fick se alla delarna i råklippt skick på piratkopior. Gresh noterar i filmerna en febrig och ”blind” rädsla hos den pro-israeliska lobbyn att förlora inflytande i USA. Han undrar hur det kan komma sig när stödet för Israel är så starkt där. Både Demokraterna och Republikanerna, vilka båda finansieras med judiska pengar, stöder Israel förbehållslöst. Och, som Gresh noterar, det inte har funnits ett enda tecken på att Trump inte skulle agera som ”rättvis förmedlare” för judarnas räkning ikonflikterna i Mellanöstern.

Fienden finns, skriver Gresh, uppenbarligen i BDS, rörelsen som lanserades 2005 och som syftar att med fredliga medel bojkotta, desinvestera och utöva sanktioner mot israelisk handel.

En hel del judar, som David Brog, chef för strategiska frågor i organisationen Förenade Kristna för Israel, och chef för Specialstyrkan Maccabee, en lobbygrupp som bekämpar BDS, ifrågasätter BDS reella betydelse för Israels ekonomi:

— Idag investeras mer utländskt kapital än någonsin tidigare i Israel, landet växer ekonomiskt så det knakar, säger han på filmen.

Israel är det nya ekonomiskt förlovade landet, anser Brog, så man kan lika gärna slappna av lite beträffande prat om ekonomiska sanktioner. Men Brog anser att det inte handlar om pengar.

— Vi är bekymrade över att folk anstränger sig för att distansera de unga generationerna från Israel, från oss som älskar Israel. Det är illa med millennium-generationen och dagens studenter. Allt fler stöder hellre palestiniernas sak än israelernas!

Judarna förtalar och förföljer oliktänkande
Dokumentärserien visar att de judiska lobbygrupperna under senare år har byggt upp ett kraftfullt spionnätverk. De samlar information om vem som helst de anser vara en motståndare till judiska intressen, deras privata liv, yrkesliv och politiska övertygelser och verksamheter. De har miljontals dollar i budget. Men de som verkar i nätverken är angelägna om att förbli osynliga.

— Vi gör det i hemlighet och anonymt. Det är nyckel till allt, säger juden Jacob Baime, chef för Koalitionen Israel på Universiteten, en paraplyorganisation som bekämpar BDS på universiteten.

Judarna har ett långt utarbetat digitalt förtalsnätverk i skepnad av Canary Mission. Det var tidigare inte känt vem som betalar för verksamheten, vilka som är medlemmar och det är också hemligt hur de arbetar. Men deras verksamhet kallas för svartlistning. De publicerar namn på studenter, lärare, institutioner, vem som helst som till exempel någon gång har uttryckt att den judiska staten borde stängas eller utplånas. Carary Mission beskriver att dess mål är att se till att dagens radikala studenter inte ska få bli morgondagens anställda i företag och organisationer. Därför syftar de till att sabotera oliktänkandes sociala och ekonomiska liv. Deras slogan är ”Om du är rasist ska världen få veta det”, vilket låter misstänkt likt en liknande slogan som AFA har använt i Sverige.

Dokumentärer visar hur Kleinfeld lyckades träffa och tala med Canary Missions grundare och finansiär, juden Adam Milstein, ordförande för Israelisk-Amerikanska Rådet (IAC). Milstein avtjänade 2009 ett kort fängelsestraff för skattebedrägerier men det hindrade honom inte från att fortsätta sina förföljelseaktiviteter från fängelset. Han säger till Kleinfeld att Israelmotståndarna måste avslöjas:

— De är rasister för de är emot allt vi tror på, de är emot demokratin.

I filmen intervjuas också icke judiska studenter som trakasseras och förföljs av Canary Mission. En kvinna, Summer Awad, deltog en gång i en kampanj i Knoxville, Tennessee för palestiniernas rättigheter. Efter det blev hon trakasserad på Twitter och information om henne som sträckte sig så långt som tio år bakåt i tiden publicerades på internet.

— De gräver och gräver. Någon ringde min arbetsgivare och begärde att jag skulle sparkas. Om de behåller mig som anställd blir företaget anklagat för att vara antisemitiskt, säger Awad.

Effektivt psykologiskt krig
För att rädda sitt rykte skriver en del människor meddelanden till Canary Mission där de gör avbön, och skriver att de blev ”förledda” att begå felaktiga handlingar, vilket även AFA i Sverige ibland kräver av människor de hatar för att de ska ta bort namn på utpekade oliktänkande som de publicerar offentligt. Enligt Alain Gresh liknar detta vad som händer i totalitära stater idag. Men Baime säger belåtet:

— Det är ett psykologiskt krig. Det driver dem till vansinne. Antingen stänger de av helt eller så använder de sin tid till att undersöka [anklagelserna mot dem] istället för att kritisera Israel. Det är extremt effektivt.

Otänkbar verksamhet om den utfördes av annan stat än Israel 
— Om du på band har ett uttalande från en tung rysk eller iransk eller till och med kanadensisk tjänsteman som säger att de ägnar sig åt hemliga operationer för att spionera på amerikaner och använder en organisation som FDD (Stiftelsen för Försvarandet av Demokratierna) som täckmantel, skulle det bli ett ramaskri, säger Ali Abunimah, en av grundarna för nätpublikationen The Electronic Intifada. Men bevis för att judarna och Israel gör samma sak leder bara till tystnad.

Den stoppade dokumentärserien visar även andra intressanta sidor av judisk påverkan på USA, som att ovan nämnda TIP tar sig an amerikanska journalister som besöker Jerusalem och ger dem färdiga historier att publicera när de kommer hem till USA, hur de kringgår amerikanska lagar när de bjuder besökande kongressledamöter på lyx och hur de utövar påtryckningar på media och nyhetsbyråer för att de ska ändra texten i artiklar som handlar om Israel.

Judarna är bekymrade över framtiden
Trots lobbygruppernas effektiva arbete och Israels framgångar i den ekonomiska tillväxten ser framtiden mörk ut enligt judarna själva. Dokumentären visar judinnan Sima Vakning Gil, minister för strategiska frågor i Knesset oroligt säga:

— Vi har förlorat en andra generation judar, millenniegenerationen [i USA]. Jag hör klaganden från deras föräldrar som kommer och berättar för mig hur svårt de har det med sina barn när de samtalar runt middagsbordet. De bryr sig inte om Israel och ser oss inte som en entitet att beundra.

Det är nästan exakt samma ord som Israels förre Labourledare, juden Isaac Herzog yttrat, och han har lovat att via lobbyarbete och på andra ej offentliggjorda sätt göra något åt problemet.

Källa:
Espionnage et intimidations — Lobby israélien, le documentaire interdit


  • Publicerad:
    2018-09-17 13:00