KULTUR • Robertsfors bästa band gör stabil comeback.

Staden Umeå fyller 400 år och med anledning av detta firar kommunen med live-musik i dagarna två. Igår spelade Sahara Hotnights och detta var faktiskt premiären på deras återföreningsturné, efter ett uppehåll på tio år.

Sahara Hotnights bildades i Robertsfors i början av 90-talet när medlemmarna fortfarande gick i mellanstadiet och var från början en intern fanclub för Teenage Mutant Ninja Turtles. Bandet slog igenom med albumet C’mon Let’s Pretend 1999 och släppte sedan ytterligare fem album innan man bestämde sig för att ta en paus. Tio år senare är det alltså dags att dra ut på vägarna igen.

Det kändes som att tyngdpunkten denna spelning låg på deras senare, mer ”softa” skivor, till exempel den nysläppta Love in Times of Low Expectations, en varm sommarbris från 80-talet. Hitlåten Cheek to cheek från What If Leaving Is a Loving Thing (2007) framfördes också pliktskyldigt och även om allt lät bra så saknar man ändå det lite tuffare Sahara Hotnights som man en gång föll pladask för.

Ursprungligen kan man säga att de var en svensk motsvarighet till det amerikanska rockbandet The Donnas och de tidiga albumen följer samma musikaliska mönster som punkbandet Ramones med en lite poppigare tredjeskiva. Ironiskt nog låter Sahara Hotnights version av Rockaway Beach från tributen The Song Ramones The Same mer punkig än originalet.

Bästa skivan skulle jag från höften säga är deras andra album Jennie Bomb från 2001, döpt efter bandets (bombastiska?) gitarrist Jennie Asplund, och i synnerhet låten Keep Up The Speed som låter lite som om en kvinnlig motsvarighet till The Stooges försökte göra en cover på en Motörhead-låt som inte finns.

Coverskivan Sparks som släpptes 2009 är för övrigt inte heller dum, från vilken låten City of Brotherly love framfördes denna gång. Personligen hade jag hellre hört Pentagram-covern Be forewarned från samma album. Summa summarum gjorde Sahara Hotnights ett professionellt intryck, låtmaterialet framfördes rutinerat och det märks att man spelat tillsammans sedan barnsben.

Eftersom evenemanget hade gratis inträde så blir det slutgiltiga betyget: ”Prisvärt”.

Ikväll fortsätter ”festivalen” Umeå Live 400 år men förvänta er ingen recension av Cleo, Fricky eller Broder John, ”svensk hiphop” skyr jag nämligen som pesten. Det finns inga skämskuddar för ögon eller öron stora nog.