KRÖNIKA • Vera Oredsson kritiserar den i svensk media spridda bilden av Hitler och Tredje riket.

Hitler kommer träda fram ur hatet som idag omger honom som en av de mest betydelsefulla personer som någonsin levt.

John F Kennedy, i en dagboksanteckning sommaren 1945

Det är fascinerande att äntligen läsa och höra utsagor från Adolf Hitlers närmaste personal. Alltid lugn, artig med en naturlig hövlighet. Naturligtvis skapade detta en oerhörd trofasthet.

Jag kan inte begripa hur vedervärdigt våra ”historiker” och andra hetsande journalister kan förvränga Hitlers personlighet i skrift och genom lögnfilmer som övertygar folket om hans ondska.

Jag har nu genomgående studerat alla utsagor från hans stab och inte funnit någon som kunde erinra sig det minsta yttrande om gasningar m.m. Massor med förhör från Sovjets NKVD och de Allierade kunde ändå inte pressa ur dem någon som helst förintelseorder som Hitler skulle ha gett.

Alla uttalade sig om hans lugna personlighet ända tills hans beslut att ta sitt liv tillsammans med Eva Braun (senare Eva Hitler). Jag blev själv förvånad med vilken endräkt och trofasthet, utan någon glorifiering, som både den manliga och kvinnliga personalen uttalade sig med – när vi i Sverige enbart hör hätska ord fyllda med oförskämdheter och utsagor som redovisas rent förfalskat.

De anställda i Berchtesgaden vittnar själva om att Hitler personligen intervjuade dem inför deras anställning och att det var en enkel och korruptionsfri process.

Detta drickande med cocktails och sprit förekom inte alls som Hollywood-filmerna vill påskina medan tyska folket levde knapert under kriget. Jag har läst om denna överdrift flera gånger från f.d. officerare som protesterar, men likväl fortsätter de anti-tyska filmbolagsägarna med sin hjärntvätt på aningslösa tittare.

80 år drygt har gått – men fred blev det inte i världen. Gazakriget har väl nu också väckt många till en mer skeptisk inställning till andra världskrigets vinnare. Det märks på alla kommentarer runtom på internet, trots försöken till censur.

Man ser också många lyfta frågan om hur en seger för nationalsocialismen hade påverkat världen. Några av svaren som jag snubblat över på olika sidor: ”Bättre än nu”, ”Då hade jag inte behövt oroa mig för att min cykel blir stulen”, ”En dröm” osv.

De kvinnliga användarnas svar: ”Tänk att få gå utan att oroas i våra mörka parker”, ”Handla utan att hålla hårt i handväskan” m.m.

Det är tryggheten som önskas i denna mångkulturella värld. Alla våra partier tjatar om demokrati, liberala värderingar och allas lika värde medan otryggheten ökar.

Dekadensförespråkarna säger att demokratin hotas av en fast moral. Men våldtäkter och ofredanden ökar samtidigt som de hyllar urspårad sexuell dekadens och öppna gränser på skattebetalarnas bekostnad. Var finns logiken? Deras propaganda och samhällsnedbrytande moralupplösning måste bekämpas.

När kommer förnuftet, efter 80 år av hets, överta Sveriges media så att vi får en normal och neutral redovisning av andra världskriget?

Ett av den senaste tidens värsta vedervärdigheter åstadkom Bo Ericsson i SVT när han berättade om den tyska Olympiaden 1936. Vi begär inga ovationer, men vi fordrar sanningar utan gemena tillmälen och förljugna beskrivningar om det tyska folket, den tyska staten och Adolf Hitler!

Redaktionell anmärkning: Åsikterna i texten är skribentens personliga reflektioner, grundade i egna upplevelser från andra världskriget och egna efterforskningar. Syftet med publiceringen är inte att uttrycka missaktning eller att hetsa mot någon juridiskt privilegierad folkgrupp, eller att ifrågasätta någon historisk händelse som svenska politiker bestämt att man inte får ifrågasätta.