REPORTAGE. Lördagen den 7 april hölls konferensen med namnet Scandza forum. Henrik Pihlström deltog som gäst och skriver om sina intryck.
Inför konferensen i Stockholm hade jag inte satt upp några särskilda förväntningar. Att det skulle bli intressanta meningsutbyten, många nya människor och trivsel utgick jag ifrån. Konferensen skulle visa sig bli en upplevelse som överraskade mig på många sätt.
Bredvid en av utgångarna till tunnelbanan ser jag en samling personer och jag förstår att det är besökare till konferensen. Att samlas på en annan plats än mötets egentliga adress är ett moment som är nödvändigt av säkerhetsskäl inte minst.
Det är nya ansikten för mig vilket måste tolkas som ett gott tecken. Några unga personer berättar att det är första mötet av sitt slag som de deltar på. Från att ha följt hemsidor och alternativa forum har de tagit steget till att möta nya likasinnade och få mänsklig kontakt.
Några poliser står bredvid av samlingen och håller sig avvaktande. Inga störande antagonister visar sin närvaro. Stämningen är lugn och entusiasmen påtaglig. Flera har rest från utlandet vilket jag tycker är roligt. Jag pratar bland annat med en deltagare från Wales när vi guidas vidare mot konferensen.
Först framför entrén dyker det upp flera bekanta vänner. Återkoppling till tidigare diskussioner och gemensamma planer kan prickas av i kalendern. En för dagens konferens välinredd lokal med generöst mingelutrymme imponerar. Det blir en stor poäng till arrangörerna bara för denna organisatoriska bedrift.
Doldisar, metapolitiska kändisar och en bred variation deltagare i lokalen är en upplevelse i sig. Tiden är knapp att hinna med hälsningar och samtal med alla. Från förra gången Scandza forum ägde rum i Sverige har gästerna blivit flera. Intresset ökar och flera personer ser ut att vakna upp i snabb takt.
Jag gissar att det politiskt korrekta samhället inte är intressant för vetgiriga människor med känsla för ”sanning och rätt”. Den så kallade åsiktskorridoren är en spelplan för dumskallar och hycklare. De kreativa och talangfulla människorna kommer att lockas till andra miljöer. Det är förstås en lång väg kvar men att förändringsprocessen är i gång är tydligt.
Trots att gästerna har olika politiska infallsvinklar och engagemang är det en stämning av ömsesidig respekt. Föredragen har summerats av Nordfront i en tidigare artikel och kommenterats på Radio Nordfront #72. Jag kan gissa att det publiceras mer material på andra platser. På Youtube finns talet från Colin Robertson, även känd som Millennial Woes. Just detta tal var enligt mig det mest långsökta och intetsägande. Samtidigt vill jag medge att Colin Robertson som person har en originell karisma och scennärvaro.
Det jag saknade bland föredragen var perspektivet där vi inom Nordiska motståndsrörelsen kommer in. Det talades mycket om taktik, vad man ska betona, hur man ska agera och liknande. Erfarenheten att driva politik i en organiserad struktur är annorlunda än att vara en författare som Greg Johnson, eller youtubare som Colin Robertson och Marcus Follin. Det ena behöver inte utesluta det andra.
När man självständigt driver opinion eller metapolitik behöver man exempelvis inte ta samma sociala hänsyn som när man ingår i en organiserad enhet. Organisation fordrar punktlighet, förpliktelser, regler och samarbetsförmåga mellan olika personligheter. Är det så att den moderna tiden har gjort människor så unika, dådkraftiga och fria att det inte längre behövs organisationer? Det tror jag inte heller Greg Johnson och andra skulle påstå.
Vid frågestunden resonerade föredragshållarna kring ämnet hur repatriering av utomeuropéer skulle kunna ske. Skulle det ske mer eller mindre frivilligt och utan ett inbördeskrig? Det skulle inte bli något inbördeskrig tyckte jag mig höra till svar. Om det blir upplopp till följd av exempelvis indragna socialbidrag skulle man kalla in ett ”SWAT-team”.
Militär och polis som i framtiden ska arbeta för den ”goda sidan” ska helt enkelt ta hand om kriminella klaner och skydda befolkningen. Kring denna utläggning kände jag inte mig särskilt övertygad. Att å andra sidan förutsätta ett scenario med helt apokalyptiska proportioner kanske inte heller är det rätta.
Vid ett personligt samtal med Greg Johnson efter konferensen fick jag bekräftat att han inte ville utesluta möjligheten att det kan bli oroshärdar av mer apokalyptiska dimensioner, även om det inte är något man strävar efter eller önskar.
Detta vara mitt första besök på konferensen med namnet Scandza forum. Det stora med denna konferens är att den har kunnat samla många människor, inte minst de nyvaknade. Det är en stimulerande plats som kan motivera folk att göra något kreativt. Det är välplanerat och lyxigt mot hur nationella möten annars kan se ut i mer torftiga lokaler.
Det fanns en prislapp som var hög men samtidigt rimlig. Det märks på kvalitén vad man betalat för. Till skillnad mot andra konsumentalternativ får man ett utbyte som är större än exempelvis en asientillverkad Adidaströja.
Succén kan inte annat än att fortsätta.
Hoppa till huvudinnehåll
