VIKINGAR • Greer Jarrett är doktorand i experimentell arkeologi i Lund och har återskapat vikingarnas sjörutter. Med en båt som liknar den de använde har han rest över 500 mil och identifierat fyra små hamnar längs Norges kust.

Greer Jarrett är doktorand i experimentell arkeologi vid Lunds universitet med vikingatidens sjöfarande som specialområde. Exerimentell arkeologi innebär att man vetenskapligt prövar de verktyg, material och metoder som användes förr för att få större kunskap om hur man levde då. Sedan 2022 har han färdats mer än 500 mil längs Norges, Sveriges och Finlands kuster för att utforska de sjövägar som vikingarna använde. Man gjorde det i Åsfjordsbåtar vilket är en öppen träbåt baserad på modeller från vikingatiden.

— Min forskning visar att båtar av den här typen är stabila, även på öppet hav. Men att navigera nära land kräver ibland lika stora utmaningar – särskilt i områden med katabatiska vindar och starka undervattensströmmar, säger Jarrett som använde praktiska tester av båtens sjöegenskaper tillsammans med intervjuer av lokala sjömän för att kartlägga rutter som användes förr.

I hans nya studie har han identifierat fyra nya hamnar på små öar och halvöar utmed den norska kusten som sannolikt användes under vikingatiden. Jarrett berättar att de smala fjordarna kunde vara svåra att navigera i, men genom hans experiment kunde man se att dessa mindre hamnar i undanskymda vikar gav skydd samtidigt som de var lättare att lägga till i på grund av båtens platta botten. Då man inte använde kartor eller kompass så blev muntliga traditioner kopplade till olika landmärken ett sätt att navigera.

— Det vi ser i berättelserna om till exempel Torgehatten och Hestmona är resterna av ett maritimt kulturlandskap – ett ”Maritime Cultural Mindscape” – där varje kobbe och skär ingick i en väv av berättelse, som hjälpte vikingarna att navigera i landskapet, säger Jarrett.