VÄNSTEREXTREMISM. Sju vänsterextremister har dömts till fängelse för våldsamt upplopp i Limhamn. Nordfront har namnen på personerna.

vem-vare-460x253

I tisdags dömdes sju vänsterextremister till fängelse för bland annat våldsamt upplopp. Bland de dömda finns både män och kvinnor och åldersspannet på de dömda sträcker sig mellan 23 och 36 år.

Det våldsamma upploppet begicks 2014 i Limhamn, en stadsdel i Malmö, i samband med att Svenskarnas parti höll ett tillståndsgivet torgmöte i staden.

Följande personer har dömts av Malmö tingsrätt:

Nadim Baalbaki (19910126-0934) döms för våld mot tjänsteman och våldsamt upplopp till fyra månaders fängelse och ska betala skadestånd och advokatkostnader på cirka 19 000 kr.

Anders Tobias Hennerfors (19810927-4616) döms för våldsamt upplopp till tre månaders fängelse.

Stefan Ronny Larsson (19790404-3937) döms för våldsamt upplopp till tre månaders fängelse.

Rikard Maths Gustav Olausson (19901230-1314) döms för våld mot tjänsteman och våldsamt upplopp till fyra månaders fängelse och ska betala advokatkostnader på 24 000 kr.

Nils Filip Viktor Botvid Olsson (19860226-3918) döms för våldsamt upplopp till tre månaders fängelse och ska betala 19 000 kr i advokatkostnader.

Åsa Elin Nathalie Persson (19910527-2687) döms för våldsamt upplopp till fyra månaders fängelse och ska betala 10 400 kr i advokatkostnader.

Moa Magdalena Hemmingsdotter Sten (19821209-1626) döms för våldsamt upplopp till fyra månaders fängelse och ska betala 9 500 kr i advokatkostnader.

Moa Sten, Elin Jönsson och Nadim Baalbaki anses av tingsrätten ha varit anförare av det våldsamma upploppet, ett brott som i extrema fall ska kunna ge tio års fängelse.

Åklagaren beskriver de dömdas gärning på följande sätt och tingsrättens dom ställer sig bakom beskrivningen:

Moa Sten, Filip Olsson, Tobias Hennerfors, Rikard Olausson, Stefan Larsson, Elin Persson och Nadim Baalbaki har den 23 augusti 2014 vid Limhamns torg i Limhamn deltagit i en folksamling, som med uppsåt att sätta sig upp mot myndighet eller framtvinga eller hindra viss åtgärd gått till förenat våld på personer eller egendom. Våldet har bestått i att deltagare i folksamlingen kastat smällare, stenar, flaskor och andra föremål mot poliser och polishästar samt sparkat, knuffat och slagit mot poliser, polishästar och polisfordon.

Bevisningen i fallet bestod av både filmat material samt vittnesmål från poliser och andra personer som befann sig på platsen. En polis från en DELTA-grupp beskriver det våldsamma upploppet på följande sätt:

Han stod till en början vid hörnet Vasagatan/Tegnérgatan innanför det avspärrade området. I början var där lugnt men när talaren för Svenskarnas Parti skulle föras in kom en grupp svartklädda demonstranter och de skapade oro i alla led. Det uppstod tryck och folk försökte ta sig förbi staketet. Det kastades knallskott. Han kunde från sin plats även se vad som hände mitt på torget vid Görningen. Han såg att rytteriet red in i en cirkelrörelse runt en grupp demonstranter. Det var stökigt på torget och demonstranter knuffade och drog i poliser. Stämningen blev mer och mer hätsk. Demonstranterna tryckte på och polisen fick bilda kedja för att hålla emot. Han och hans grupp blev sedan beordrade att ta sig till Linnégatan i höjd med församlingshemmet. På Linnégatan var det gap och skrik och demonstranter spottade på dem. Det kastades föremål, bl.a. glasflaskor och PET flaskor med ammoniak. Han fick hästavföring kastad i ansiktet. Det kastades knallskott och två hamnade mellan hans ben, vilket gjorde att han fick väldigt ont i öronen. Framför honom stod 2-3 led med demonstranter. Ytterligare demonstranter kilade in sig och gick till angrepp mot polisen. Han fick ta emot 6-10 sparkar och slag med påkar och han såg hur en kvinnlig kollega träffades av ett järnrör. Situationen urartade och polisen fick försvara sig med sina batonger. Då svarade demonstranterna med ännu mer våld. Han såg hur en demonstrant gjorde en hoppspark som träffade i bröstet på kollegan Thydén. Thydén hade känt igen gärningsmannen från fotbollssammankomster i Göteborg och han hade tidigare under dagen sett att Thydén pratat med denne. Gärningsmannen var en storvuxen kille med speciellt utseende. Denna person greps dagen därpå i Göteborg vid ett torgmöte som anordnats av Svenskarnas Parti. Både han och Thydén kände igen honom direkt. Gärningsmannen har senare bett om ursäkt. Han har varit polis i 32 år och han har varit med om många kravaller, men denna höll på att fullständigt urarta. Det som räddade situationen var rytteriets genomridningar.

Även andra poliser som vittnat uppger att det som hände i Limhamn var det värsta de varit med om under hela sin poliskarriär.

Partiskt rättsväsende?
Det finns två saker som är intressanta med domen och tyder på att rättsväsendet favoriserar kriminella vänsterextremister.

Det första handlar om knivbråket där nationella slogs med RF-anhängaren Showan Shattak och andra deltagare i en feministisk demonstration. Trots att ingen dom förkunnats i det fallet tar tingsrätten i denna dom upp det bråket och fastslår utan vidare att det var nationalisterna som överföll sina meningsmotståndare och inte omvänt, en slutsats som måste vara hämtad från media och ännu inte stöds av någon svensk domstol. När tingsrätten ska beskriva bakgrunden till demonstrationen i Limhamn skriver man följande:

Den 23 augusti 2014 höll organisationen Svenskarnas Parti ett torgmöte på Limhamns torg i Malmö. Tillstånd till detta hade begärts och enligt det bevis som utfärdats av Polismyndigheten i Malmö några dagar dessförinnan fick organisationen tillstånd att hålla en allmän sammankomst på Limhamns torg mellan kl 13.30 och 15.30 samt att använda bl.a. ljudanläggning.

Tidigare allmänna sammankomster med denna organisation på andra platser i Sverige hade lett till motdemonstrationer och enskilda medlemmar i Svenskarnas Parti hade under våren 2014 varit inblandade i ett överfall på meningsmotståndare i Malmö. Med anledning därav befarade polisen att sammankomsten kunde föranleda motdemonstrationer och oroligheter varför man beslöt att platsen för mötet skulle avgränsas med kravallstaket och uppställda containrar. Ett mycket stort antal poliser – både uniformerade och civilklädda – var på plats, både från polismyndigheten i Malmö och från andra distrikt. Därtill befann sig tolv ridande poliser och åtta hundförare vid och kring torget och i luften cirkulerande två polishelikoptrar.

Det andra som är intressant med domen är att de tre personer som döms som anförare av det våldsamma upploppet i Limhamn endast döms till fyra månaders fängelse. Ingen av de åtalade döms till mer än fyra månaders fängelse trots att vissa också döms för våld mot tjänsteman och de som döms till de lindrigaste straffen för våldsamt upplopp döms till tre månaders fängelse.

Detta kan då jämföras med det rättsliga efterspelet till kravallerna i Kärrtorp. Där yrkade åklagaren på minst 10-12 månaders fängelse för de som stod åtalade som anförare, men åklagaren lyckades inte bevisa att någon varit anförare. I Kärrtorp-fallet dömdes ändå samtliga, inklusive personer som inget annat gjort än att vara på plats och filma, till minst sex månaders fängelse om de inte var under 18 år vid brottstillfället, alltså högre straff än anförarna av det våldsamma upploppet i Limhamn. Noterbart är också att i Kärrtorp dömdes alla som var på plats, men i Limhamn döms inte alla motdemonstranterna på platsen trots att de inte avlägsnade sig från platsen som tingsrätten menade att de nationella aktivisterna i Kärrtorp borde ha gjort var för sig på individnivå.

Tredje statsmakten
Avslutningsvis kan det vara intressant att jämföra den mediala bevakningen av de våldsamma upploppen i Kärrtorp och Limhamn.

Efter Kärrtorp blev vissa av de åtalade uthängda med namn och bild i media, journalister jagade de åtalades familjer, skrev ut vad föräldrar hade för årsinkomst, hur många barn de åtalade hade och vart de bodde. Vänsterextremisterna i Limhamn skyddas däremot av etablerad media som inte hänger ut några av de dömda individerna. När Expressen ska berätta vad som hände skriver de också följande:

Det var den 23 augusti förra året som nazistiska Svenskarnas parti höll en demonstration i Limhamn. Nazister, motdemonstranter och poliser drabbade samman.

Påståendet att de fåtaliga representanterna från Svenskarnas parti – eller ”nazisterna” som media väljer att kalla dem – ska ha deltagit i några våldsamheter är antagligen en propagandistisk efterhandskonstruktion från Matias Rankinen som skrivit Expressens artikel. Inga nationella har åtalats för något brått i samband med torgmötet, tidigare artiklar nämner heller inget som tyder på att de utövade våld och polisen eskorterade antagligen representanterna både till och från platsen och skyddade dem under torgmötet.

Flera medier slog också på den propagandistiska lögntrumman och basunerade ut att det inte hade ägt rum något våldsamt upplopp i Limhamn efter att tingsrätten i Malmö tidigare friade tre personer som stod åtalade för våldsamt upplopp (se t.ex. Sydsvenskan och Aftonbladet/TT). Domen från tingsrätten revs dock sedermera upp av Hovrätten som dömde de tre åtalade för våldsamt upplopp. I den nya domen framgår också av polisens vittnesmål att vissa poliser med erfarenhet från kravallerna i samband med EU-toppmötet i Göteborg 2001 menar att upploppet i Limhamn går att jämföra med det i Göteborg.

Den svenskfientliga pressen har även i många nyhetsartiklar betonat att polisen kan ha använt övervåld mot de våldsamma motdemonstranterna, bland annat genom att ridande poliser ridit in i folkmassan för att stoppa det våldsamma upploppet.

Helsingborgs Dagblad lät även inför torgmötet i Limhamn publicera en artikel som uppviglade motdemonstranter till att vara redo för att bryta mot svensk lag för att stoppa sina meningsmotståndares tillståndsgivna torgmöte.

Källa:
Mål nr: B 7872-14, Malmö tingsrätt

  • Publicerad:
    2015-09-24 01:00