INSÄNDARE. Elisabeth Kimming skriver om hur kvinnan gått förlorad i den moderna världen men hur hon kan hitta tillbaka till den tidlösa kvinnligheten i en sund och nationalsocialistisk folkgemenskap.

Jag har länge reflekterat över den roll kvinnor själva har antagit i samhället idag och funderar ofta över varför vi trots vårt missnöje och längtan efter förändring inte vågar bryta oss loss och på så vis återta makt och kontroll över våra liv.

Så intervjun med bloggerskan Ayla, även kallad ”A Wife With A Purpose”, gav mig en inblick i något som vi delvis skulle kunna ta lärdom av.

Att leva enligt traditionella värderingar i ett modernt samhälle verkar för många upplevas som komplicerat och svårförenligt, men det är ju endast eftersom vi utgår från de mallar och regler som satts av andra, av dem som vill kontrollera oss.

Vi missar att det är vi själva som kan, och skall, skapa något tidlöst och dynamiskt.

Ur min synvinkel så sitter vi – främst nationellt sinnade – kvinnor idag på oerhörd makt som vi ännu ej lärt oss att behärska, eftersom det är vi som har de nordiska männen med oss på vår sida.

Och vi har mycket mer kraft att påverka än vi själva vill ge oss erkännande för.

Något håller oss tillbaka, men det är dags att vi rannsakar oss själva för att återta kontrollen över våra liv och själva sätter upp de förutsättningar vi vill skall vara en del av vår framtid och vårt arv att bidra med till kommande generationer.

Vi lever idag efter de regler och värderingar som vi fötts in i och uppfostrats efter och även om det innerst inne någonstans har funnits något oidentifierbart tvivel, så har vi ändå följt det som förväntats av oss.

Hur ofta fick vi kvinnor inte höra att man måste vara snäll? Vi skulle vara duktiga och följsamma. Det var alltid oerhört viktigt att ta hänsyn till andra, deras känslor och behov, och att aldrig säga nej. Du skulle vara ambitiös och stå tillbaka, allt medan du också skulle vara gullig, vacker och sockersöt på alla sätt och vis.

I samma skeende blev vi även hårt ansatta av media och omvärld, lättpåverkade och formbara modellerades vi dagligen till den kontrollerbara nickedocka som makteliten ville få oss till att bli.

Vi fick lära oss att värde och lycka mättes i konsumtion, ägodelar och ytlig skönhet som bländade oss med sina vita leenden i glättiga magasin.

De lockade in oss i sina färgstarka, visuella drömmar om exotiska platser och äventyr – filmer som sålde oss orealistiska och ouppnåeliga kärleksideal. Vi glömmer att livet inte endast är en 90 minuter ”lång” filmsekvens, med en början och ett slut, utan det sker här och nu, konstant, i oss och omkring oss.

”Lättpåverkade och formbara modellerades vi dagligen till den kontrollerbara nickedocka som makteliten ville få oss till att bli.”

Allt detta användes för att förleda oss från vad som egentligen är vår exklusiva lott i livet och vad sann kärlek och lycka består av: Vår förmåga att skapa liv.

Vi besitter en ovärderlig och ofattbar egenskap i detta att vara de som ger livskraft och därmed vår egen odödlighet. Kvinnor har genom alla tider haft en drivande och sammanhållande funktion och på så vis varit jämlikt delaktiga. Vi har haft uppgifter som kompletterar männens, för att tillsammans utgöra en helhet –  utan den ena faller nämligen den andre.

LÄS ÄVEN: Reflektion över moderskapets glädje

Men i och med moderniseringen av samhället och under feminismens subversiva påverkan har många av oss kvinnor övergett allt detta. Istället för att finna glädje i vad vi kan göra för de som är våra egna, vår familj, vårt eget kött och blod, så skall vi ägna vår tid till att gynna dem och det som vill hålla oss borta ifrån det vi allra mest behöver.

Vi tror att det är ett tecken på styrka att stå självständig, att inte låta oss tämjas och bindas till endast en gemål livet ut och att barn ”för tidigt” skulle sätta stopp för… tja, vad?

Det är ju exakt då vårt verkliga liv påbörjas!

Alltför många unga kvinnor idag tror att livet kan skjutas upp oändligt, eller att det sker i etapper. Men det de går miste om är just det som fyller oss med syfte. Att rota oss, bilda familj och arbetet det innebär att bibehålla den konstitutionen. Att ha förmågorna att förvalta detta är ett sant livsverk – det är inget du får lära dig bakom en skolbänk och inte heller gynnas du av att du befinner dig på en arbetsplats större delen av dagen för att hetsa runt på jakt efter materialistiska ting de resterande timmarna.

”Istället för att finna glädje i vad vi kan göra för de som är våra egna, vår familj, vårt eget kött och blod, så skall vi ägna vår tid till att gynna dem och det som vill hålla oss borta ifrån det vi allra mest behöver.”

Både kvinnor och män idag har på grund av de roller vi fostrats in i gått miste om den identitet vi borde ha fått utveckla naturligt.

Att inte ha entydiga och självklara ideal att eftersträva har skapat en förvirring och osäkerhet kring vad som förväntas av oss och vi lägger onödig skuld på oss själva när vi inte kan förstå varför vi aldrig räcker till eller upplever oss som kompletta.

Kvinnor har inbillats att vår femininitet och värnande egenskaper skulle vara en svaghet och män har fått höra att de måste tygla sin maskulinitet, som om det vore något skadligt att kunna stå för beskydd och intuitivt ledarskap.

Inte är det konstigt att vi ofta hamnar i konflikt när sinnet vill leda oss rätt i situationer av orealistiska förväntningar på varandra, det vi lärt oss går ju helt emot våra naturliga instinkter.

Och är det inte just detta som vi i Nordiska motståndsrörelsen vill återta? Vi vill ge kvinnor och män de förutsättningar och möjligheter som behövs för att kunna återskapa och tillsammans reformera våra roller.

Vi behöver finna något tidlöst som kan följa med oss och ge våra kommande generationer ädla förebilder att se upp till och som de kommer att vilja ta efter.

”Kvinnor besitter en ovärderlig och ofattbar egenskap i detta att vara de som ger livskraft och därmed vår egen odödlighet.”

Vi kvinnor måste inse vilken enorm gåva vi har som kan sätta dessa barn, vår framtid, till världen – för att sedan kunna åtnjuta härligheten i att få vara med och följa och forma dem till den avbild vi vill att de skall bli.

Genom att identifiera och bejaka vad vi faktiskt söker och längtar efter kan vi välja att ta makten tillbaka över både våra egna liv och på så vis kontroll över omvärlden.

Det är ett sant mod att våga välja bort all den hets som detta ”moderna” samhälle idag förespråkar. Det är att främja den egna utvecklingen och det som kommer att ge oss vår dignitet och sanna identitet åter.

För vårt värde och syfte med våra liv ligger inte i vad omvärlden påtvingat oss och endast ser oss som. Vi vill framhäva det naturligt gynnsamma och vad vi instinktivt vet är vårt rätta ändamål. Vår styrka är vår förmåga att bejaka och förstå det som gör oss unika och autentiska.

Genom att skala av oss alla påtvingande förklädnader och år av indoktrinering, så står vi kvar, oförfalskade och i sanning renade och befriade.

Vår medvetenhet om vikten av en gemensam tillhörighet till den egna folkstammen och viljan till bevarandet av denna urstarka konstitution är ett bevis på sann kärlek, både till sig själv och till sin nästa.

/Elisabeth Kimming

  • Publicerad:
    2017-07-27 00:10