Dagens datum 13 oktober: Den 13 oktober 1644 möttes de svenska och danska flottorna vid Femern. Slaget slutade med en av den svenska flottans största segrar någonsin och bidrog starkt till freden vid Brömsebro.

femern

Slaget vid Femern. (Klicka för större)

Sommaren 1643 rasade det trettioåriga kriget fortfarande på kontinenten och den svenska armén under Lennart Torstensson vann betydande segrar mot den katolska ligan. Hemma i Sverige styrde formellt drottning Kristina, men makten låg i realitet hos rikskanslern Axel Oxenstierna.

Det egentliga Sverige var vid denna tid betydligt mindre än vad det är idag; stora delar av vad vi är vana att kalla Sverige tillhörde Danmark. Skåne, Bohuslän, Halland, Gotland, Jämtland och Härjedalen var alla danska provinser. Strategiskt sett var Sverige väldigt utsatt, det hade även visat sig vid tidigare krig mot Danmark då danskarna vid flera tillfällen hade erövrat den enda svenska andningshålet i Älvsborg.

Axel Oxenstierna hade börjat planera för ett krig mot Danmark under sommaren, han ansåg att man måste göra något åt det dåliga strategiska läget samt få bort den kostsamma danska Öresundstullen. I september 1643 fick Lennart Torstensson sina order, han skulle bryta upp med armén i Tyskland och raskt marschera norrut mot Danmark. Samtidigt skulle en svensk armé från Småland anfalla söderut mot Skåne och en armé från Västernorrland tågade mot Jämtland.

Armén under Torstensson erövrade snabbt hela Jylland, men tvingades att stanna då ingen transport fanns tillgänglig. Martin Thyssen (senare adlad Anckarhjelm) , en holländare i svensk tjänst hade rekryterat en flotta i Holland för krigstjänstgöring under svensk flagg. Flottan avseglade från Holland för att skeppa Torstensson armé till Själland, man mötte dock den danska huvudflottan och led ett nederlag vid Lister Dyb. Thyssen tvingades retirera tillbaka till Holland för att reparera sina skepp.

Den svenska och danska flottorna hade mötts under sommaren 1644 i slaget vid Kolberger Heide som slutade oavgjort. Den svenska flottan under Carl Gustaf Wrangel stängdes efter slaget temporärt inne i Kielfjorden, men kunde efter en dryg månad bryta sig ut och avsegla mot Dalarö.

Efter reparationerna i Holland seglade Thyssen åter mot Östersjön och man kunde förena sig med den svenska huvudflottan den 5 oktober 1644. Man gav sig genast ut på jakt efter den danska huvudflottan.

Den 12 oktober siktades den danska flottan nordväst om ön Femern. Den svenska flottan ankrade för kvällen och ordnade krigsråd för det kommande slaget. Den svenska flottan var numerärt överlägsen, man förfogade över 37 fartyg mot den danska flottans 12. Man beslutade sig för att anfalla danskarna från två håll och försöka vinna striden genom att äntra de fientliga fartygen.

Tidigt på morgonen den 13 oktober 1644 lättade den svenska flottan ankar, man delade in anfallsstyrkan i fem eskadrar. Befälhavaren Wrangel ledde striden från skeppet Smålands Lejon. Tidigt på förmiddagen var de två flottorna inom skotthåll och en intensiv artilleriduell inleddes. Amiralsskeppet Smålands Lejon fick svåra skador i sin rigg och tvingades ut striden.

Svenska skepp äntrade det danska amiralsskeppet Patentia, som var amiral Pros Munds chefsfartyg. Under striden som följde dödades den danska amiralen och skeppet erövrades. Det andra danska amiralsskeppet Oldenborg erövrades även det genom äntring och närstrid. Det sista danska amiralsskeppet Tre Löver försökte fly, men hanns upp av holländska fartyg och äntrades och erövrades.

De resterande danska fartygen försökte fly, men hanns alla upp och erövrades. De enda fartyg som sänktes denna dag var de två danska skeppen Lindormen och Delmenhorst som sänktes av svenska brännarskepp.

Hela den danska flottan gick förlorad och än värre 10 av skeppen erövrades och kunde därmed användas mot de forna ägarna. Den danska flottan förlorade även ett hundratal man i stupade samt 1000 i tillfångatagna. De svenska förlusterna uppgick till 59 stupade och förlusten av skeppet Swarte Arent.

Efter segern vi Fermen hade den svenska flottan ett totalt sjöherravälde i Östersjön och detta bidrog stark till de förhandlingar som ledde till freden i Brömsebro. Vid freden erhöll Sverige Jämtland, Härjedalen, Gotland och Ösel samt Halland på 30 år och tullfrihet i Öresund.

Artikeln publicerades ursprungligen 2014-10-13.


  • Publicerad:
    2018-10-13 00:20