Dagens datum 3 februari: En svensk armé under general Carl Gustaf Rehnskiöld vinner en förkrossande seger över en dubbelt så stor sachsisk/rysk här vid Fraustadt den 3 februari 1706.

Slaget vid Fraustadt

Slaget vid Fraustadt

Det stora nordiska kriget hade rasat i sex år. Danmark slogs ut från kriget redan under det första krigsåret. Den svenska armén under Karl XII hade vunnit stora segrar mot de fientliga trupperna vid bland annat Narva, Düna och Kliszów.

Efter de svenska segrarna i Polen hade August II avsatts från den polska tronen och den svenskvänlige Stanislaw Leszczyński hade valts till kung över Polen. August II hade dock inga planer på att ge upp tronen så lätt. Under hösten 1705 möttes August och den ryske tsaren Peter I för krigsråd. Man lade upp planer för att från två håll krossa den svenska huvudarmén som befann sig i Polen.

En armé från Sachsen skulle bryta in i Polen för att förena sig med den sachsiska huvudarmén under August själv. Den ryska huvudarmén skulle samtidigt bryta in i Polen från Livland och tillsammans skulle de förenade arméerna krossa de svenska styrkorna.

Förspel
Så fort den ryska huvudarmén bryter in i det svenskkontrollerade Polen agerar kung Karl XII snabbt, med 20 000 soldater går kungen mot Grodno där den ryska armén stängs in. August II slinker dock undan tillsammans med en större styrka av mestadels kavalleri. Från Sachsen kommer general Johann Matthias von der Schulenburg med en armé på över 20 000 man, i denna armé finns även en rysk hjälpkår på 6000 soldater.

Carl Gustaf Rhenskiöld

Carl Gustaf Rehnskiöld

För att de sachsiska arméerna ska kunna förenas måste Schulenburg först ta sig förbi general Carl Gustaf Rehnskiöld, som med en svensk kår på omkring 12 000 soldater försvarar gränsen mot Schlesien. Schulenburg korsar gränsen till Polen och intar en stark försvarsställning.

Rehnskiöld inser att den fientliga ställningen är för stark för ett anfall. Han genomför istället en krigslist och lurar sachsarna att han slagit till reträtt. I sin dagbok skriver han: ”Så resolverade jag att draga mig till Fraustadt tillbaka i den tanken att locka till mig fienden efter mig utur sin fördel, inbillandes honom att jag ville alldeles draga mig av”

Den svenska armén, bestående av 10 bataljoner (3700 man) fotfolk och 37 skvadroner (5700 man) kavalleri och dragoner, intar tidigt på morgonen den 3 februari stridsställningar på ett öppet fält öster om Fraustadt. När Schulenburgs spanare inser att den svenska armén inte alls är på flykt får de bråttom tillbaka till sin chef.

Snabbt beordrar Schulenburg sina styrkor till stridsställningar. Han placerar sina över 30 bataljoner fotfolk mellan de två byarna Röhrsdorf och Geyersdorf som fungerar som extra flankskydd. De ryska soldaterna i Schulenburgs armé beordras att vända sina rockar, så att svenskarna inte ska se vart de sämre ryska trupperna finns. Schulenburg placerar sina 4000 ryttare som flankskydd. Till extra försvar bygger man lättare befästningar och ställer upp sitt artilleri, bestående av 32 kanoner och 50 mörsare.

Den svenska slagordningen är formerad på klassiskt vis, med huvuddelen av fotfolket i centern och kavalleriet på flyglarna. Strax efter klockan sju på morgonen sätter Rehnskiöld den svenska armén i rörelse.

Slagordningen (klicka för större)

Slagordningen (klicka för större)

Slaget
Det svenska rytteriet inleder med en kringgående rörelse för att slå ut de fåtaliga sachsiska ryttarna. Den svenska vänsterflanken tvingas under framryckningen att korsa en frusen sjö, där både ryttare och hästar har svårt att hålla balansen på isen. De sachsiska gardesregementena som väntar på andra sidan skrattar och hånar svenskarnas färd över isen. När väl de svenska ryttarna kommer över isen går man genast till anfall och efter flera angrepp krossas den sachsiska vänsterflanken och ryttarna flyr.

Överste Ernst Detlof von Krassow leder 12 skvadroner rytteri på den svenska högerflanken. De sachsiska kavalleristerna har nyss bevittnat sina kamraters flykt på vänsterflanken, så när Krassow anfaller behöver man inte fäkta speciellt hårt för att få sachsarna att fly.

Samtidigt som kavalleriets anfall mot flankerna har det svenska infanteriet avancerat mot fienden. Under hård artillerield avancerar det svenska fotfolket sakta med säkert mot de fientliga linjerna. När man böjar närma sig fienden avlossas muskötsalvor och kartescher från sachsarna, svenskarna fortsätter framåt utan att vika för den mördande elden.

När svenskarna står på 30 meters avstånd och man kan se ”det vita i fiendens ögon” avlossar man en muskötsalva, som på det korta avståndet får en fruktansvärd effekt. Sedan drar soldaterna sina värjor och rusar de sista metrarna mot fienden och hugger in på dem med blanka vapen.

Kavalleriet på flankerna förföljer fienden en kort bit, sedan vänder man och formerar sig för att anfalla den sachsiska armén i ryggen. De ryska bataljonerna på högerflygeln ger snart vika och tar till flykten. De återstående sachsiska infanteriet finner sig nu vara anfallna från alla håll, och inom kort så sprängdes även dessa ställningar och hela Schulenburgs armé var i vild flykt.

Efterspel
Det svenska kavalleriet förföljde skoningslöst fienden och gick mycket hårt åt de flyende sachsiska och ryska soldaterna. När dagen var slut hade 7300 ryssar/sachsare förlorat sina liv. Ytterligare 7900 togs tillfånga. Den svenska armén förlorade ungefär 400 soldater i stupade. Krigsbytet efter slaget uppgick till 71 fanor, 11000 gevär, 11000 värjor samt hela det sachsiska artilleriet.

Svensk tacksägelse efter slaget

Svensk tacksägelse efter slaget

Segern vid Fraustadt var en av de mest förkrossande segrarna under hela det stora nordiska kriget. Enligt vissa historiker är också segern vid Fraustadt ett skolboksexempel på den klassiska taktiska manövern dubbel omfattning, som Hannibal använde sig mot romarna vid Cannae år 216 f.Kr.

När August II och Peter I fick höra om den svenska segern vid Fraustadt insåg man att situationen vid Grodno var hopplös. Den ryska armén flydde snart från Polen och dog sig med svåra förluster tillbaka till Ukraina. Kort efter segern vid Fraustadt inledde August II fredsförhandlingar med Sverige och i september samma år skrevs freden under i Altranstädt.

Artikeln publicerades ursprungligen 2014-02-03.


  • Publicerad:
    2016-02-03 09:12