Dagens datum 12 juni • Slaget vid Porrassalmi år 1789 var det första svenska segern i ett fältslag sedan Karl XII:s tid. Det var också slaget då krigshjälten Georg von Döbeln fick sitt karakteristiska pannband.

År 1788 hade svensk-ryska kriget, som skulle vara i två år, inletts i syfte att ta tillbaka förlorade landområden i Finland och hindra rysk inblandning i svenska angelägenheter.

I juni 1789 skulle ryssarna slå in en kil mellan Savolaxbrigaden på fronten i öst och huvudarmén i södra Finland för att på så sätt splittra det svenska försvaret och samtidigt nå förråden i Sankt Michel, som var livsviktiga för Savolaxbrigaden.

Det började bra för ryssarna. Den 11 juni hade de segrat vid Kyyrö och tvingat den svenska styrkan att retirera till sundet vid Porrassalmi. där de blockerade bron till Sankt Michel. Men istället för att fortsätta framrusningen valde de numerärt överlägsna ryssarna att slå läger.

Tidsfristen utnyttjades föredömligt av den svenska sidan som nu samlade sina styrkor. På kvällen den 11 juni hade major Georg Henrik Jägerhorn anlänt från Kyyrö med åttio man ur Savolax infanteriregemente. Dessa bildade tillsammans med ett hundratal soldater ur dåvarande kaptenen Georg von Döbelns frikompani och 500-600 man ur Savolax regemente den styrka som skulle försvara Savolaxfronten och förråden i Sankt Michel. Styrkeförhållande var absurda: 750 man ur den svensk-finska truppen mot 7 000-8 000 ryssar.

Av den svenska styrkan var 150 kavallerister och man hade även två kanoner. Styrkan leddes av överste Jakob Karl Gripenberg. Den ryska sidan leddes av landsförrädaren Göran Magnus Sprengtporten, major Jägerhorns tidigare stridslärare, som nu blivit rysk brigadchef.

På den svenska sidan av bron byggdes en artilleriställning med de två kanonerna som från hög höjd kunde beskjuta ryssarna på andra sidan näset. Stridigheterna började på kvällen den 12 juni då fältvakten anfölls av ryska trupper och vid midnatt hade den ryska styrkan nått fram till bron med två egna kanoner. Svenskarna störde den ryska grupperingen med kanonsalvor men klockan sex på morgonen utsattes den svenska ställningen för en massiv artillerield. Splitter orsakade döda och sårade svenska soldater.

Klockan åtta på morgonen vadade de ryska trupperna över sundet och anföll. Svenskarna drog sig tillbaka och oordning uppstod i leden, men när ryssarna väl kommit över på andra sidan väntade en svensk linje som besköt dem med gott resultat. De svenska soldaterna drog sedan sina bajonetter och återvändande soldater, manade av major Jägerhorn, sköt samtidigt mot ryssarna och ryckte framåt. Det ryska anfallet kom av sig, kaos utbröt och soldaterna hamnade i blodiga närstrider.

Samma procedur upprepades flera gånger under dagen; svenskarna retirerade, omgrupperade och gick till motanfall. Vid 18-tiden anlände dessutom Österbottens regemente med två nya kanoner och två timmar senare inleddes den ryska reträtten. De svenska soldaterna hade då hållit ut i 24 timmar.

På den svenska sidan stupade 53 man och 150 sårades. På den ryska sidan var antalet döda 300-400 medan antalet sårade uppgick till 600-700, däribland Göran Magnus Sprengtporten som blev svårt sårad. Några av orsakerna till den ryska reträtten anses ha varit att ryssarna inte fullt ut uppfattade den oordning som stundom infann sig i det svenska lägret och att de återvändande soldaterna troddes vara förstärkningar.

Majoren Georg Henrik Jägerhorn var avgörande för slagets utkomst genom det sätt han manade på de vacklande soldaterna att återgå till sina ställningar. En annan som utmärkte sig var Georg von Döbeln, som efter slaget befordrades till major och sårades genom ett muskötskott mot pannan. Skadan kom att kräva trepanation, det vill säga att tryck hade skapats inne i huvudet så att man var tvungen att borra hål. Skadan märkte honom för livet, och det är därför han ständigt bar ett svart sidenband runt huvudet.

Fem dagar efter slaget försökte ryssarna ta revansch vid Andra slaget vid Savolax. Även detta anfall slogs tillbaka.