För snart tre veckor sedan misshandlades Carl-Eric brutalt av ett invandrargäng. I media berättar nu släkt till förövarna att detta är ”de snällaste pojkarna i Angered”.

Detta har hänt
Misshandeln i Kortedala av den sjukpensionerade Carl-Eric Cedvander, 61, har väckt stor uppmärksamhet runt om i landet. Det var för snart tre veckor sedan som mannen lämnade sin hund, Barney, utanför affären Hemköp vid Kortedala torg. Under tiden trakasserades hunden av ett ungt invandrargäng och när Carl-Eric kom ut från affären konfronterade han killarna, varpå han misshandlades. Nu sitter killarna häktade så när som på den yngste som blivit omhändertagen av socialen. Åtal mot förövarna ska vara väckt senast den 13 april.

. Personerna på bilden har inget med artikeln att göra.

”Snällast i Angered”
Så sent som i helgen publicerades en regelrätt snyftartikel av Expressens Emelie Svensson. Hon hade gett sig iväg till en lägenhet i Angered och intervjuat en av de häktades familj. Då deras son erkänt våld mot Carl-Eric bestämde man sig för att ge en mer positiv version av förövarna. I artikeln berättar pappan att ”många skulle säga att det här är de snällaste pojkarna i Angered”. En kusin ifrågasätter misshandeln av Carl-Eric, ”Hur kommer det sig att de har slagit mannen? Det kan inte vara helt oprovocerat. Det finns två sidor av saken och pojkarna målas upp som monster i medierna” säger hon besviket.
Invandrarkillarna kunde inte hålla tyst om sina brutala ”bravader” inför sina kompisar utan skröt om vad de gjort. En kompis till killarna berättar att han tycker det är synd att de misshandlade Carl-Eric eftersom de ju hade hela livet framför sig. Samtidigt urskuldar samma kompis sina vänners dåd och säger till GT att de ”skulle slåss lite som ungdomar gör”.

Carl-Eric med sin hund.

Carl-Eric glöms bort
Det är mycket som är oerhört upprörande med det här fallet. Vad som nästan upprör mest är den rapportering som gjorts av media. Det har diskuterats mycket lite kring det faktum att Carl-Eric är offret som överfallits av besinningslösa förövare. Att man låter intervjua förövarnas släkt som får chansen att gråta ut och berätta om ”de snällaste pojkarna i Angered” är skandalöst och äcklande. Att en kusin kan sitta och ifrågasätta förövarnas uppsåt till misshandeln med att ”det kan ju inte vara helt oprovocerat” är chockerande. Menar man att de här ”snälla pojkarna” kan ha haft rättmätiga skäl till att nästan misshandla en gammal man till döds? Vad i hela världen ska Carl-Eric ha gjort för att förtjäna detta? När vännen till killarna berättar om händelsen för Expressan läggs all fokus vid hur tragiskt det hela är för förövarna som har hela livet framför sig. Att Carl-Erics liv är förstört verkar mindre viktigt. För vem bryr sig om den misshandlade mannen som ligger i koma? När blev förövarnas liv mer värt än offrets? Hur kan man överhuvudtaget utgå ifrån misshandlarnas välbefinnande och inte Carl-Erics? Tillståndet för Carl-Eric uppges vara oförändrat. Han har fortfarande inte vaknat upp ur sin koma och gör han det kommer han med all säkerhet att få leva ett liv med svåra hjärnskador till följd av den brutala misshandeln. De våldsamma och upprepade sparkarna mot hans huvud har orsaket att kraniet buktat in. Hans liv är förstört och inget i världen kan ändra på det. Förövarna däremot kommer att få sina straff och sedan, om några år, vara fria män.

Dags att vakna upp!
En annan sak som man verkligen kan reagera starkt på är uttalandet om att ”många skulle kalla det här de snällaste pojkarna i Angered”. Om detta är förorten Angereds ”snällaste” kan man ju onekligen fundera över hur alla andra ungdomar där beter sig? Hur kan dessa ”snälla pojkar” urarta så till den milda grad att de mitt på ljusa dagen, inför en massa vittnen, misshandlar en gammal man till oigenkänlighet? Att de sedan gått runt och skrytit om händelsen till sina bekanta tyder snarare på motsatsen. Vågar man kanske till och med påstå att de här killarna visar upp karaktärsdrag som inte på något sätt kan beskrivas som ”snälla”? Jag hade önskat att det här var den väckarklocka som fick svenska folket att äntligen vakna upp. För någon gång måste vara den sista. Den här händelsen kanske kan få fler att inse att något gått väldigt snett och att man måste våga agera för att klara av att stoppa den här fasansfulla utvecklingen av våld mot vårt folk.

Relaterad artikel: Hans son har erkänt slag mot 61-åringen


  • Publicerad:
    2012-04-03 00:00