MUSIK • Denna vecka firar vi solens högtid: Midsommar. Nordfront presenterar ett tyskt neofolkband med deras låt ”Midsummernight”.

Veckans låt

Klockan 20:00 varje fredag uppmärksammar Nordfront en låt för att sprida sund och intressant kultur till våra läsare. Har du förslag på musik du tror skulle passa som Veckans låt? Kontakta då kulturredaktören Daniel Olofsson på daniel.olofsson@nordfront.se.

Sonne Hagal är ett tyskt neofolkband som bildades i början av 1990-talet i tyska Brandenburg. Ursprungligen var bandmedlemmarna influerade av experimentell elektronika, men de utvecklade tidigt en mer akustiskt präglad stil med tydliga inslag av dark folk och traditionell musik.

Gruppens verk präglas av ett djupt intresse för germansk mytologi, runologi, naturmystik och europeisk andlighet. Texterna hämtar inspiration från Eddadikter, romantisk poesi, hedniska ritualer och ibland hermetisk symbolik, ofta framförda med lågmäld, rituell intensitet.

Musikaliskt kännetecknas Sonne Hagal av akustiska gitarrer, fiol, trumpet, handtrummor och sparsam elektronik, vilket ger en meditativ och suggestiv klangbild. Bandet har samarbetat med flera framstående namn inom genren, däribland Forseti, Ian Read (Fire + Ice) och Kim Larsen (Of the Wand & the Moon).

Album som Helfahrt (2002), Jordansfrost (2008) och Ockerwasser (2014) betraktas som höjdpunkter i deras diskografi och har gett dem en central plats i den europeiska neofolk-scenen.

Red-hot midsummer
Torrid winds do moan
Earth of dust and crevice
Put us off to roam

No rain was falling
Since spring passed by
And this red midsummer
Turns into our decay

Through that heat
Above sand so roan
Swirls the blackbird's song
Joined by the old trees' groan

Locusts sing
In bright sunshine
And this red midsummer
Turns into our decay

Place a cross of leaves
May there be strength to grow
Let us dance this rite
Call on the help of Thorr

The wooden pole
Wreath and midsummer prayer
Help us to avert
This imminent decay

The Holly King
Beats now thе King of Oak
Yet burn the holy herbs
Vеrvain and Saint John's Wort

The child then the Old Man
Cast them into the flames
Now this red-hot midsummer
Is gifted a silver ray

Over the stone, the old gray stone
Let me ponder here alone
Through all weather we go together
Ancient stone, thou good old stone

Of the many friends I've seen
Thou the truest friend has been
Some forget me, some have fled
Some are false, and some are dead

Changing never constant ever
Still I find thee, dear old stone
Standing here, thou silent stone
What a world thou must have known!

Deeds of glory, lost to story
Hast thou witness'd ancient stone
Here beneath the grass, 'tis said
Many warriors bones are laid

Fighting for their land they fell
None but thou can truly tell
Secrets keeping, ever sleeping
Dream'st thou of the past, old stone?