STORBRITANNIEN • Premiärministern beskylls av oppositionen för kostsam kapitulation utan föregående strid när han skänker Chagosöarna till Mauritius. Försvarsministern ser överlåtandet som enda sättet att rädda en av Storbritanniens viktigaste militärbaser.

Storbritanniens premiärminister Keir Starmer har undertecknat ett avtal om ett brittiskt överlämnande av Chagosöarna i Indiska oceanen till Mauritius, samtidigt som givaren genom ett hyresavtal behåller kontrollen över sin strategiskt viktiga militärbas Diego Garcia.

Officiellt uppges avtalet kosta Storbritannien 101 miljoner pund per år, vilket enligt regeringen motsvarar en nettokostnad på 3,4 miljarder pund över 99 år. Men en granskning av The Telegraph ger den sannolika faktiska kostnaden drygt 30 miljarder pund. Detta sedan inflation, förväntade hyreshöjningar samt uppskattat bistånd till Mauritius och Chagosöarna tagits med i beräkningen.

Avtalet har utlöst kraftig kritik från oppositionen. Konservativa partiet och Reform UK anklagar Starmer för att ha vilselett allmänheten och beskriver överenskommelsen som ”en kapitulation utan föregående strid”. Interna protester har även uppstått inom Labour och givits extra näring av samtidigt föreslagna välfärdsnedskärningar på fem miljarder pund.

Säkerhetspolitik, ett imperiums dödsryckningar

Enligt avtalets villkor måste Storbritannien informera Mauritius om planerade militära aktioner med basen som utgångspunkt, vilket väckt säkerhetspolitiska farhågor givet Mauritius kontakter och samarbete med Kina och Ryssland. Vidare ska mauritiska företag ges företräde när underhållsuppdrag för basen tilldelas.

Försvarsminister John Healey försvarar avtalet som ett nödvändigt drag för undvikande av ett rättsligt nederlag i en internationell domstol, vilket hade kunnat äventyra basens framtid. Han beskriver Diego Garcia som ”en nyckelpost i kampen mot terrorism” och menar att avtalet förhindrar att basens funktionalitet undergrävs av fientliga aktörer.

Avtalet har också kritiserats för att ha undertecknats under tveksamma demokratiska former, då det offentliggjordes precis innan ett tio dagar långt parlamentariskt uppehåll. Det juridiska försöket att stoppa signeringen – initierat av Bertrice Pompe, född på Chagosöarna – avvisades dock i sista stund av en domstol.

Bland Mauritius brittiska befolkning betraktas avtalet överlag som ett uttryck för brittiskt svek och förräderi, medan landets premiärminister Navin Ramgoolam hyllar det som ”en stor seger som fullbordar den avkoloniseringsprocess Mauritius inledde 1968” och vice premiärminister Paul Bérenger hyllar dess undertecknande som ”det historiska ögonblick då landet återfick sin suveränitet”.