Norsk medeltida stad funnen och kartlagd med georadar
2024-10-13 12:00
SVERIGE. I en debattartikel kritiserar statsvetaren Anders Sannerstedt regeringens förslag att förbjuda Nordiska motståndsrörelsen utifrån grundlagen. Sannerstedt menar att kapitlet som bland annat Morgan Johansson hänvisar till inte ger stöd för ett organisationsförbud endast utifrån Motståndsrörelsens politik.
Under söndagen publicerade Sydsvenska Dagbladet en debattartikel av docenten i statsvetenskap Anders Sannerstedt, där kritik framförs mot regeringens förslag att förbjuda Nordiska motståndsrörelsen utifrån en grundlagsändring som skedde i tysthet 2010.
Sannerstedt menar att ”det finns många goda motargument ur ett demokratiskt perspektiv” mot förbudsförslaget. Men framförallt är han ytterst tveksamt till att Sveriges grundlag skulle medge vad regeringen föreslår när det kommer till ett organisationsförbud.
Det regeringen, med justitie- och inrikesminister Morgan Johansson i spetsen, vill använda sig av är Regeringsformens andra kapitel, paragraf 24, andra stycket, som ger rätt att göra undantag i föreningsfriheten:
Föreningsfriheten får begränsas endast när det gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande.
Men eftersom Nordiska motståndsrörelsen inte har en ”militär eller liknande natur” och med tanke på att ”förföljelse av folkgrupp” är ett luddigt begrepp – som Sannerstedt menar infördes för att blidka FN:s rasdiskrimineringskonvention – kan det komma att bli svårt att applicera i fallet Nordiska motståndsrörelsen.
”Det skulle kanske vara möjligt att förbjuda Ku Klux Klan i Sverige. Men frågan är om förföljelse av folkgrupp är en så central beståndsdel av NMR:s verksamhet”, skriver Sannerstedt och syftar troligtvis på att Motståndsrörelsens huvudsakliga verksamhet är helt legal och öppen opinionsbildning.
Vidare skriver Sannerstedt att justitieminister Johansson har fel när han säger att ”folkgruppsförföljelse” infördes som villkor 2010. Han skriver att formuleringen fanns med redan när kapitlet om fri- och rättigheter trädde i kraft 1980. Det som ändrades 2010 var att man strök ordet ”ras” och lade till ”eller andra liknande förhållanden” till folkgrupps-begreppet, troligtvis för att så kallade hbtq-personer skulle kunna inkluderas.
Dessutom blundar regeringen för andra delar av Regeringsformen, samt praxis i hur grundlagar ska tolkas, menar Sannerstedt:
Regeringsformen lägger fler hinder i vägen för den som vill begränsa föreningsfriheten. I § 21 går det att läsa: Begränsningen måste ”tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle” och begränsningen ”får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den”. Det gör att regeringen har skyldighet att ”noga redovisa sina syften”. Det är klart uttryckt såväl i förarbetena till lagen som i den mest auktoritativa boken om hur grundlagarna ska tolkas: Grundlagarna, av Erik Holmberg och Nils Stjernquist.
Sannerstedt skriver dessutom att ”en begränsning av föreningsfriheten får inte göras enbart på grund av politisk åskådning, inte ens om det är fråga om en antidemokratisk eller våldsbejakande ideologi”, enligt § 21 i Regeringsformen.
Regeringens motivering till förbudet, att Motståndsrörelsen sysslar med ”hat, hets och hot”, ger statsvetaren heller inte mycket för. Sannerstedt konstaterar att olaga hot redan är brottsligt, att ”hets” är ett vagt begrepp som innefattar både lagliga och illegala handlingar och att ”hat” överhuvudtaget inte är straffbart. Därmed menar han att regeringen har att förklara varför Brottsbalken inte är tillräcklig som den är idag, samt att otillräckliga polisresurser inte kan motivera ett organisationsförbud.
Avslutningsvis ifrågasätter Sannerstedt att regeringen vill förbjuda Nordiska motståndsrörelsen, samtidigt som man överhuvudtaget inte nämner andra organisationer vars verksamhet är kriminell, såsom ”motorcykelgäng”. ”Regeringen måste förklara varför NMR ska förbjudas men inte kriminella organisationer”, skriver Sannerstedt.