INTEGRATION • En intervjustudie med ensamkommande afghaner visar att de känner press att vara perfekta, laglydiga medborgare. De vill att vi ska lära oss av deras kultur.

Liv Stretmo, universitetslektor i barn- och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet, har gjort en studie där hon djupintervjuat afghanska ”ensamkommande barn” som ”flydde” hit 2015. När man själva fått möjligheten att berätta så framställer man sig som offer. Gruppens upplevelse av integration och tillhörighet i Sverige är att det är i stort sett omöjligt att uppfylla kraven, skriver Forskning.se.

Man känner en press att vara perfekt, att inte sticka ut och att bli ”en superlydig medborgare”. För att uppnå det måste man hela tiden ”kontrollera sitt beteende” för att passa in och det finns ingen plats för misstag. Upplevelsen av att man representerar hela gruppen av afghanska invandrare var också jobbigt. Speciellt då vissa ansåg att de var farliga och ”möjliga terrorister”.

— Att bli svensk framställs som en total omvandling av det inre. Det är migranten själv som förväntas ta ansvaret för att bli så svensk som möjligt, säger Stretmo som betonar att integration borde vara ett gemensamt samhällsprojekt och inte ett ”individuellt moraliskt ansvar”.

Afghanerna tycker att det inte finns plats för sådant som är viktigt i deras kultur här och ”att det svenska samhället skulle kunna lära sig något av dem”. Som exempel nämner man de ”starka familjeband” samt ”ansvaret för äldre” som är framträdande inom den afghanska kulturen.