Veckans memer dränerar CIA:s budget
2024-12-14 12:00
Dagens datum 19 februari: Sven Hedin föddes år 1865 i Stockholm. Han blev en världsberömd upptäcktsresande och känd som envis försvarare av det nationalsocialistiska Tyskland.
När Sven Hedin växte upp var upptäcktsresande som Nordenskiöld, Nansen och något senare också Amundsen de stora idolerna för unga. Unge Hedin hade en stark vilja att efterlikna dessa äventyrare och upptäckare. Sten Selander, som blev Sven Hedins efterträdare i Svenska Akademien, skrev i sin biografi över Hedin att när han en vinterdag i Stockholm fick syn på polarfararen Nordenskiöld gick han hela Drottninggatan och trampade noga i hans spår i snön. Selander beskrev att Hedin inte nöjde sig med dylika symbolhandlingar utan att han ville ”också göra sig värdig att på annat sätt träda i den store mannens fotspår”: ”För att härda sig sov han vintrarna igenom för öppet fönster i oeldat rum. Han försökte vänja sig vid att äta så lite som möjligt. Han slukade all litteratur om polarländerna som han kunde komma över. Och framför allt ritade han kartor.”
Hedin hamnade dock inte på en sådan polarresa utan ödet ledde honom till Asien. Efter studentexamen tillfrågades Hedin om han ville ta en tjänst som informator i Baku, huvudstad i Azerbadjan. Detta blev hans första stora resa. Efter att tjänsten löpt ut bestämde sig Hedin för att rida genom Persien och Mesopotamien vilket var en resa på 300 mil. Väl hemma i Stockholm ett år senare skrev han sin första bok: Genom Persien, Mesopotamien och Kaukasien. Reseminnen av Sven Hedin. Han skulle komma att skriva ett 60-tal böcker.
Efter ytterligare en Persien-resa tog Hedin upp sina studier i geografi och geologi hos professor Ferdinand von Richthofen i Berlin. Under några år ägnade sig Hedin åt att föreläsa, skriva artiklar och böcker samt översätta andras verk.
1893, vid 28 års ålder, bar det iväg på hans första upptäcktsresa till Centralasien. Hedin skulle avverka tre expeditioner mellan åren 1893 och 1909 och en fjärde 1927-1935. Vid dessa resor skulle han kartlägga stora landområden som tidigare varit vita fläckar på kartan. Hedin reste till platser som Tibet, Kina, Xinjiang och Mongoliet. Han red på kameler, besteg berg, korsade öknen, fann resterna av buddistiska tempelstäder, bortglömda floder och mycket annat. Hedin var den förste europén på otaliga platser.
Sven Hedin blev med sina resor och sitt inlevelsefulla berättarsätt världsberömd. En man som i sina ungdomsår som läste Sven Hedins böcker och var en stor beundrare hette Adolf Hitler. Sven Hedin var å sin sida från början tyskvän och han blev också positivt inställd till nationalsocialismen, mycket på grund av att den skyddade Europa från bolsjevismen. Det ska påpekas att Sven Hedin aldrig var nationalsocialist utan en kristen-konservativ rojalist, en högernationalist. Hitler och Hedin förstod båda farorna med bolsjevismen, men nationalsocialismen var revolutionär och det var inte Hedin. Hedin vände sig emot den kristendomskritik som fanns i Tyskland och kunde heller inte förstå judefrågan, vilket antagligen berodde på att han själv hade en sextondel judiskt blod i sig. Han sade: ”Jag håller på min sextondedel och ville inte mista den.” Hedin imponerades dock av nationalsocialisternas mer auktoritära styre och uttalade sig om demokratin på följande sätt: ”Den demokratiska inriktningen tål inga starka och manliga personligheter”.
När Hedin var i Peking fick han reda på att nationalsocialisterna tagit makten i Tyskland och vid hemkomsten begav han sig på resa till det nya Tyskland. Hedin och Hitler möttes första gången, tillsammans med Göring, hösten 1935. Hedin möttes med orden: ”Äntligen får jag då träffa herr Doktor!”
Hedin imponerades av den nya regimen som gav tyskarna arbete och det starka ledarskap som personifierades av Adolf Hitler. Resan resulterade i boken Tyskland och världsfreden som gavs ut 1937. Boken kunde dock inte ges ut i Tyskland på grund av att Hedin ifrågasatte nationalsocialisternas grundsyn på den judiska frågan, men den gavs ut i andra länder och Hitler skrev personligen till Hedin och tackade honom för att han belyst Tysklands strävan efter fred. Hitler uppskattade också boken Amerika i kontinenternas kamp, som gavs ut 1942, där Hedin satte strålkastarljuset på krigshetsaren Roosevelt.
1949 gav Hedin ut Utan uppdrag i Berlin som innehöll brevväxling mellan honom och framträdande nationalsocialister samt möten med dessa som skedde i Tyskland åren 1939-1942. Ännu fyra år efter andra världskrigets slut beskrev Hedin de tyska nationalsocialisterna, och då framförallt Hitler själv, i allmänt positiva ordalag. Hedin berättade i denna bok om sina möten med Hitler, Göring, Goebbels, Hess, Himmler, von Ribbentrop och många andra av Tredje rikets stora personligheter. Hedin fick under dessa samtal berätta om sina resor till Tibet och diskussioner fördes om det världspolitiska läget. Framförallt ville Hedin luska i hur Tyskland ställde sig till Finland och freden. De många samtalen hade såväl personlig som diplomatisk karaktär.
Hedin deltog också regelbundet i sändningarna på den tyskkontrollerade Königsbergsradion som sände på svenska under andra världskriget. Efter kriget skickade Hedin matpaket till Karl Dönitz och Erhard Milchs hustrur när deras makar satt i fängelse. Att Hedin inte tänkte ta avstånd från nationalsocialismen visade han med all tydlighet den 2 maj då han i en nekrolog över Adolf Hitler beskrev honom som ”en av de största män som världshistorien ägt”.
Sven Hedin avled 1952. I sitt 87-åriga liv hann han bli världsberömd upptäcktsresande, ledamot av Svenska Akademien, den siste personen att adlas i Sverige, invigningstalare vid OS, författare till ett 60-tal böcker samt personlig vän med en av världshistoriens största män.
Artikeln publicerades ursprungligen 2013-02-19.