Jesper Olsson, aktivist i Svenska motståndsrörelsen, har gjort en JO-anmälan mot Kriminalvården. Han har under sin tid i fängelse stämplats som medlem i ett ”kriminellt nätverk” och har därför behandlats hårdare än andra fångar. Detta har tidigare drabbat andra aktivister i Motståndsrörelsen, bland annat oskyldigt dömde Niklas Frost. Här följer en kommentar av Klas Lund.
Jesper Olsson är den ende aktivisten från Svenska motståndsrörelsen som nu sitter i fängelse. Han har två månader kvar av sitt straff, men måste sitta på en sluten anstalt till den dag han friges – och anledningen är inte misskötsamhet, drogmissbruk eller något annat liknande, utan endast det faktum att han är medlem i Svenska motståndsrörelsen.
Jesper Olsson vill få det prövat om Kriminalvården verkligen har rätt att stämpla en politisk organisation som ett ”kriminellt nätverk” och därefter kategoriskt behandla dess medlemmar hårdare än andra fångar. I sin anmälan har han bifogat en kopia av vår Handbok för aktivister i Motståndsrörelsen och han hänvisar även till patriot.nu för mer information.
Vi kommer få tillfälle att återkomma till detta mer framöver, men här följer några reflektioner.
Det verkar stå klart att så fort en fånge identifieras som medlem i Svenska motståndsrörelsen så klassificeras denne som medlem i ett ”kriminellt nätverk”. Detta medför att fången genast börjar särbehandlas. Som jämförelse kan nämnas att en yrkeskriminell fånge som har begått brott hela sitt liv, men som inte har några sådana kopplingar i regel behandlas bättre och får ta del av de fördelar som en tidigare ostraffad, ung eller gammal, medlem i Svenska motståndsrörelsen förvägras.
Kopplingen till Svenska motståndsrörelsen är avgörande för behandlingen av fången, inte dennes skötsamhet, längd på straffet eller dylikt. En av reglerna verkar vara att en medlem i Svenska motståndsrörelsen, även om straffet bara är någon månad, inte får avtjäna straffet på en öppen anstalt. Han måste göra hela sitt straff på en sluten anstalt till skillnad från hundratals våldtäktsmän m.fl.
Mig veterligen är Svenska motståndsrörelsen den enda politiska organisationen i Sverige vars medlemmar stämplas och behandlas på detta sätt. Jag har i alla fall inte hört talas om att någon annan politisk grupp behandlas liknande.
Som Jesper Olsson nämner i sin anmälan har vi regler inom organisationen som dels slår fast att våld endast får brukas i självförsvar, dels att vi tar avstånd från kriminalitet, drogmissbruk m.m. Så låt då mig göra det klart här en gång för alla: Ingen i Svenska motståndsrörelsen ägnar sig åt kriminell verksamhet enligt begreppets normala definition (Sedan kan det hända att man gett detta begrepp en ny mening så att vi ska kunna infogas och stämplas).
Ingen försörjer sig på kriminalitet, alla medlemmar strävar efter att följa lagarna i detta land. Det förekommer ingen planering eller organisering av olagliga handlingar. Verksamheten är rakt igenom politisk. Vi utgör dock en civil motståndsrörelse med allt vad det innebär och vi är inte rädda för att ta konflikt för att säkra våra rättigheter som man från olika håll hela tiden försöker inskränka på ett eller annat sätt.
Sedan förstår jag att det antagligen varit så mycket lättare för Kriminalvården och andra att ge oss denna stämpel på grund av min egen bakgrund och det faktum att jag är organisationens ledare. Men vad jag gjort för tjugo år sedan när denna organisation inte ens existerade borde inte inverka på bedömningen av organisationen som sådan. Jag vill dock tillägga att de handlingar jag för tjugo år sedan verkligen var skyldig till, gjordes i ett politiskt sammanhang och trots att jag nu har ett annat perspektiv på saker och ting – så ångrar jag inget.
Det står således klart, åtminstone för mig, att organisationen gör sitt bästa för att verka inom lagens ramar. Många av våra medlemmar är unga män som inte är rädda att ta till knytnävarna om det behövs. Ibland kan det dessutom gå längre när känslorna svallar. Men alla har ett ärligt politiskt engagemang och inte en enda av våra medlemmar är att betrakta som kriminell.
I ett land där befolkningen för länge sedan verkar ha totalresignerat och skapat en kult av konflikträdsla och pacifism är det inte konstigt att vi i dessa människors ögon framstår som extrema och att de gärna vill placera oss i något fack där de känner att de förstår vad vi är för något. Man kan då stämpla oss som ”kriminella” så att man på så sätt slipper erkänna att en politisk oppositionsgrupp i Sverige och dess medlemmar faktiskt utsätts för vad som måste betecknas som politisk förföljelse.
Själv anser jag att det tvärtom är motsatsen till vårt beteende som är mycket extremt – att andra är så jävla rädda och fortsätter att låtsas som om situationen kan lösas genom ett evigt klagande och en massa tomt prat. Inse att kampen kräver att vi tar risker!
Att kopiera lösningar och uppförande från det rådande systemet – det system som lett oss hit – riskerar bara att ytterligare cementera det svenska folkets felaktiga inställning, och det kommer garanterat inte att förändra något till det bättre eller leda oss till en nationell revolution!
Och glöm inte att klockan tickar vidare. Det börjar bli sent nu!
Hoppa till huvudinnehåll
