GRANSKNING • I del tre av den granskande artikelserien går Peter Andersson igenom Sverigedemokraternas kulturnationalism. Begreppt ”kultur” vidgas till att inte bara handla om den svenska kulturen utan även den kulturella marxismen.

Detta är den tredje delen av artikelserien och handlar om kulturmarxismen och den bortglömda svenskheten. Vad kulturmarxism är kommer att tas upp senare i artikeln. Nedan följer en sammanställning av partiets ståndpunkter i frågorna. Vissa av punkterna är återkommande från de tidigare artiklarna då aspekterna är tätt förknippade med varandra. För den som vill läsa hela principprogrammet finns det här.

Sammanfattning från partiets principprogram i frågorna

Sverigedemokraterna beskriver sig som ett socialkonservativt parti med en nationalistisk grundsyn.

Människor föds inte som oskrivna blad och därmed blir ett sådant antagande problematiskt när man ska försöka avhjälpa problem hos vissa individer.

De flesta människor identifierar sig primärt med andra individer som kulturellt påminner om en själv. Detta innebär att vi har generellt närmare att visa solidaritet med de vi upplever som är en del av samma gemenskap som oss själva.

Kollektiva egenskaper som etnicitet och hudfärg är för partiet irrelevant.

Partiets nationalism är öppen och ickerasistisk.

Människan präglas av sitt biologiska, historiska, kulturella och sociala arv.

Assimileringsprocessen är ofta lång och problemfylld. Historien visar att det ibland kan ta flertalet generationer innan den är slutförd och i vissa fall lyckas den inte överhuvudtaget utan leder istället till uppkomsten av segregerade och särkulturella samhällen. Ju mer en invandrares ursprungliga identitet och kultur skiljer sig från den svenska nationens och ju större gruppen av invandrare är, desto svårare blir assimileringsprocessen. Detta är varför partiet förespråkar ett långsiktigt ansvarstagande och en begränsad invandring, i synnerhet ifrån länder där kulturen och värdegrunden starkt avviker från den svenska.

Partiet är emot kulturimperialism, att främmande kultur tvingas på svenskarna.

Partiet är emot kulturrelativism, att alla kulturer skulle vara lika bra.

Religionsfrihet innebär inte att man får säga eller göra vad man vill i religionens namn. Alla ska lyda under samma lagar och regler.

Religion ska inte utgöra en grund för positiv särbehandling utan ska kunna diskuteras och kritiseras på samma sätt som politiska ideologier.

Islamism bör i största möjliga utsträckning motverkas.

Språk, beteendemönster, seder, högtider, institutioner, konst och musik, klädsel, religion, ritualer, värderingar och normer för lagar och moraliska system utgör exempel på kultur.

Den nationella kulturen är inte statisk, utan förändras över tid.

Om det sker naturligt, frivilligt, organiskt och successivt kan utländska företeelser bli en del av den svenska kulturen.

Partiet siktar på att främst bevara det man anser är kärnan av svensk kultur. Detta är sådant som i särskilt hög utsträckning haft en prägel på vår samhällsutveckling med en djup historisk förankring, har tidigare haft och har en stor utbredning bland de svenskar före oss och de som lever nu, har en stark symbolisk betydelse för den svenska identiteten eller på något sätt är unikt för den svenska nationen eller en viss del av den svenska nationen.

Att värna om kulturarvet är ett sätt att visa respekt mot de tidigare generationerna före oss.

Varje samhälle behöver gemensamma normer och värderingar, kollektiva minnen, gemensamma myter, högtider och traditioner, seder och bruk för att i förlängningen kunna hållas samman.

Mångkulturalism är synonymt med den politiska idén om att det är positivt för ett samhälle att inom sig rymma en mängd olika nationella kulturer, sakna en överordnad majoritetskultur och att aktivt arbeta för att invandrargrupper skall bevara sin ursprungliga kultur och identitet.

Oavsett om mångkultur innebär en blandkultur eller flertalet segregerade kulturer inom nationen är partiets uppfattning att båda dessa scenarion kommer att leda till ett försämrat samhällsklimat med ökad rotlöshet, segregation, motsättningar, otrygghet och minskad välfärd som följd.

Den svenska staten kan inte, och bör inte, vara religiöst neutral. Sverige har varit ett kristet land i över tusen år. Kristendomen är intimt sammanvävd med den svenska kulturen och identiteten.

Familjen med sin omhändertagande, kulturförmedlande och fostrande roll är samhällets viktigaste och mest grundläggande gemenskap.

Det är Sverigedemokraternas övertygelse att kärnfamiljen är den samlevnadsform som oftast har bäst grundförutsättningar att ge barnen en stabil och trygg uppväxtmiljö.

Partiet är också av den uppfattningen att de manliga och kvinnliga egenskaperna i många fall kompletterar varandra och av bland annat den orsaken anser man att alla barn bör ha rätt till både en moders- och en fadersgestalt i sina liv.

Att det finns olikheter i hur de flesta män och de flesta kvinnor väljer att leva sina liv behöver inte vara ett problem.

Vissa människor kan födas med en oklar eller ombytt könstillhörighet och dessa människor skall få samhällets stöd i händelse av att detta förhållande utgör ett problem för dem.

Sexuell läggning är nedärvt. Det är inte en social konstruktion.

Sverigedemokraterna har även ett sammanhållningspolitiskt inriktningsprogram som handlar om olika sätt att hålla ihop samhället genom att det byggs gemensamt. Huvudsakliga unika delar från det följer nedan:

  • Norden kännetecknas av hög social tillit.
  • Man vill samarbeta och stärka banden till övriga länder i Norden.
  • Vi har mycket att förlora om den sociala tilliten går om intet, bland annat för att mycket av samhällskontraktet bygger på den.
  • Partiet hävdar att man har varit en motkraft mot folkvalda, mediala och kulturella etablissemang som agerat för mångkultur, segregation, åtskillnad och polarisering.
  • Civilsamhället är en oersättlig faktor när man tillsammans ska bygga ett samhälle.
  • Den svenska modellen och den gemensamma välfärden utgör en grundbult för samhället.
  • Alla medborgare ska kallas till mönstring och alla ska tjänstgöra på för dem lämpligt sätt.
  • Medborgarskapet ska värderas högt och ska innebära tester som utöver språkliga krav ska innehålla kunskapskrav för att passa in i den svenska nationen.
  • Kulturen är en byggsten för att hålla ihop samhället.
  • Förringande och förnekande av svensk historia innebär en kollektiv minnesförlust vars rehabilitering kan bli lång och smärtsam för samhället.
  • Skolan bör sträva efter bland annat gemenskap, empati och förståelse för det omgivande samhället.
  • Nyanlända ska gå i särskilda förberedelseklasser.
  • Integration ska inte handla om luftslott eller subventionerade låtsasjobb.

Konkret förd politik

Sverigedemokraterna har sedan partiet kom in i riksdagen varit ett utfryst parti. Andra partier har samarbetat i syfte att begränsa Sverigedemokraternas inflytande. Man har vuxit i varje riksdagsval till att under valet 2022 få 20,54 procent och därmed utgjorde man det näst största partiet i landet och det största partiet inom Tidösamarbetet. Under Tidöregeringens år vid regeringsmakten har flertalet politiska åtgärder på områden som rör kulturmarxism och svenskhet genomförts. Notera att listan nedan huvudsakligen inte innehåller tidigare listade åtgärder som har belysts i del I och II. Listan innehåller de större dragen, inte varje enskild åtgärd och även vad regeringen och/eller Sverigedemokraterna har flaggat för att man vill göra.

  • Regeringen tillsatte under 2023 en utredning om att införa en ”Sverigekurs” för nyanlända.
  • Sverigedemokraterna lade under koranbränningarna fram en motion som innebär ett förbud mot att bränna den svenska flaggan.
  • Regeringen meddelade under ett krismöte att man vill kunna ”fånga upp” elever som har ”högerextrema” åsikter.
  • Under 2024 storsatsade regeringen på att bekämpa all form av ”rasism mot muslimer, antiziganism, rasism mot svarta, antisemitism och rasism mot samer”. Under 2025 fortsatte satsningarna med 10 miljoner kronor per år. Inget nämns dock om hat mot svenskar.
  • Regeringen har tillsatt en utredning om att reducera informationsplikten för personer som har HIV.
  • I slutet av 2024 påbörjade regeringen kartläggningen av svenskars ”intolerans”.
  • Regeringen satsar på ”kunskapsstöd” åt myndigheter i syfte att kunna ta itu med våld i hbtqi-relationer.
  • Migrationsminister Johan Forsell har deklarerat att Sverige för alltid ska vara en mångkultur.
  • Trots vallöftet att stänga ned Jämställdhetsmyndigheten har regeringen behållit den och dessutom fortsatt att satsa på den.
  • Sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson mottog i början av 2025 en utredning som föreslog att man skulle göra det ännu enklare att göra abort i hemmet. Samtidigt föreslog man att ordet ”kvinna” skulle ersättas med ”den som är gravid”.
  • Regeringen har gett Totalförsvarets forskningsinstitut i uppdrag att kartlägga fientlighet mot HBTQ-personer.
  • Sverigedemokraternas gruppledare i Stockholms kommunfullmäktige föreslog att man bör uppföra ett HBTQ-monument i Rinkeby.
  • Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson föreslog i en debattartikel 2024 att Sverige skulle stoppa utdelning av nya medborgarskap i väntan på att man tagit fram nya krav för att erhålla det.
  • Regeringens utredare har föreslagit en längre vistelsetid och vissa krav för att kunna erhålla medborgarskap i Sverige.
  • Regeringen har presenterat grundlagsändringar som bland annat innebär att rätten till abort skrivs in i regeringsformen.
  • Under andra halvan av 2025 presenterade regeringen sin ”kulturkanon” som ska kunna användas för att lära invandrare att ”bli svenskar”.
  • En ny lag som ska reglera Public Service har röstats igenom av riksdagen.
  • En utredning om lågt barnafödande har tillsatts.
  • Under slutet av 2025 beslutade Sverigedemokraterna för att driva på för att Du gamla du fria ska antas som Sveriges nationalsång, officiellt.

Diskussion

På det stora hela kan det konstateras att politiken som har förts under Tidöregeringen med Sverigedemokraternas stöd inte har rimmat speciellt väl med partiets ambitioner i den kulturella frågan. Frånvaron av mer omfattande uttalanden, utredningar, motioner och propositioner talar för sig självt. Genom att trycka på för en viss förändrad invandringspolitik kan man säga att delar av de kulturella frågorna indirekt påverkas, även om politiken i fråga är otillräcklig. Mer om just invandringen har jag tagit upp i del I och II av artikelserien.

Med hänsyn till Sveriges situation i dagsläget är det omöjligt att föra en diskussion om det svenska kulturarvet utan att komma in på invandringsfrågan. Enligt Statistiska centralbyrån utgjorde utrikesfödda hela 20 procent av befolkningen år 2024. Förvisso kan det påpekas att en viss andel av dessa i sin tur troligen kommer från våra närmaste grannländer, som Finland. Andelen utrikesfödda i Sverige från Finland var 2023 cirka 6,2 procent. Hurusom har invandringen från långt avlägsna delar av världen länge pågått, vilket Sverigedemokraterna bygger sin politik på i mångt och mycket. När man talar om antalet utrikesfödda är det också viktigt att i det här sammanhanget komma ihåg att deras barn inte räknas in. Det finns i slutändan ingen exakt statistik på hur många individer som skulle kunna sägas inte tillhöra den svenska nationen men som ändå bor innanför landets gränser. Frågan är om politiken som Sverigedemokraterna genom Tidöregeringen då står bakom kommer kunna rädda den svenska nationen och dess höga sociala tillit.

Det tuffaste verktyget mot massinvandringen som regeringen har tagit fram är sin utredning om skärpta krav på medborgarskap, som då alltså skulle kunna träffa en större massa. Förslaget om rivna medborgarskap handlar trots allt om att personen i fråga begått vissa specifik brott eller fått medborgarskap på oriktiga grunder. I utredningen om skärpta krav för medborgarskap har man föreslagit två huvudsakliga åtgärder som kan kopplas till de kulturella frågorna.

Man föreslår att det ska finnas krav på ett godkänt resultat på ett prov för svenskt medborgarskap och huvudfokus ska då vara svenska och samhällskunskap. Inom ramen för samhällskunskapen ska historia som gör att Sverige ser ut som det gör idag tas upp. Även traditioners betydelse ska tas upp. Tanken är att en särskild bok inom samhällskunskap ska tas fram för ändamålet. Vistelsetiden i Sverige för att kunna ansöka om medborgarskap förlängs från fem till åtta år. Dispens ska kunna ges ut för särskilda skäl, som väsentlig funktionsnedsättning eller ”andra personliga förhållanden”.

Utöver kunskapskraven har man föreslagit försörjningskrav. En intressant detalj här är att lön från subventionerade jobb får räknas in i den typen av försörjning som man ställer krav på. Detta innebär att det allmänna som till exempel stat och kommun kommer kunna anställa folk som än inte har fått medborgarskap, som de senare då erhåller givet att de andra kraven är uppfyllda. Dessutom finns det flertalet undantag från försörjningskravet. Dessa utgör bland annat om utlänningen är ett barn, om den utbildar sig inom en sammanhållen yrkesutbildning, om den går en gymnasieutbildning, om den de senaste tre åren inte har mottagit försörjningsstöd under en period som sammanlagt överstiger sex månader och om det finns särskilda skäl.

Hur detta kommer att fungera i praktiken är något framtiden får avgöra. Det man dock måste förstå är att dessa förslag rör de personer som än inte har erhållit medborgarskap. De som redan har erhållit medborgarskap kommer alltså inte att påverkas av detta.

Man kan även konstatera att dessa krav enbart gäller själva erhållandet av medborgarskapet. Det finns inga krav på att personen i fråga ska ”leva som en svensk”, eller klara sig själv ekonomiskt för den delen. Detta ger alltså ingen garanti för att den som ansöker om medborgarskap och erhåller det också blir en del av den svenska nationen.

Räcker Sverigedemokraternas egna principer för att rädda den svenska nationen?

Kort sammanfattat utgår partiets nationalism från kulturen och det man ger uttryck för att värna är kärnan i den svenska kulturen. Kulturen i sig anser man utgör en byggsten i att hålla ihop samhället. Man är emot mångkultur och anser att de som kommer hit ska assimileras in i den svenska kulturen och att de som inte vill eller kan det bör på frivillig basis återvända hem. Den svenska staten ska inte vara religiöst neutral. Assimileringsprocessen inser man är en lång och svår process som ibland kan ta flera generationer. Partiet inser att vi människor visar större solidaritet med de som är kulturellt närmare oss själva. Man erkänner även att det finns biologiska faktorer som påverkar vem man är som människa.

Med avstamp i dessa utgångspunkter bör man ställa sig frågan om ens partiets egna principer räcker till för att rädda den svenska nationen och den sociala tilliten. Sverigedemokraterna kan helt klart konstateras vilja stärka den svenska kulturens status i samhället och man står för att vilja bygga ut den enskildas skyldigheter gentemot den kollektiva gemenskapen. Gällande just de som kommer till Sverige utifrån vill man ställa högre krav på dessa genom att de assimileras in i den svenska nationen. Partiet är i sitt principprogram inne på att processen är svårare för en person med ett större kulturellt avstånd till den svenska nationen än den som har ett kortare sådant avstånd. En förklaring till detta kan vara att man helt enkelt får svårare att identifiera sig med den svenska nationen ju längre ifrån den man kommer. Skulle du känna dig hemma i till exempel Afghanistan eller Syrien tror du? Detta skapar ett incitament att inte anpassa sig till den svenska nationen och den attityden riskerar enligt min mening att bli kvar hos invandraren i fråga, även efter att den har erhållit sitt medborgarskap.

Det saknas helt enkelt mekanismer för att garantera att de som kommer hit också blir en del av den svenska nationen. I varken principprogrammet eller sammanhållningsprogrammet ger man uttryck för något som skulle kunna garantera att invandrare helt lämnar sitt kulturella förflutna bakom sig. Det närmaste man kommer är:

  • Att de naturaliserade medborgarna bör kunna få sitt medborgarskap omprövat om de sviker sina medborgerliga plikter och allvarligt skadar samhället
  • Att det bästa för samhället är om de flesta har svensk identitet men man accepterar att det finns de som inte har det så länge dessa accepterar svenska lagar, traditioner och inte bidrar till ökad segregation, även om motåtgärder saknas
  • Att islamismens inflytande på det svenska samhället kraftigt bör begränsas.

Det finns utöver detta till exempel inget skrivet om att förbjuda andra kulturers uttryck och än mindre hur detta skulle gå till rent praktiskt. Det närmaste man kommer i denna detaljpolitik här är exempel på att det har diskuterats att man bör förbjuda slöjor i offentliga miljöer. Dock har det då inte varit utifrån perspektivet att det är osvenskt, utan snarare att det är något som man anser är kvinnoförtryckande. Givetvis finns det många andra religiösa uttryck som är osvenska men som inte kan bemötas med argument som baseras på förtryck, som att avstå alkohol och griskött, att aktivt fira ramadan eller att helt avstå från att fira svenska traditioner.

Ett sätt att komma åt detta är att göra skillnad på invandrare och de som faktiskt tillhör den svenska nationen genom att under hela medborgarskapsprocessen låta dessa två grupper lyda under olika lagar för att med insyn kunna avgöra huruvida den som ansökt om medborgarskap faktiskt avser att anpassa sig. Om man vill gå steget längre kan man låta detta gälla för evigt, alltså även efter att medborgarskapet har erhållits. Dessa alternativ bygger dock i praktiken på olikhet inför lagen, vilket partiet säger sig inte stå för. Ett alternativ skulle kunna vara att man förbjuder allt som anses vara osvenskt. Ett sådant projekt är dock dömt att misslyckas då det dels bygger på ett långsiktigt tvång och svårt definierade gränser, särskilt då kulturen också förändras över tid.

I slutändan ser jag det som praktiskt taget omöjligt att anpassa den som inte vill vara en del av den svenska nationen, utan att införa ett kontrollsystem som bygger på total övervakning. Man kan inte förbjuda en religiös rörelse från att i praktiken infiltrera samhället utan att blockera dess förespråkare tillträde till landet.

Diskussionen har fram till och med nu handlat om hur man ska göra med de som kommer hit nu. Hur ska man dock göra med de som redan har kommit till Sverige som har medborgarskap och som har barn som fostras in i främmande kulturer? Även här saknas det motåtgärder. Enligt Forum för levande historia fanns det i början av 2025 cirka en miljon muslimer i Sverige. Ett antagande om att samtliga är djupt religiösa vore att ta i, men att anta att dessa inte har och inte kommer att ha en kulturell påverkan på Sverige vore ren naivitet. Svenska topp-politiker önskar denna del av befolkningen en glad ramadan och Ikea gör reklam för högtiden. Förvaltningsrätten har upphävt förbud mot att be på arbetstid och på många håll i landet har skolor slutat med skolavslutningar i kyrkan. Är detta uttryck från den svenska nationen eller är det något främmande?

Givet det jag har tagit upp utan beaktande av den befintliga andelen av kulturellt avlägsna individer, men även med beaktande av dessa, ser jag det som svårt att kunna rädda den svenska nationen utan mer långtgående åtgärder. Sverigedemokraterna kan inte ses som ett alternativ för dessa åtgärder då de inte ger något uttryck för detta. De erkänner att assimileringsprocessen är svår men de har inga åtgärder om den skulle misslyckas. Den mest radikala åtgärden man står bakom vad jag kan hitta tar sikte på islamism. På deras hemsida ställer man sig bakom att moskéer som kopplas till islamistiska eller extremistiska företrädare eller som på annat sätt kan kopplas till radikaliserande element ska stängas och att de islamister som utgör säkerhetshot ska utvisas. Kulturell islam är alltså inte ett föremål för detta. En sak man kan undra över är hur islamism skulle kunna stoppas om en majoritet av befolkningen är muslimer som plötsligt skulle vilja se att Sverige blir ett kalifat.

Genetik

En annan aspekt som partiet bevisligen inte ens vill diskutera är den genetiska aspekten. Hur ska man lösa den kulturella problematiken om man skulle behöva utgå från att kulturers generella uttryck har sin grund i genetik? Detta handlar i sig inte om klassiska uttryck som traditioner utan snarare beteendemönster, attityder med mera. Trots allt ger den statliga myndigheten Vetenskapsrådet stöd för att gener har betydelse för vilka vi är:

Studier av såväl tvillingar och adoptivbarn, mönster inom familjer, samt nyligen också molekylärgenetisk forskning pekar alla i samma riktning – en delförklaring till varför människor skiljer sig åt beträffande sociala värderingar och beteenden står att finna i att vi också har olika genuppsättningar. För att få en fullständig bild av varför vi tycker, tänker och agerar som vi gör, och hamnar i de samhälleliga positioner vi gör, behöver vi alltså ta hänsyn till att vi inte bara ärver vår sociala miljö, utan även vår arvsmassa.

Kulturmarxismen: Feminism och anti-nationalism

Kultur är dock mycket mer än bara de traditioner, seder, lagar och normer med mera. Jag tänker i den här delen av artikeln på vårt levnadssätt som i mångt och mycket har förändrats sedan andra världskrigets slut. Sverige, och övriga Europa, har tagit till sig stora kulturella intryck och då med betoning från USA. Detta har tagit sin form genom liberalism, feminism och modern politisk korrekthet. Ett samlingsnamn för dessa förödande ideologier är kulturell marxism.

Vad är kulturmarxism?

Kulturmarxism kan kortfattat sägas vara en vänsterorienterad ideologi som är raka motsatsen till allt som är naturligt för en civilisation och dess folk. Lite slarvigt uttryckt kan man säga att det är det som menas med ”vänsterflum” och modern politisk korrekthet. Den fungerar på ett splittrande sätt. Den är anti-nationalistisk på alla plan och är istället internationalistisk. Den förkastar biologiska skillnader mellan män och kvinnor och är emot traditionella religioner. Ideologins bakgrund tas upp i del V, men tills vidare räcker denna grund för den här artikeln.

Nedan lägger jag fokus på feminism och anti-nationalism. Innan vi går vidare på detta går vi igenom grundläggande biologiska skillnader mellan man och kvinna.

Reproduktionsstrategier

Grundläggande är att sexdriften är något som är djupt rotat i oss människor. Den kan sägas vara nästan lika djupt rotad som vår överlevnadsinstinkt. En man har till skillnad från en kvinna en möjlighet att välja sin sexuella strategi. Han kan förföra så många kvinnor som möjligt i syfte att befrukta så många som möjligt och därmed säkra en avkomma då troligen någon av dessa överlever. Han kan även välja att stanna kvar hos en utvald kvinna, skydda henne och förse henne med resurser. Kvinnor har inte denna möjligheten och det mest logiska är att hon vill ha en man som väljer den sistnämnda strategin. Vi måste komma ihåg att detta är grundläggande biologi som har funnits långt innan civilisationer fanns. Kvinnans strävan efter att hitta en man som stannar blir därmed hennes tryggaste alternativ och det som hon kommer att dras till är just en stark man som kan samla resurser, en man som lägger sina resurser på främst/enbart henne. Sättet som mannen kan göra detta på är inte lika viktigt som huruvida han kan klara av uppgiften eller inte. Mannen kanske är en ledarfigur i en grupp som kan garantera resurser genom sin status eller så är han en stark slitvarg som visar på plikttrogenhet. Mannen å andra sidan kommer inte ha dessa preferenser hos en kvinna. Han kan trots allt hitta en ny kvinna att göra gravid om den förra inte skulle klara sig, till skillnad från kvinnan som kommer att ha svårt att hitta en ny man när hon väl har barn med en före detta man. Mannens preferenser kan därmed sägas bero på faktorer som rör kvinnans fruktbarhet. Större byst är ett tecken på detta då bröst växer efter en graviditet, en graviditet som inte han nödvändigtvis kommer att behöva ta några konsekvenser för alternativt att det första barnet är hans eget. Bredare höfter är något som underlättar en graviditet och barnafödande.

I slutändan kan det konstateras att män och kvinnor generellt attraheras av olika egenskaper hos det andra könet. Kvinnor attraheras till mannens förmåga att komma åt resurser och mannen attraheras av kvinnans visuella former som signalerar fruktbarhet. När sedan civilisationer har formats har skillnaderna utgjort grunden för olika roller i samhället. Män har gått i krig medan kvinnor tagit hand om barnen och hemmet, bland annat.

Feminismen

Vi återkopplar nu till kulturen i Sverige. Feminismen är en del av kulturmarxismen och när den har förnekat dessa skillnader har man också ifrågasatt varför samhällets strukturer ser ut som de gör. Om man är helt övertygad om att det inte finns några större skillnader på män och kvinnor kan dessa strukturer tyckas vara orättvisa. Till exempel kan man ifrågasätta varför det anses vara okej att en man ligger runt medan kvinnlig lössläppthet ses ned på. Då har man inte tänkt tanken att ett sådant beteende från kvinnans sida innebär en större risk än för mannen, vilket skulle kunna tolkas som dålig självkontroll från hennes sida då kvinnor rent naturligt inte är lika benägna att ligga runt som män. Utöver detta är det långt mycket lättare för en kvinna att hitta sexuella partners än för en man, vilket gör att det för män i många fall anses vara en bedrift. Det kan också upplevas orättvist om man saknar grundförståelsen att män generellt naturligt sätt är fysiskt starkare än kvinnor och därmed traditionellt fått fysiskt tunga jobb på grund av det. På samma sätt kan det upplevas orättvist att kvinnor traditionellt lättare än män har fått jobb inom vårdande yrken.

Vad har då varit lösningen på detta? I feminismens namn har man förkastat dessa strukturer. Den sexuella revolutionen såldes in som att kvinnor alltid har varit ”förtryckta”. Detta har medfört liberala abortlagar tillsammans med brukandet av preventivmedel i syfte att minska riskerna med ett sexuellt lössläppt beteende. Pornografi fungerar i praktiken idag som undervisningsmaterial på fritiden för de unga, där rasblandning, otrohet och allmän perversion propageras för. Inom modebranschen lyfts allt ”sexigare” och åtsittande kläder för kvinnor fram och i filmindustrin visas omvända könsroller upp som det naturliga. Sex har gått från att vara något som hölls inom äktenskapet till att vara något man kan göra inne på en krogtoalett för tillfällig njutnings skull. Samtidigt introducerades kvinnan på arbetsmarknaden, vilket än mer förstärkte detta då fokuset alltmer förflyttades till att göra arbetslivsmässig karriär, istället för att bilda kärnfamiljer. Det blev längre inte tabu att släcka den sexuella lusten med en tillfällig partner.

När fokuset har flyttats från att bilda stabila kärnfamiljer har det också blivit svårare för de individer som i tidig ålder vill bilda sin kärnfamilj. Unga kvinnor har all anledning att oroa sig över att en till synes bra kille lägger sina resurser på andra kvinnor, i utbyte mot sex (inte sexköp då, utan till exempel drinkar på krogen). Unga män har samtidigt all anledning att oroa sig över att kvinnan han dejtar ligger med andra män då det inte anses vara lika stort moraliskt brott längre. Många är oseriösa och söker bara tillfälliga kontakter, vilket ökar risken att minska deras förmåga att kunna bilda seriösa band i framtiden då bagaget från åratal av ett osunt leverne väger allt tyngre. Detta gäller givetvis både män och kvinnor. För civilisationens del innebär detta att färre barn sätts till världen då dess invånare skaffar färre barn och dessutom i allt högre ålder vilket också innebär att det tar längre tid innan nästa generation reproducerar. Enligt Statistiska centralbyrån var åldern 31 år på den förstfödande svenska kvinnan och totalt födde hon 1,43 barn, år 2024. Det bör här tilläggas att det i snitt behövs ungefär 2,1 barn per kvinna för att behålla befolkningsstorleken. Ungefär hälften av äktenskapen i Sverige slutar med skilsmässa.

Någon kanske tänker här att den industriella revolutionen är den främsta orsaken till låga födelsetal. Det stämmer att antalet barn per kvinna sjönk kraftigt under denna tid av urbanisering. Barn kunde inte längre bidra till familjen på samma sätt som de kunde på gården och trångboddheten i staden var hög. En sak som man lätt kan glömma när man stirrar sig blind på grafer över den tiden är att barnadödligheten också var långt mycket högre än idag. Innebörden av detta är att de höga siffrorna inte är helt representativa för hur många som faktiskt kom att bli vuxna och få ett genomslag på demografin. När barnadödligheten sjönk i takt med modern sjukvård blev också antalet födda barn per kvinna mer representativt för genomslaget på demografin. Därmed kan det påpekas att den industriella revolutionen blir en överdriven förklaring till de låga talen idag. Levnadsförhållandena är trots allt inte lika hårda som på den tiden. Idag är det norm att både man och kvinna arbetar vilket gör att ekonomi knappast kan förklara de låga talen. Flertalet barn kostar en viss uppoffring av sin yrkesmässiga karriär men de är inte oförenliga, speciellt inte då vi har möjlighet att placera barn på dagis. Det handlar snarare om prioriteringar här i livet, prioriteringar till följd av kulturell marxism.

En motreaktion mot det översexualiserade samhället har varit den tredje vågens feminism som för ungefär tio år sedan nådde sin topp. En man fick inte ens titta på en kvinna innan han var en ”sexist” som ”objektifierade” kvinnor. Samtidigt skulle det vara en självklarhet att en kvinna skulle kunna klä sig på vilket sätt som helst utan att ”objektifieras”. ”Free the nipple” var vanligt förekommande slagord. Det uppstod en viss sorts ”könskamp” mellan man ock kvinna i samhället som dessvärre ledde till livsstilar som MGTOW (”Men Going Their Own Way”). Lyckligtvis har detta börjat vända. I en relativt ny undersökning från 2025 gjord av Ungdomsbarometern framgår det att ungdomar i allt större utsträckning söker sig till traditionella värden.

En del som dock levde vidare av den tredje vågens feminism var transfenomentet som rätt nyligen kan sägas nådde sin kulmen. Ett exempel på detta var när en alternativmediejournalist på plats ville ställa kritiska frågor till transmän som läste sagor för barn vid ett tillfälle, vilket Liberalernas före detta partiledare Johan Pehrson reagerade starkt på.

— Det här är sånt som inte ska få hända. Det är viktigt att Dramaten ser över sin säkerhetsrutiner, sade han.

Ett annat exempel är att män som tror sig vara kvinnor kräver som transor att få byta om i kvinnors omklädningsrum. Den biologiska bakgrunden till att män och kvinnor är separerade från varandra i omklädningsrum är i lagen inte helt erkänd då det juridiska könet idag kan ändras till att inte stämma överens med ens biologi. Resultatet har bland annat visat sig i Storbritannien där en ökning av sexuella övergrepp mot kvinnor i sammanhanget har skett.

Utöver dessa förödande konsekvenser har feminismen också inneburit faktiska orättvisor på bland annat arbetsmarknaden genom kvotering, genom vilken faktisk prestanda faller för att rätta till den av feminismen påstådda orättvisan. Även föräldraledigheten kan sägas ha kvoterats genom de så kallade pappadagarna.

Anti-nationalism

Anti-nationalism är också en del av kulturmarxismen. Att folket ska känna stolthet för sin nations och sitt folks historiska bedrifter byts ut mot ett historiskt narrativ om hur förtryckande ens land har varit. I västvärldens fall ligger stort fokus på kolonialismen. Den vedertagna historien ifrågasätts på ett sätt som får den breda massan att känna ett större avstånd till de tidigare generationerna. Historiska figurer förlöjligas och dess stordåd tonas ned medan dess svagheter trycks mer på. Samma sak gäller landets kultur överlag. Den ifrågasätts och relativiseras bort. Att vara stolt över sitt folk rent biologiskt stämplas som något avskyvärt då man menar att det automatiskt skulle leda till att man vill gasa ihjäl andra folk. Om man som vit bär en tröja med texten ”stolt svensk” är detta något ”förfärligt” och att ställa sig frågan om det kan finnas skillnader på intelligens mellan olika folkslag ska inte ens kunna komma på tal. Nedan följer en lista på några exempel från 2023-2025 och konsekvenser på dessa fenomen:

  • SVT gjorde sig av med Leif GW Persson efter att han hade uttalat att etniska och genetiska faktorer är mer avgörande gällande kriminalitet än socioekonomiska faktorer. Han poängterade att detta särskilt gällde grov kriminalitet i ”marginaliserade förorter” och att detta är något som forskningen inte har velat beröra med hänsyn till risken för repression om man trycker på ”fel” faktorer. Enligt honom själv var risken för repression inte lika stor då han inte ansåg sig själv som en del av systemet utan betraktade sig själv som en ”solitär”.
  • När Netflix skulle göra filmen Von Fersens valde man att porträttera den svenske kungen Gustav III som arab, då han spelades av Alexander Abdallah.
  • När SVT gjorde en modern version av Vi på Saltkråkan valde man att byta ut flertalet vita skådespelare mot de med utomeuropeisk bakgrund.
  • Efter att det uppstått kritik mot valet av en afrikansk Lucia i Finland valde man 2025 att återgå till en vit sådan, vilket möttes av positiva kommentar. Dessa positiva kommentarer såg den luciaansvarige Stina Heikkilä på Folkhälsan som ett uttryck för rasism och var otroligt ledsen över det.
  • I sin ”historiesatsning” Historien om Sverige från 2023 målade SVT upp svenskar som afrikaner.
  • I en modern version av Ronja Rövardotter från 2023 porträtteras hon som afrikan.
  • Eftersom eleverna inte kunde Idas Sommarvisa valde man på Nannaskolan i Uppsala att stryka sången. Istället valde man att ha med Put your records on av afrikanskan Corinne Bailey Rae.
  • I sin film Queen Cleopatra valde Netflix att felaktigt porträttera den forna drottningen som svart, vilket ledde till ramaskri från Egypten tillsammans med en stämningsansökan.
  • En bok i sexualkunskap som riktades mot barn i 13-15-årsåldern skriven av den homosexuelle Inti Chavez Perez kom att skapa upprördhet i Finland då den ansågs vara alldeles för vulgär. Exempelvis innehåller den manualer om hur man ska ”lura kräkreflexen” för att kunna ”ta kuk i munnen”.
  • När den somaliske ”influencern” Kael Abdi klagade över att ”influencers” är för vita valde sminkföretaget Kicks att ta ned en video och ersätta den med en text om att ”alla ska känna sig sedda och inkluderade”.
  • Eftersom ”kyrkan kan upplevas skrämmande” valde rektorn på Kyrkholmsskolan i Arjeplog att ställa in skolavslutning i kyrkan för årskurs 7-8. Detta bemötte eleverna med en bojkott.
  • Ordet ”neger” har blivit så pass känsligt att det socialdemokratiska kommunalrådet i Halmstad kom att avgå efter att ha berättat en anekdot på ett internt kommunmöte.
  • Vinnaren av Miss Finland blev av med sin segerkrona med omedelbar verkan då hon uttryckt ”rasism” genom att göra ”kinesögon” på sig själv.

Sverigedemokraterna och kulturmarxismen

Sammanfattningsvis kan några av konsekvenserna av kulturmarxismen beskrivas enligt nedan:

Till följd av anti-nationalism ses alla människor från hela världen som jämlikar vilket skapar förutsättningar att inte ens ifrågasätta massinvandring.

Eftersom alla människor ses som jämlikar kan ras och kultur inte förklara skillnader i olika gruppers beteende, vilket resulterar i teorier som att sociala faktorer om ”uppväxt” med mera felaktigt lyfts fram som de enda förklaringarna till dessa.

Folkslags unika genetiska pooler blandas upp till något oigenkännligt.

De låga födelsetalen i västvärlden diskuteras inte bland makthavarna då problemet inte är internationellt och att problemet går att lösa genom att flytta hit folk från andra sidan Jorden.

I kombination med feminism innebär anti-nationalismen ett saknat nationellt framtidstänk. Sexuell lössläppthet blir normen då modern teknik kan motverka oönskade barn och pornografi blir vardagsmat. Barn ses som ett nödvändigt ont istället för något önskvärt medan karriär på arbetsmarknaden istället blir fokus.

Stolthet och plikttrogenhet till folket och nationen blir ett minne blott då dessa i kulturrelativismens namn inte längre anses som något speciellt.

Istället för att kön ses som något biologiskt anses det vara en ”social konstruktion” där allt kan ifrågasättas, varpå upplevda ”orättvisor” som egentligen har en biologisk grund blir ogrundade argument för förändring.

Sexuell läggning och könsidentitet blir att anse som ”sociala konstruktioner” med innebörden av att cis-heterosexualiteten som enda fungerade sexuell läggning för reproduktion marginaliseras. ”Du kanske egentligen är tjej”, får pojkar höra på dagis innan de ens har en välgrundad uppfattning om vad kön och sexualitet är. I värsta fall medför detta irreversibla kirurgiska ingrepp som de senare ångrar.

Den gemenskap som hade kunnat försvara Sverige och svenskarna genom kristendomen har monterats ned, vilket också innebär att främmande grupper med främmande religioner inte har ifrågasatts på det planet. Detsamma gäller religionens förmåga att bevara erkännandet av man och kvinna och de två könens olika roller.

Sverigedemokraterna kan till viss del konstateras vara emot denna ideologi och då med huvudfokus på just nationens kulturella betydelse samt de skillnader som finns mellan kvinnor och män. Dessvärre är kulturmarxismen inget som Sverigedemokraterna beskriver som den paraplyideologi det faktiskt är. Om man skulle översätta kulturmarxism till politisk korrekthet är det heller inget som man går in på. I viss utsträckning går man emot dess konsekvenser som just kvotering, men den större samhällsandan är inget man problematiserar. Än mindre går man till attack på hur ideologin faktiskt verkar. Partiet har under lång tid varit utsatt för den kulturella marxismens angrepp och då främst via media då man på olika sätt har stämplat partiet som ”rasistiskt” för så pass grundläggande saker som att invandrare ska lära sig svenska, som Tidöregeringen nu föreslår.

Just media spelar en viktig roll för befolkningens verklighetsuppfattning. Om något inte förmedlas kan det heller inte uppfattas av en individ, med innebörden att det ”aldrig har hänt”. Sätt som media arbetar på har jag gått igenom i en tidigare artikel men nedan återger jag detta:

  • Långvarig exponering, som syftar till att skapa acceptans och därmed lägre vilja till motstånd mot det som det propageras för. Denna kan komma i form av reklam men också genom underhållningsindustrin. Mångkulturen har förts fram till stor del genom den här typen av propaganda och till den grad att du knappt kan hitta rasligt homogena par i reklam.
  • Halvsanningar/mörkläggningar, som syftar till att lyfta fram något särskilt ur sitt perspektiv för att främja en opinion. Ett exempel här är när feminister säger att ”svenska män har börjat våldta mer de senaste 15 åren”. Detta stämmer endast om utgångspunkten är att ”svensk” = svensk medborgare, något som de å andra sidan inte brukar poängtera.
  • Begreppsanvändning, där man inkonsekvent använder olika begrepp och måttstockar för att främja sin agenda. Ett exempel här är medströmsmedias satsning på programmet ”Blattarna som byggde Sverige”, där ordet blatte (som ofta anses vara ett nedsättande ord på invandrare) istället används i positiv dager. Aldrig skulle t.ex. den judiskägda Bonniertidningen Expressen skriva ”blatte våldtog”, utan där kombinerar de istället begreppsanvändningen med mörkläggningen och istället hade det blivit ”Svensk våldtog” (och gärna med en vitpixlad bild på förövaren).
  • Riggad debatt, som innebär att man på förhand valt ut debattörer som man vet kommer göra dåligt/överdrivet ifrån sig och detta i syfte att få en viss grupp att se ut som mindre/mer begåvad än vad den är. Helt enkelt ett icke-representativt underlag. Ett exempel på detta är programmet ”Tjafs”.
  • Utestängande från debatt, som syftar till att göra det svårare för politiska grupperingar att komma till tals. Detta förstärks genom att samtidigt ha en upplagd debatt där man ändå i den allmänna uppfattningen ”har med” de som utestängts. Ett exempel här är alla de gånger som Nordiska motståndsrörelsen har varit öppen för direktsänd debatt mot diverse aktörer, men nekats.
  • Mutor, som förvisso inte är propaganda i sig. Detta är även ett sätt att kunna få makt över folk genom att t.ex. ”förhandla” (muta) fram vem som ska få en viss roll på en tidningsredaktion. Detsamma gäller hot.

Genom dessa metoder kontrollerar media hela den allmänna opinionen. Medan massinvandringen fortsätter med alla dess konsekvenser och medan antalet barn per kvinna sjunker väljer man att fokusera på helt andra och irrelevanta saker. Förut talade man om att invandrare skulle rädda ”befolkningspyramiden”. Senare skulle de rädda ”pensionerna”. När detta inte var möjligt började ”klimatet” få en allt större betydelse i media med Greta Thunberg i spetsen. Lagom till att folk började bli trötta på att höra om det började perioden med de så kallade ”Black Lives Matter”-upploppen där vita porträtterades som ”förtryckare”. Sedan kom ”corona” med nedstängningar och dagliga rapporter om hur ”farlig” sjukdomen var. Det enda som krävdes för att få slut på ”pandemin” var ett krig i Europa som kom när Ryssland invaderade Ukraina. Då var det dags att läxa upp befolkningen om vilket säkerhetshot Ryssland minsann var, samtidigt som man förlöjligade Rysslands långsamma framryckningar på slagfältet. Sverige gick med i krigsalliansen Nato. Efter detta påbörjades kriget mellan Israel och Palestina, med en något mer kluven media. Vad kommer härnäst? Rymdvarelser?

I längden innebär allt detta att nationer slås sönder, dess identitetslösa medborgare uppfattar sig inte längre som något mer än just medborgare och kärnfamiljen blir upplöst. Den som går emot detta stämplas som ”rasist”, ”främlingsfientlig, ”homofob”, ”klimatförnekare”, ”kvinnoförtryckare”, ”Hamaskramare” eller ”rysstroll”.

Under Sverigedemokraternas landsdagar 2025 fick public service hård kritik med hänsyn till sitt innehåll och vissa inom partiet vill helt avskaffa SVT och SR. Partiledningen var dock inte med på samma linje. Hur var det då med den nya lagen som ska reglera public service? I propositionen kan man läsa om ett krav på opartiskhet. I en Expressen-artikel från 2019 framgår det att ungefär en tredjedel av de fall som SVT fällts av granskningsnämnden är på grund av att man har brutit mot opartiskhet i politiska ämnen. Huruvida den nya lagen faktiskt kommer leda till någon förändring av detta får framtiden avgöra. Med hänsyn till att den kulturella marxismen idag är så pass djupt rotad har jag dock svårt att se att en lagstiftning som dagens riksdag har ställt sig bakom skulle kunna råda bot på problematiken. I många fall är ideologin ett självspelande piano då den i generationer indoktrinerat hela befolkningar. Detta har gjort att den för många svårligen kan ifrågasättas då den innebär det ”normala” och att ifrågasättande av den dessutom vore politiskt inkorrekt.

Sverigedemokraterna har inget i sitt principprogram för att motverka den politiskt korrekta median och i många fall kan partiet inte kritisera dessa då partiets nationalism är icke-rasistisk. Bara alla skådespelare och karaktärer kan anses vara nog assimilerade till den svenska nationen kan samtliga utgöras av afrikaner i till exempel en framtida Pippi Långstrump. Att andra folkslag ska representera svenskar fungerar i praktiken som en form av kulturimperialism som partiet säger sig vara emot. Men då en sådan propaganda bygger på ras har partiet genom sin ickerasism vingklippt sig självt. Skulle Sverigedemokraterna våga införa en omvänd lag om hets mot folkgrupp, det vill säga så att svenskar anses som särskilt skyddsvärda och då i sitt eget land? Trots allt fungerar lagen om hets mot folkgrupp för att tysta politiskt oliktänkande på området, något som jag har poängterat i artikel II om bland annat yttrandefrihet.

Hur ska man få upp födelsetalen? När regeringen tillsatte utredningen kring lågt barnafödande erkände socialminister Jacob Forssmed att traditionella förklaringar till förändringar i barnafödande inte längre kunde förklara de låga talen och åsyftade då ekonomiskt bra och dåliga tider. I utredningen är man smått inne på den kulturella frågan då utredaren bland annat ska identifiera kulturella faktorer som påverkar födelsetalet och därmed befolkningsutvecklingen. Utredningen ska slutredovisas senast den 30 juni 2026. Under 2025 visade det sig att faktorer som en oönskan om att bli förälder, ”önskan om frihet”, ”klimatet” och ”överbefolkning” påverkar unga svenska kvinnor till en ovilja och osäkerhet om att ens skaffa barn överhuvudtaget. I Finland har ”klimatkrisen” också visat sig vara en förklaring till varför kvinnor inte vill skaffa barn. Dessa förklaringar till en ovilja att skaffa barn, och nog många barn i fråga, vittnar om hur långtgående propagandan och kulturen har påverkat befolkningen. I och med att dessa ligger inom den politiska korrekthetens linje har jag svårt att tro att man skulle våga göra radikala åtgärder på det kulturella planet som man till exempel har gjort i Ryssland där man har förbjudit propaganda för barnlöshet. Även om man i praktiken skulle erkänna dessa faktorer och sådant som kommit till följd av den sexuella revolutionen blir frågan just vilka åtgärder man är beredd att ta till.

Sverigedemokraterna hade en gång i tiden en annan politik på området om just abort då man ville sänka gränsen från 18 till 12 veckor. Detta kom dock partiet att överge 2019.

Jag vill dock inflika med ett vitt piller på området. Eftersom den kulturella marxismen fungerar på ett sätt som går emot vår natur är min uppfattning i alla fall att det kommer gå snabbare att tillintetgöra den och återskapa en sund kultur i samhället. Människor vill innerst inne skaffa barn och vi vill vara stolta över vad våra förfäder en gång i tiden lyckades åstadkomma. Vi dras till styrka, med innebörden att till exempel stormaktstiden kommer kunna ses upp till. Trots allt är det inte på grund av den politiskt korrekta median som ungdomar har börjat anamma traditionella värden.

Slutsats

Sammanfattningsvis kan det konstateras att Sverigedemokraternas principer inte räcker till för att garantera att den svenska kulturen och den svenska nationen utgör en majoritet i ett framtida Sverige. Partiet har inget som garanterar att de som kommer hit faktiskt blir en del av den. Givet faktumet att Sverige dessutom redan har en betydande andel av befolkningen som inte är, inte vill och/eller kan bli en del av den blir situationen inte heller bättre. Sverigedemokraterna misslyckas med att beskriva den kulturella marxismen och hur den sprids som ett problem för samhället, med innebörden att det blir svårt att kunna driva en politik som kommer åt dessa då det blir en symptominrikad politik som riskerar att gå i cykler. En fråga som du som läser detta bör fråga dig är om du skulle vara okej med att etniska svenskar blir minoritet i sitt eget land och i längden förintade. Faktumet är att detta inte är något som Sverigedemokraternas politik kommer kunna stoppa. Trots allt har det visat sig att de absolut flesta känner sig äcklade av rasblandning, vita som svarta.