GRANSKNING • I del ett av artikelserien går Peter Andersson igenom och diskuterar Sverigedemokraternas politik och agerande om invandring, nationalism och svenskhet. Kort sagt har partiet inte lösningarna som behövs på de problem som vi står inför idag.

I en tid av ett allt mer sönderfallet Sverige med decennier av eskalerande främlingsvåld, förnekande av svensk identitet, rusande priser på det mesta och många andra problem är det inte konstigt att många av väljarna sätter sin tro och sitt hopp till Sverigedemokraterna som till synes tar dessa frågor på allvar och framställer sig som ett alternativ till de gamla etablerade partierna.

I den här artikelserien granskas partiet utifrån ett ifrågasättande perspektiv med utgångspunkten i partiets egen ideologi, uttalade politik och sitt faktiska agerande. Partiet har sedan valåret 2022 varit ett regeringsunderlag till den svaga minoritetsregeringen som lanserades genom Tidöavtalet. Därmed har Sverigedemokraterna haft en stor makt att kunna diktera vad som ska och inte ska ske med Sverige och svenskarna. Tiden som Tidöregeringen har styrt Sverige är därmed en lämplig tidsperiod för att kunna bedöma Sverigedemokraternas lämplighet och bedrifter.

Artikelserien går igenom flertalet olika aspekter som dels är avgörande för vårt folk men som också Sverigedemokraterna själva pekar ut som sina kärnfrågor. Tanken är att den ska kunna användas som en sammanfattning och ett uppslagsverk över partiets ståndpunkter i dessa frågor och ett facit över vad partiet har lyckats åstadkomma. Till detta medföljer även kommentarer och diskussion som underlag för en vidare debatt om partiet.

Sverigedemokraterna har i sig inget samlat politiskt partiprogram för vad man avser att göra. Det partiet dock har är vad man kallar ett principprogram. Detta innehåller information om partiets ställning i olika frågor och det används som grund för den här artikelserien. Utöver detta kompletteras underlaget av andra dokument som rör ämnet för artikeln.

Detta är den första delen av artikelserien och handlar om invandring, nationalism och svenskhet. Nedan följer en sammanställning av partiets ståndpunkter i frågorna. För den som vill läsa hela principprogrammet finns det här.

Invandring, nationalism och svenskhet

Sammanfattning från partiets principprogram

Sverigedemokraterna beskriver sig som ett socialkonservativt parti med en nationalistisk grundsyn.

Partiet står inte bakom teorin om att alla människor som föds är att betrakta som blanka papper som kan fyllas med vilket innehåll som helst. Man anser att miljön har en stor betydelse för en människas utveckling, men att detta samspelar med det biologiska arvet och den fria viljan.

Att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor är något som man erkänner.

Partiet anser att hudfärg och etnicitet är irrelevant.

De flesta människor identifierar sig primärt med andra individer som kulturellt påminner om en själv. Detta innebär att vi har generellt lättare att visa solidaritet med de vi upplever som är en del av samma gemenskap som oss själva.

Folkstyret riskerar att bli mycket problematiskt att upprätthålla om landet bebos av flera olika folk.

Strävan efter klasskamp avser man att ersätta med förbrödring och nationell solidaritet.

Partiet poängterar att nationalism är det enskilt viktigaste verktyget i arbetet med att bejaka den gemensamma identiteten och samhällets inre solidaritet.

Partiets nationalism är öppen och ickerasistisk.

Nationen är den viktigaste, äldsta och mest naturliga gemenskapen efter familjen. Imperier, politiska grupperingar och andra övernationella gemenskaper har kommit och gått men nationer som form för mänsklig gemenskap har bestått.

Svensk är man om man är född i Sverige eller om man i tidig ålder adopterats till Sverige med svensktalande föräldrar med svensk eller nordisk identitet.

Assimilerad är man om man är av icke-svensk bakgrund men talar svenska, uppfattar sig som svensk, lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet till den svenska nationen än till någon annan nation.

Liksom en person kan assimileras till den svenska nationen kan en infödd svensk sluta att vara en del av den svenska nationen genom att byta lojalitet, språk, identitet eller kultur.

Assimileringsprocessen är ofta lång och problemfylld. Historien visar att det ibland kan ta flertalet generationer innan den är slutförd och i vissa fall lyckas den inte överhuvudtaget utan leder istället till uppkomsten av segregerade och särkulturella samhällen. Ju mer en invandrares ursprungliga identitet och kultur skiljer sig från den svenska nationens och ju större gruppen av invandrare är, desto svårare blir assimileringsprocessen. Detta är varför partiet förespråkar ett långsiktigt ansvarstagande och en begränsad invandring, i synnerhet ifrån länder där kulturen och värdegrunden starkt avviker från den svenska.

Partiet accepterar att det alltid kommer att finnas de som inte uppfattar sig som svenskar, så länge denna grupp är begränsad, accepterar svenska lagar, normer och traditioner och inte bidrar till ökad segregation och motsättningar.

Den sammanlagda nettoeffekten av massinvandringen från avlägsna länder är starkt negativ för Sverige, både ekonomiskt och socialt.

Invandring är inget man motsätter sig, men den måste vara begränsad till den nivån och vara av sådan karaktär att den inte utgör ett hot mot vår nationella identitet, välfärd eller trygghet.

Flyktinginvandring ska vara begränsad och endast erbjudas till de som uppfyller kriterierna i FN:s flyktingkonvention och det ska endast beviljas tillfälliga uppehållstillstånd under den tid som den konflikt eller naturkatastrof som invandrarna har flytt från råder. Denna invandring ska dessutom kunna stoppas helt om situationen i Sverige så kräver.

Anhöriginvandringen ska vara utformad så att den inte medför ökad segregation eller ökade ekonomiska påfrestningar.

Sverigedemokraterna har även ett migrationspolitiskt inriktningsprogram som är mer specifikt i hur partiet vill reglera invandringen. Nedan följer en sammanfattning av detta, utöver det som har tagits upp ovan:

  • Grundläggande kunskaper som språk, historia, lagar och regler samt rättigheter som krävs för medborgarskap ska säkerställas genom prov.
  • Tio år i landet, med klanderfri vandel, ska krävas som en del av medborgarskapsprocessen.
  • Utgångspunkten är medborgarskap i ett land. Därför ska man, om det är möjligt, avsäga sitt tidigare medborgarskap om man blir medborgare i Sverige och om man blir medborgare i ett annat land ska man säga upp sitt svenska.
  • Anslutning till en fientlig makt, som internationella terrororganisationer, ska kunna betraktas som en attack på Sverige och ska kunna medföra indraget medborgarskap.
  • Uppehållstillstånd ska vara tidsbegränsade och orsaken till erhållande ska vara tydlig. Om förutsättningarna som låg till grund för erhållandet av uppehållstillståndet ändras, kan det innebära att uppehållstillståndet dras in.
  • Partiet välkomnar arbetskraftsinvandring som är baserad på kompetensbehov.
  • Anhöriginvandring ska inte bekostas av samhället utan ansvaret hamnar på den som tar hit anhöriga.
  • Utgångspunkten för flyktingmottagande är att den som flyr ska göra det en så kort sträcka som möjligt. De länder som befinner sig geografiskt närmast krisområdet ska ha ansvar för möjlighet till mottagande.
  • Biståndspolitiken ska riktas in på att åtgärda de problem som gör att folk flyr.
  • Det är mottagarlandet som sätter villkoren för mottagande.
  • Sverige ska endast bevilja asyl om landet utgör närmaste säkra grannland.
  • Målbilden är att flyktingar en dag ska återvända hem och detta ska underlättas med återetableringssatsningar och stödinsatser.
  • Gränskontroller som säkerställer varje inpasserandes identitet och uppehållsrätt ska införas.
  • Den som befinner sig i Sverige illegalt ska inte få röra sig fritt i landet utan ska hållas under uppsikt tills den avreser frivilligt eller att en utvisning verkställs.

Konkret förd politik

Sverigedemokraterna har sedan partiet kom in i riksdagen varit ett utfryst parti. Andra partier har samarbetat i syfte att begränsa Sverigedemokraternas inflytande. Man har vuxit i varje riksdagsval till att under valet 2022 få 20,54 procent och därmed utgjorde man det näst största partiet i riksdagen och det största partiet inom Tidösamarbetet. Under Tidöregeringens år vid regeringsmakten har flertalet politiska åtgärder inom området invandring genomförts. Notera att detta är de större dragen, inte varje enskild åtgärd och att även vad regeringen har flaggat för vad man vill göra tas upp.

  • Ungefär två månader efter att regeringen tillträdde återinförde man inre gränskontroller med innebörden att personligt ID måste kunna visas upp för resande in i landet, även mot de som kommer från ett annat land inom Schengensamarbetet.
  • Man har inrättat ett ”återvandringscenter” för illegala invandrare, dit de som väntar på utvisning ska flyttas.
  • Sveriges nya utrikesminister Maria Malmer Stenergard lovade att hon skulle ”göra allt för att minska invandringen”.
  • Man har tagit fram lagförslag för att minska invandringen bland annat med höjd åldersgräns för nekande av uppehållstillstånd för make/sambo. Ändringarna trädde i kraft i december 2023.
  • Under sin regeringsförklaring 2023 utlovade statsminister Ulf Kristersson en hårdare invandringspolitik.
  • Man har infört en lag som ger regeringen möjlighet meddela föreskrifter om att hindra personer som inte kan uppvisa giltiga ID-handlingar från att resa till Sverige.
  • Regeringen har gett i uppdrag åt Migrationsverket att kartlägga ”flyktingars” resor till hemlandet.
  • Regeringen har tillsatt en utredning under slutet av 2023 om en ”Sverigekurs” för nyanlända. Någon verklighet av förslaget hade det så sent som maj 2025 inte blivit frågan om, utan utredningen hade då lämnats över till regeringen.
  • En utredning om en striktare anhöriginvandring som tillsattes i mitten av 2024 har under september 2025 presenterats. Den föreslår bland annat en anknytningsperson med tidsbegränsat uppehållstillstånd ska behöva vistas i Sverige i minst två år för att kunna ansöka om uppehållstillstånd.
  • I början av 2025 föreslog man att förlänga vistelsetiden för att erhålla medborgarskap från fem till åtta år i syfte att få mer tid att samla in information om den som eventuellt ska bli medborgare.
  • Regeringen har tillsatt en utredning om att kunna riva medborgarskap i vissa fall, som när felaktigheter legat till grund för att personen fick sitt medborgarskap och för de som allvarligt hotar rikets säkerhet.
  • Ett höjt återvandringsbidrag till 350 000 kronor, max 600 000 kronor per familj har man föreslagit. Förslaget kom att bli verklighet från och med de 1 januari 2026.

Statistik om invandring

  • Under sin tid som regeringsunderlag har synen på Sverigedemokraterna blivit förmildrad då partiet ses som mindre radikalt.
  • Invandringskritiska partier är på frammarsch i Europa.
  • Enligt en opinionsundersökning genomförd av Fokus/Novus vill hela 83 procent av svenskarna kunna riva medborgarskap.
  • Invandringen ökade under början av 2023, cirka ett halvår efter att Tidöregeringen tillträtt. Under årets första tre månader hade över 21 000 uppehållstillstånd utdelats.
  • Invandringen fortsatte att öka under 2023. Under hela året delades 102 139 nya uppehållstillstånd ut. Siffrorna var då i de nivåer som när Fredrik "Öppna era hjärtan" Reinfeldt styrde Sverige. Totalt utgjorde då ukrainare enbart cirka 11 000 av de som kommit.
  • Under de första sex månaderna av 2024 hade ytterligare cirka 47 700 fått uppehållstillstånd i Sverige.
  • Totalt delades 93 895 uppehållstillstånd ut under 2024 och under första halvåret av 2025 delades 43 758 uppehållstillstånd ut.
  • Sverigedemokraterna lanserade i november 2025 en migrationskarta där det tydligt framgår hur folkutbytet går till med hänsyn till geografiska områden över tid.

Diskussion

Sverigedemokraternas motsägelsefulla logik

För att i en djupare mening kunna förstå Sverigedemokraternas invandringspolitik är det nödvändigt att blicka tillbaka några år innan Tidöregeringen tillträdde. Från åtminstone då partiet har varit med i riksdagen kan dess invandringspolitik generellt sägas ha gått ut på att att stoppa massinvandringen. Under mitten av 2007 antog man ett ”Invandringspolitiskt handlingsprogram” där man klargjorde att man stod för ”öppen svenskhet”, men att man ville ha en restriktiv invandringspolitik. Efter att Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson blivit utbränd efter valet 2014 tog Mattias Karlsson över partiet tillfälligt som gruppledare i riksdagen. Då fällde partiet statsminister Stefan Löfvens budget i syfte att förhindra en ökad invandring. Det hela kan beskrivas med ett citat från Karlsson själv:

I dag beslutade Sverigedemokraternas riksdagsgrupp att partiet i händelse av att partiets egen budgetmotion faller, kommer att rösta på alliansens förslag. Detta var inget lätt beslut och vi är införstådda med att vi hade fått oerhört skarp kritik oavsett vilket beslut vi fattat. Vi fattar detta beslut med omtanke om Sverige och med våra väljares intressen i främsta rummet.

Under nyhetsmorgon dagen därpå frågades Karlsson ut i Nyhetsmorgon.

— Det som vi måste göra framförallt är att ta ansvar, förvalta, det förtroendet som vi har fått av våra väljare och det mandat som vi har fått av våra väljare. Vi var det parti som gick starkast framåt i det här valet. Vi har krav på oss från våra väljare att försöka få genomslag för vår politik. Det är så demokrati fungerar och vi kan inte, så att säga, låta bli att driva vår agenda med hänsyn tagen till att det drabbar Stefan Löfven, sade han då.

Helt enkelt kan det sägas att partiet drev en kompromisslös politik i just frågan om att inte öka på den redan höga invandringen. I september 2015 under den så kallade flyktingkrisen lanserade partiet vad man kallade en ”nollvision” som gick ut på att minska asylmottagandet med hela 95 procent. År 2017 var partiet fortsatt negativt inställt till den politiken som fördes under Stefan Löfven och i november samma år slog man fast i en film från sina landsdagar att det var Moderaterna och Socialdemokraterna som låg bakom att Sverige förstörs.

— Det är ni socialdemokrater, ni moderater, ni i svenska medier som fortsätter skapa stora problem för vårt land, sade Åkesson i filmen.

Det kan därmed konstateras att Sverigedemokraterna under lång tid har stått för att föra en politik som gått ut på att stoppa massinvandringen. Man kan anta att om partiet hade varit vid makten för x antal år sedan så hade den också stoppats, eller åtminstone minskat drastiskt. Resultatet av det hade då varit att Sverige idag hade haft ett lägre antal invandrare. Syftet med att ha en mindre andel invandrare i landet beskriver partiet utifrån de konsekvenser som massinvandringen har medfört. Man trycker här på den förödande mångkulturen som enligt partiets egna ord medför att andra kulturer i praktiken konkurrerar ut den svenska. Partiet trycker också på de ekonomiska aspekterna av massinvandringen. Det kan helt enkelt sägas vara en maktfråga, men är det så enkelt?

Med logiken från just deras egen politik om att stoppa massinvandringen och att det skulle ha inneburit ett mindre antal invandrare i Sverige idag och med antagandet att det skulle röra sig om ett maktspel, bör partiet idag vara berett att utifrån sin egen politik ompröva alla uppehållstillstånd och medborgarskap som har delats ut under tiden som Sverigedemokraterna har stått bakom sin politik. Under enbart tiden som Tidöregeringen har verkat fram till och med juni 2025 handlar det det om närmare 240 000 uppehållstillstånd. Ett resultat av ett omprövande skulle då troligen vara att många av dessa skulle ogiltigförklaras och att invandrare fick åka tillbaka till sina hemländer.

Är detta något som Sverigedemokraterna är beredda att göra? Det korta svaret på frågan är nej.

Återvandring baserad på frivillighet

Den politik som partiet bedriver som närmast kan komma ett uppfyllande av repatriering av de som invandrat sedan partiet stått för en åtstramad invandring är deras stöd för frivillig återvandring.

— Om vi inte ställer hårda krav, om vi inte erbjuder en tuff men rättvis väg in i Sverige eller en tillräckligt attraktiv väg tillbaka till hemlandet så kommer vi inte kunna rädda vare sig välfärden eller tryggheten eller tilliten, sade Åkesson i sitt tal under partiets landsdagar 2025.

Det handlar alltså precis om frivillig återvandring. Partiet gör skillnad på infödda svenskar och assimilerade sådana och menar att det är dessa individer som ingår i den svenska nationen. De övriga utgörs av minoritetsgrupper och invandrare som inte har valt att låta sig assimileras.

För att kunna få återvandringsbidrag finns det vissa krav. På Migrationsverkets hemsida listas dessa upp och grunden är att man ska ha fått uppehållstillstånd på någon av följande grunder:

  • Personen är flykting.
  • Personen är kvotflyting.
  • Personen är alternativt skyddsbehövande.
  • Personen har fått tillståndet på grund av ”synnerligen ömmande omständigheter”.
  • Personen har fått permanent uppehållstillstånd enligt den upphävda lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar i möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige.
  • Personen har fått permanent uppehållstillstånd enligt 5 § i den upphävda lagen (2017:353) om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå.
  • Personen i fråga är familjemedlem till en person med uppehållstillstånd på någon av ovanstående grunder och har fått sitt eget uppehållstillstånd på grund av denna anknytning, fortfarande bor tillsammans med den andra personen samt har haft sitt uppehållstillstånd sedan den 12 september 2024 eller tidigare.

Migrationsverket är tydligt med vilka som inte kan få återvandringsbidrag:

  • Personen är svensk medborgare.
  • Personen har uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektivet och kommer från Ukraina.
  • Personen har obetalda skulder till Centrala studiestödsnämnden (CSN) eller Kronofogden.
  • Personen har tidigare fått återvandringsbidrag.
  • Personen ska flytta till ett EU/EES-land eller Schweiz.
  • Personen avtjänar fängelsestraff, är åtalad för brott, är misstänkt för vissa brott eller om det finns skäl som talar mot det med hänsyn till Sveriges säkerhet eller allmän säkerhet.

Det kan alltså konstateras att en stor andel av de som inte tillhör den svenska nationen, enligt Sverigedemokraterna, inte kommer kunna utvisas. Under perioden 2000 till 2023 utdelades totalt cirka 1 206 800 medborgarskap ut i Sverige. Med utgångspunkten i Sverigedemokraternas syn på att det är svårare att assimilera folk från avlägsna kulturer handlar det om minst 491 100 personer, med antagandet att länderna Syrien, Irak, Somalia, Iran, Afghanistan, Eritrea och Turkiet utgör exempel på sådana länder. Då har heller inte de 50 500 ”statslösa” eller de 34 600 personerna med ”okänt medborgarskap” räknats in. Enbart av dessa siffror kan det alltså konstateras att Sverigedemokraternas politik inte kommer att räcka till, då denna närmare halva miljon personer inte kommer träffas av återvandringsbidraget. Då har heller inte dessa individers barn räknats in.

För den som funderar över ofrivillig återvandring till följd av till exempel brott är detta ett ämne som tas upp i artikel två av serien.

Enorma kostnader

Av de personer som faktiskt kommer kunna använda sig av återvandringsbidraget är det heller ingen garanti för att de faktiskt kommer göra det. Det är som sagt inget krav, utan frivilligt. I november 2025 rapporterade SVT om en undersökning som hade kommit fram till att ungefär 42 procent av just personer födda utanför Europa var positivt inställda till förslaget om höjt återvandringsbidrag. Av dessa siffror att döma skulle därmed 100 800 av de cirka 240 000 som har kommit under Tidöregeringen använda möjligheten. Vad skulle detta då kosta?

Med antagande att alla dessa invandrare utgör enskild individer som då ska få bidraget blir kostnaden cirka 30,5 miljarder (30 528 000 000) kronor. Om man istället antar att gruppen utgörs av familjer på fem personer blir kostnaden cirka 10 miljarder (10 209 600 000) kronor.

I dagsläget finns det inga siffror på hur många invandrare som Sverigedemokraterna anser inte tillhör den svenska nationen. Siffrorna ovan talar dock för sig själva: att det helt enkelt skulle bli en stor kostnad att genomföra ett sådant projekt som dessutom inte kommer lösa problematiken med icke-assimilerade invandrare, då medborgarskap är något man kan ansöka om redan efter fem års vistelse i Sverige. Någon hänsyn till invandrarnas barn, det vill säga andra generationens invandrare, har man heller inte tagit.

Varför betala?

Under flertalet decennier har politiker, media och andra makthavare talat sig varma för mångkulturen, ett fenomen som Sverigedemokraterna säger sig vilja bekämpa genom assimilering. ”Vem ska köra våra bussar?” eller ”vem ska annars baka pizza?” är typiska argument som svenskar har fått höra. Dessa argument byttes senare ut mot att invandrarna ska ”rädda pensionerna”, då vi har en åldrande befolkning. De senaste åren har dock debatten förändrats. Politikerna i de större partierna som Socialdemokraterna och Moderaterna står idag istället och skryter om hur mycket man har lyckats ”minska” invandringen. Det är alltså inte populärt bland väljarkåren att öppet stå för massinvandring längre. Det har bevisligen gått så pass långt att politikerna har valt att höja återvandringsbidraget. Återvandringsbidraget riktar heller inte in sig på enskilda individer som man efter bedömningar kan påvisa utgör en särskilt stor kostnad för samhället, utan det är generellt. Detta faktum utgör i praktiken ett stort erkännande av att de som har varit emot massinvandringen hela tiden har haft rätt om dess kostnader, med allt från själva asylprocessen, bidrag och annat dessa kan få via välfärden till i slutändan den importerade kriminaliteten som inte bara drabbar enskilda utan också utgör stora kostnader inom rättsapparaten.

Men hänsyn till detta: varför går inte Sverigedemokraterna steget längre och kräver återvandring som inte bara baseras på frivillighet? Varför går partiet inte längre och är öppet för att riva medborgarskap för de som inte tillhör den svenska nationen? Vad har den svenska nationens invånare för skyldighet att ha kvar de som inte vill eller kan bli en del av den?

— Vi ska återskapa ett tryggt, fritt och svenskt Sverige där vi som lever här pratar svenska, kan förstå svenska både språkligt och socialt där vi som svenskar kan leva våra helt vanliga svenska liv här på den enda plats på jorden där vi har en exklusiv rätt att göra just det: en exklusiv rätt att vara svenskar, sade trots allt Åkesson under partiets landsdagar 2025.

I dagens läge kan inget annat sägas än att denna exklusiva rätt allvarligt är hotad av de stora antalet invandrare och deras barn som är bosatta i Sverige. Ett vanligt argument man kan få höra är just att vi får ”stå vårt kast”, då vi har en demokrati med val, för att vi en gång gav invandrare medborgarskap. Det handlar alltså om två punkter här: dels om folkvilja och om en tanke på trovärdighet, att man inte för en retroaktiv lagstiftning som i sig skulle bryta mot rättsstatens principer. Att bryta mot rättsprinciper är något den svenska regeringen redan gör idag, genom bland annat att du som medborgare är tvungen att medverka till din egen brottsutredning genom att låsa upp telefonen för polisen om du har fingeravtryckslås eller ansiktslås. Vad är det som säger att fler rättsvidriga åtgärder inte kommer att komma, för att man inte ”kan” bryta mot den retroaktiva rättsprincipen om att skicka hem de invandrare som inte tillhör den svenska nationen? Inget. Mer om detta tas upp i del två av den här artikelserien, som handlar om rättstaten, yttrandefrihet och bankvälde.

Att dessutom mäta svenskars vilja att ha massinvandring baserat på vilka partier som har röstats för är ett nativt uttryck för ett oförstånd om medias makt att kontrollera opinionen. Sverigedemokraterna är trots allt ett parti som har utsatts för medial häxjakt i alla fall fram till till och med 2022. Därmed bör partiet göra det tydligt att man har en annan ställning än den som baseras på demokratiargumenten. Någon folkomröstning i en sådan ödesfråga har det heller aldrig genomförts för den delen. Det handlar i slutändan om den svenska nationens och vårt folks överlevnad.

Identitetspolitiken

Sverigedemokraterna är tydliga med att de står för vad man kallar ”öppen svenskhet”.

Partiet erkänner biologiska skillnader mellan man och kvinna. Man erkänner också att det biologiska arvet påverkar individens utveckling, men för partiet är trots detta ras inte relevant. Att de flesta människor identifierar sig primärt med andra individer som kulturellt påminner om en själv och att detta innebär att vi har generellt lättare att visa solidaritet med de som vi upplever är en del av samma gemenskap som oss själva, är något som partiet står för. Trots detta ger man inget utrymme för att människor skulle kunna identifiera sig mer med de som rent biologiskt är mer lika en själv.

Tänk dig själv: du ser två människor framför dig utan några tecken i form av kläder, tatueringar, frisyrer med mera som skulle kunna utgöra tecken på en viss kultur och där den ena är av samma ras som dig själv och den andra är från andra sidan Jorden. Vilken av dessa identifierar du dig mest med?

För de absolut flesta torde svaret vara att man identifierar sig mer med den som är av din ras. Varför är inte detta en del av Sverigedemokraternas politik i fråga? Genetisk likhet är trots allt det djupaste man kan komma då denna är orubblig. Folk kan anpassa sig efter normer, värderingar, traditioner med mera, men ens rasliga identitet är orubblig.

För att dra Sverigedemokraternas politik till sin spets skulle helt enkelt Sveriges alla medborgare utgöras av afrikaner och asiater som dansar runt midsommarstången, äter griskött, och dricker snaps och kaffe. Skulle det vara ett Sverige som du som etnisk svensk skulle känna igen dig i?

Trots allt har självaste Åkesson varit tydlig med att han inte har något problem med att svenskarna, utifrån ett etniskt perspektiv, blir en minoritet i sitt eget land. Då skulle man vara ”nazist”, sade han under 2023 till Göteborgsposten.

En invändning mot detta som vissa skulle kunna göra är att de som är av främmande folkgrupper inte kan anpassa sig nog väl till den svenska nationen för att vara en del av den och att det beskrivna scenariot därmed aldrig skulle kunna ske. Min fråga är då: hur ska Sverigedemokraterna med sin frivilliga återvandring se till att dessa inte i framtiden utgör en majoritet av befolkningen inom Sveriges gränser? Ska partiets medlemmar oanmält åka hem till folk för att se till att de dricker kaffe på morgonen för att sen skicka ut dem om de inte gör det?

För övrigt kan man fråga sig hur partiet ska hindra de icke-assimilerade invandrarna med medborgarskap från att kunna bli majoritet i landet och på sikt omkullkasta krav på den svenska identiteten som kulturellt fenomen. De som är icke-assimilerade blir nog glada om deras kultur får lov att ta över då de, enligt partiets egna ord, identifierar sig mer med den än den svenska. Hur ska Sverigedemokraterna hindra att till exempel en svensk medborgare gör som Mohammed Hijab och uppmanar muslimer att föda fler barn?

Det blåser starka vindar i seglen för de mer radikala krafterna gällande just identitets- och invandringsfrågan. Sverigedemokraterna hade troligen kunna rida på den vågen om de hade varit mer radikala. Trots allt erkänner partiet att folkstyret riskerar att bli mycket problematiskt att upprätthålla om landet bebos av flera olika folk. Vad är det som säger att etnisk bakgrund inte är en del av folkets fundament och identitet, och inte bara historia, språk och kultur? Partiet besvarar mig veterligen inte denna fråga.

Pudlande

Det finns de som tror att Sverigedemokraterna skulle vara någon form av trojansk häst, att de minsann är långt mer radikala än vad de ger uttryck för. ”Vänta bara tills Sverigedemokraterna har majoritet i riksdagen”, kan man få höra av dessa individer.

Problemet med ett sådant resonemang är att detta skulle kräva en enorm diskretion inom partiet, en sådan som till exempel Expressen skulle kunna avslöja som när de avslöjade de omtalade ”trollfabrikerna”. Partiet skulle också behöva ett stöd inom partiet för en långt radikalare politik än vad de ger uttryck för, något som troligen skulle vara svårt då partiet i åratal har sysslat med uteslutningar inom ramen för sin ”nolltolerans” mot rasism. Under enbart de år som Tidöregeringen har verkat har följande skett på det området:

  • Den populära Riks-profilen Rebecka Fallenkvist fick avgå från sina utåtriktade poster inom partiet då hon under valnatten 2022 på fyllan utbrustit ”helg seger” och efter det beskrev Anne Frank som ”kåtheten själv”.
  • Efter ett reportage av Expressen där kommunpolitikern Rebecca Ädel pekades ut som tidigare skribent på Nordfront uteslöts hon ur partiet.
  • Hela tolv kommunpolitiker inom partiet uteslöts när de delade ut uppdrag åt tidigare medlemmar i Sverigedemokraterna som hade uteslutits för deltagande i Nationalsocialistisk Front på 90-talet.
  • Åkesson gick till hård attack mot medlemmar som gjort kontroversiella utspel på sociala medier mot Pride och islam.
  • Efter att Expressen uppdagade den omtalade ”trollfabriken” försvarade Åkesson först partiets agerande. Dock lovade partiet i efterhand att inte starta fler ”trollkonton”.
  • Efter 14 år i riksdagen tvingades David Lång att lämna alla sina uppdrag för att under valnatten 2022 ha sjungit med i ”Ausländer Raus”. Han behöll dock sin plats i kyrkomötet.
  • Partiet släppte under 2025 sin ”vitbok” där man tar avstånd från sin tidigare betydligt mer radikala politik.
  • Jessica Stegrud togs bort från partistyrelsen för att hon ska ha filmat Nick Alinia när han följde efter två vänsterextremister som hade hotat honom samt för att hon hade kommenterat: ”Talande ändå att det är en svenskfödd kurd och en perser som debatterar en svensk kulturkanon i Aktuellt”, när regeringen presenterade sin kulturkanon.

Partiet har till och med gått så långt som att man står upp för den ökände veteranen och vänsterextremisten Mathias Wåg. Detta skedde efter den omtalade attacken mot det ”antifascistiska mötet” i Gubbängen under 2024, som kan ha varit en hämndaktion efter att Svenskarnas hus brann ned efter en förmodad mordbrand några dagar innan, vilket media höll helt tyst om.

Utöver detta är Sverigedemokraterna regeringsunderlag där följande förs fram:

  • Att Sverige för alltid ska vara mångkulturellt, enligt migrationsminister Johan Forsell.
  • Stora satsningar på åtgärder mot rasism mot muslimer, antiziganism, rasism mot svarta, antisemitism och rasism mot samer, där inget nämns om svenskfientlighet
  • Att skolelever med ”högerextrema åsikter” måste ”fångas upp” för att motverka den pågående ”högervågen”.

Teorin om att partiet skulle vara en trojansk häst och att detta kommer att visa sig senare bygger dessutom på att man måste bli större. Med hänsyn till att den allt större gruppen av invandrare främst röstar på Socialdemokraterna är detta troligen en omöjlighet i längden. Då har jag inte ens gått in på oviljan som svenska tjänstemän har, som påvisades då hela 28 procent av dessa skulle vägra att ange illegala invandrare om ett sådant krav infördes. Partiet har dessutom genom sitt agerande och sitt signalerande i praktiken vingklippt sig självt från att kunna bli mer radikala om de själva skulle se ett behov av det. Radikalare alternativ till Sverigedemokraterna måste således till och mer om detta återkommer vi till i artikel fem av serien.