TRANSVÅRD • Fadern hade tur. Just efter att han orosanmälts för sin vägran att låta sin son behandlas med stopphormoner, ändrade Socialstyrelsen sin syn på denna behandlingsform för minderåriga.

När sjukvården meddelade Rasmus sin önskan att börja hormonbehandla hans 12-årige son tvekade fadern.

— Jag ville veta vad stopphormoner var, vad det är för medicin. Då förstod jag ganska fort att det fanns irreversibla, alltså oåterkalleliga, aspekter av detta. Mitt barn kunde riskera att bli sterilt, berättar han i SVT:s Uppdrag granskning (Ug).

De vårdansvarigas otålighet att skrida till verket ledde till att behandlingen hann inledas innan fadern bestämt avslog vårdens begäran om att få behandla sonen. Han hänvisade då just till de oåterkalleliga skador som sådana medicinska ingrepp innebär.

Vården valde därvid att orosanmäla Rasmus till Socialtjänsten.

Könsmottagningens verksamhetschef delgav honom personalens farhågor för att hans avslag ”kunde vara till skada för den unge genom ökad oro och ängslan inför framtiden”.

Inte ett unikt fall

Ug redogör för flera liknande fall. När föräldrar inte vill godkänna medicinsk behandling med stoppmediciner orosanmäls de.

I ett fall skildes föräldrarna från sitt barn under en tid.

I Ug skildrades i höstas hur hormonbehandlingar och medicinering med stopphormoner orsakat allvarliga biverkningar och skador hos minst tretton minderåriga.

Den verksamhetschef som orosanmälde Rasmus försvarar nu i ett brev till Ug sitt agerande med det här fallets komplexitet:

Orosanmälan gjordes i ett skede då den ena föräldern motsatte sig en pågående behandling som den tidigare samtyckt till. Det blev lite komplicerat för alla inblandade och resulterade slutligen i en orosanmälan.

Kursändring hos Socialstyrelsen och frikännade av Rasmus

Innan verksamhetschefen författade sitt brev hade Socialstyrelsen ändrat kurs i fråga om behandling med stopphormoner för minderåriga.

I februari bedömde man nämligen plötsligt att hälsoriskerna behäftade med denna behandlingsform gör att den bör föreskrivas endast i sällsynta specialfall.

Tillfrågade av Ug om hur man ser på orosanmälningar i detta sammanhang väljer Socialstyrelsen att uttrycka sig i allmänna ordalag:

Personalen är skyldig att göra en anmälan till socialtjänsten om de till exempel får veta att du är utsatt för brott, far illa, eller mår så dåligt att det är fara för ens liv eller hälsa.

För att återgå till fadern Rasmus, så valde socialtjänsten att inte gå vidare med orosanmälan. En kort tid efter detta återgick hans son till att helt identifiera sig som en pojke.