REPORTAGE. Under förra sommaren intervjuade Nordfront en ung flicka som blev utsatt för sexuellt ofredande av en rasfrämling på Malmöfestivalen. Nu har en 21-årig afghan åtalats för brottet och Näste 3:s korrespondent var på plats under rättegången.

Rahmatullah Ahmadi (19960404-5493). Bild från polisens förundersökningsprotokoll.

Under förra sommaren intervjuade Nordfront en ung flicka som blivit sexuellt antastad av en rasfrämling under Malmöfestivalen. Intervjun i sig gav en unik och ocensurerad inblick i hur det är att vara en ung och vit kvinna i dagens mångkulturella Sverige, där sexualbrotten och otryggheten ökar i samma takt som massinvandringen.

LÄS ÄVEN: Ung flicka antastad på festival – Nordfront har talat med henne

För att följa upp den uppskattade intervjun besökte Näste 3:s korrespondent rättegången mot den 21-årige afghanen Rahmatullah Ahmadi , som under torsdagen åtalades misstänkt för övergreppet och för liknande övergrepp på ytterligare två unga flickor under samma kväll. Två av flickorna var dessutom minderåriga vid brottstillfället.

Det var under Malmöfestivalen 2016 som den åtalade Rahmatullah Ahmadi misstänks ha antastat tre unga flickor.

I förhör har flickorna beskrivit hur Rahmatullah Ahmadi tog dem på rumpan när de var och tittade på en konsert under festivalen. När en av de minderåriga flickorna blev utsatt så försökte hon att gå därifrån. Ahmadi ska då ha hållit fast henne vid höfterna och börja smeka henne på innanlåren. Detta föranledde att flickorna tillkallade en väktare som i sin tur kallade på en civil polis som kunde se överfallet och gripa Ahmadi på plats.

I de efterföljande förhören så behövde den bidragstagande Ahmadi en tolk på språket dari. Detta med tanke på att han är afghansk medborgare och inte anser sig kunna svenska. Ahmadi berättar i förhören att han inte kommer ihåg någonting, med anledning av att han ska ha varit full. Under kvällen ska han nämligen enligt egen uppgift ha druckit 33 centiliter vodka.

Han uppger även i förhören att han ”mår dåligt” över händelsen och har svårt att koncentrera sig. Han förklarar vidare att han inte vill vara en ”dålig människa” utan en ”ordentlig människa i det här samhället”.

Ahmadis bror ska också ha varit på plats, men han verkar inte ha gjort något för att stoppa Ahmadis sexuella ofredanden mot de svenska flickorna.

Innan rättegången började så frågade Nordfront åklagare Jörgen Larsson om han hade yrkat på utvisning för Ahmadi. Det hade han inte gjort, med motivering att det ”antagligen inte skulle bifallas av domaren och nämndemännen”.

På fråga om han ändå inte bordat ha yrkat på utvisning och låta domaren och nämndemännen göra bedömningen så svarade Larsson endast att yrkanden som han inte tror kommer bifallas inte heller läggs fram, då han menar att detta skulle vara slöseri med domstolens tid. Exakt hur lång tid ett sådant övervägande kan ta för domare med nämndemän visste dock inte åklagaren.

En känslosam rättegång med hög säkerhet
Då domaren kallade in alla till rättssalen visade det sig att det var så många anhöriga på plats att alla inte ens fick plats. Ahmadi själv leddes in bakvägen och var skyddad från åhörarna med säkerhetsglas.

Utanför bevakades rättegångssalen av fyra poliser: Rättsväsendet hade nämligen fått reda på att Motståndsrörelsen och Nordfront var på plats. Samtidigt hade Ahmadi försökt att få till en förhandling bakom stängda dörrar, men förgäves.

Rättegången inleddes med att målsägande fick berätta om den sexuella attacken. Frågorna från Ahmadis advokat gällde främst om det verkligen var den åtalade som hade gjort sakerna som flickorna beskrev. Advokaten menade nämligen att det var mörkt ute vid brottstillfället och att flickorna kanske hade sett fel –  trots att Ahmadi enligt polisens förundersökning togs på bar gärning av civilpolis. Domaren frågade också flickorna om de var klädda i kjol eller byxor, vilket uppenbarligen störde vissa av tjejerna.

När det var Ahmadi tur att vittna kom han fortfarande inte ihåg någonting, utan berättade mest om att han kommit till Sverige för att studera och att han ville bli ambulanschaufför. Han passade även på att berätta hur jobbigt allt detta har varit för honom och att han inte mådde bra.

Då Ahmadis så kallade vittnesmål var över blev det paus i förhandlingarna, varpå alla fick lämna rättegångssalen. I samband med detta kunde man se att flickorna var upprörda och ledsna, med tårar fällandes ned från deras kinder. Efter rättegången talade Nordfront också med en av flickornas far, vars dotter fortfarande var minderårig när Ahmadi gav sig på henne. Han var märkbart skakad av rättegången:

— Det var jobbigt att se. Min dotter och hennes vänner, svenska tjejer mitt i ungdomen. De ska ju vara glada och leva ett roligt liv men istället ska de behöva vara med om att någon främling tafsar på dem under en festival och sedan rättegången. Det här är inte som det borde vara!

Vittne bekräftar flickornas berättelser
Efter pausen anslöt sig ett vittne som rätten hade väntat på, varpå alla kallades tillbaka in igen. Väl därinne så meddelade plötsligt en av nämndemännen sig själv som jävig. Detta för att han bor två hus bort från den åtalade, som han också hade pratat med tidigare.

Nästa överraskning var att Ahmadi faktiskt kunde svenska –  eller i alla fall mer svenska än tolken han påstod sig behöva – vilket kanske inte säger särskilt mycket, med tanke på att tolkens kunskaper i svenska uppenbarligen var ytterst begränsade.

Vittnet som hade kallats fick berätta om händelsen och hans vittnesmål styrkte flickornas berättelse om vad som hade skett. Åklagaren yrkade på fängelsestraff, medan den åtalades advokat tyckte att samhällstjänst var ett lämpligt straff.

Även om domen kommer falla först i slutet av september så sa målsägandeadvokaten att det troligtvis blir villkorlig dom och böter, med tanke på att Ahmadi var under 21 år när brottet begicks.

Ahmadi skiljdes från de övriga och placerades i en bil som var parkerad i ett underjordiskt garage, varpå han kördes bort från platsen.

”Jag går bara ut om vi är i grupp”
Efter rättegången fick Nordfront möjlighet att tala med en av de målsägande.

Hur känner du dig efter händelsen? Maktlös?

Ja, men mest övergiven av samhället. Det verkar som att samhället alltid skall skydda och tycka synd om den som gjort fel.

Har du i efterhand ändrat på dina vanor när det kommer till att röra sig i miljöer med mycket folk?

Ja, vi är alltid många i grupp när vi vistas i så kallade utsatta miljöer, vi har alltid killar med oss. Är vi inte en grupp så låter jag bli att gå ut.

Skulle du kunna ha nytta av utbildning och information om hur man ska analysera både riskmoment och situationer för att lära dig hur man undviker eller behärskar högriskmiljöer?

Ja, det hade varit önskvärt. Något sådant finns inte, eftersom samhället blundar för problemen och tar istället upp förövarnas barndom och hur jobbigt det måste vara att vara ny i Sverige.

Har du manliga vänner som kan skydda dig om bråk skulle uppstå?

Ja det har jag.

Har du fått någon hjälp av samhället när det kommer till händelsen?

Nej ingenting, bara av min familj.

Vad har du för känslor angående den här händelsen?

Det var så klart jättejobbigt – både händelsen och sen när det var dags för rättegången med.

Är det något övrigt du skulle vilja tillägga angående rättegången?

Ja, när vi var i rätten blev vi nästan idiotförklarade av den åtalades advokat: ”Det var mörkt,det behövde inte vara han, ni såg säker fel” osv. Domaren frågade även hur vi var klädda, om vi hade kjol eller byxor. Vad skulle det spela för roll? Dessutom tog man in den åtalade bakvägen och ledde ut honom med vakter med. Varför? Det är ju han som gjort fel!

Det kändes bara olustigt att vara i rätten, det var liksom vi som blev ifrågasatta. Jättekonstigt.

Har du något du skulle vilja säga till andra unga kvinnor?

Gå aldrig ut själva. Ta alltid med någon manlig bekant.

Som kuriosa så kan Nordfront meddela att det under samma dag pågick ytterligare tjugofem rättegångar i Malmö tingsrätt. Av alla som stod åtalade var endast en svensk.

”Det har alltid varit så här”
Det som drabbade dessa tre flickor är som bekant inget undantag. Under framförallt de tre senaste somrarna har antalet sexuella övergrepp mot vita flickor och kvinnor ökat lavinartat. Under 2017 begicks exempelvis minst 150 sexuella övergrepp på sommarfestivaler enligt Metro. Av dessa begicks inte mindre än 30 på Malmöfestivalen, som med dessa siffror slog rekord för antal sexuella ofredanden på en och samma festival.

LÄS MER: Över 150 övergrepp under sommarens festivaler

Lyssna även nedan när en av Malmös mest aktiva fotografer, Freddy Mardell, berättar om hur det var på en annan Malmöfestival, nämligen Big Slap:

Till och med etablissemangsmedia har emellanåt tvingats till att erkänna att den stora gruppen manliga icke-svenskar som i folkmun kallas för ”ensamkommande flyktingbarn” ligger bakom den stora ökningen av sexualbrott under sommarfestivaler. Trots detta så brukar etablissemangets slutsatser landa i att ”det har alltid varit såhär” eller att ”det är män som är problemet”. Det senare är förstås sant, såtillvida att kvinnor väldigt sällan begår sexualbrott – på så sätt är konstaterandet ungefär lika insiktsfullt som att någon skulle påpeka att sexualbrott i regel begås av kolbaserade livsformer.

Illustrationsbild.

För att komma till bukt med problemen försökte sig polisen under förra sommaren på att nyttja så kallade ”#tafsainte”-armband. Idén var rikspolischefen Dan Eliassons och en av hans mest kritiserade tilltag.

Med tanke på hur förra sommarens statistik vad gäller sexualbrott kom att se ut så fick armbanden inte göra comeback. Istället har festivalarrangörer bland annat konsulterat homolobbyn, för att genom diverse ”utbildningar” och ”projekt” försöka ändra på ”normer” och ”värderingar”. Föga förvånande så uteblev dock resultatet och 2017 blev således ytterligare en ”festivalsommar”, med allt vad det innebär.

Reportage och intervju: Marcus Hansson

Artikeltext: Simon Holmqvist


  • Publicerad:
    2017-09-09 20:39