KOMMENTAR • Trots att Charlie Kirk var pro-israelisk utgjorde han ändå ett ansikte för motstånd mot kulturmarxismen. Hans bortgång genom martyrskap kommer troligen leda till en cementering i motståndet mot ideologin och förhoppningsvis även radikalisering i nationalistisk favör, skriver Peter Andersson.

Under gårdagen möttes vi av nyheten att den konservative debattören Charlie Kirk blivit skjuten till döds vid ett universitet i Utah inför en stor stor folksamling och mitt under en debatt. Kirk hann enbart bli 31 år gammal och på sin plattform Truth Social uttalar sig USA:s president Donald Trump med sorg:

Den store, till och med legendariske, Charlie Kirk är död. Ingen förstod eller hade ungdomens hjärta i USA bättre än Charlie. Han var älskad och beundrad av ALLA, särskilt av mig, och nu är han inte längre bland oss. Melanias och mina sympatier går till hans vackra fru Erika och familj. Charlie, vi älskar dig!

Eftersom jag inte är speciellt insatt i vem Kirk var blev det första och viktiga steget för min del att gräva i detta. Snabbt förstod jag att han inte direkt var nationalsocialist, då han flera gånger uttalat stöd till terrorstaten Israel och att Israels internationellt efterlyste premiärminister Benjamin Netanyahu.

Jag finner detta dock intressant då det som har hänt är något som inte sker varje dag, att en politiskt aktiv individ blir skjuten och speciellt inte mitt på ljusa dagen framför tusentals människor. Det är nästan som taget från film då en hjälte blir martyr. Att detta har blivit en stor händelse går inte att förneka och på sociala medier kan man läsa vänsterns hånfulla kommentarer åt hans död. Vem som sköt Kirk är i skrivande stund okänt men oavsett vem det var kommer det att sätta sin prägel på rapporteringen. Om det var en politisk motståndare, vilket det sannolikt var, så kommer den judiska medströmsmedian försöka tona ned och kanske till och med ursäkta mordet. Att mörka händelsen helt är förstås omöjligt då nyheten är för stor. MAGA-rörelsen kommer förmodligen få vatten på sin kvarn här.

Ett förändrat debattklimat

För att göra en jämförelse mot hur det var för några år sedan – då USA:s före detta och trötta president Joe Biden satt vid makten, och de så kallade BLM-upploppen ägde rum – så har debattklimatet förändrats. Med Trump vid makten har konservativa ideal fått ett starkare fotfäste med ett större motstånd mot det kulturmarxistiska pride-idealet, Europas folk samlas allt oftare i demonstrationer mot massinvandringen och dess konsekvenser samtidigt som terrorstaten Israel har tappat prestige till följd av sitt utrotningskrig mot palestinierna, vilket innebär att judar idag har svårare att med önskad effekt dra på sig offerkoftan.

Utöver detta har censuren på sociala medier alltmer avtrappats då Elon Musk tagit över det som tidigare kallades Twitter samtidigt som TikTok blivit stort (även om den plattformen nu troligen ska börja censureras hårdare) och Facebook tillåter Nordfront att ha ett konto där. Jag menar inte att Trump är den slutgiltiga lösningen på dagens ödesfrågor som det pågående folkutbytet och speciellt inte judisk makt, men han har påverkat debattklimatet i rätt riktning och det som sker i USA tenderar att göra ringar på vattnet över hela Atlanten till Europa. Min bedömning är att en knarkande rasfrämling, som påstås ha mördats av en vit polis, inte alls på samma sätt idag skulle kunna få en så stor politisk betydelse som Geroge Floyd faktiskt fick 2019.

Martyr

Beroende på hur ett debattklimat ser ut kommer också de som dör för sin sak att bemötas. Om en idé precis har fått vind i seglen och en framträdande person för idén blir martyr för den är min uppfattning att dess uppoffring minst kommer att cementera dess följare och kanske till och med radikalisera dessa.

För att exemplifiera detta kan vi föreställa oss en träskröding som öppet argumenterar för folkutbytespolitik. Skulle denna idag gå samma väg till mötes som Kirk skulle denna i fråga inte få lika stora sympatipoänger som honom, då de politiska vindarna inte längre är till deras favör.

I flera decennier har kulturmarxismen varit på frammarsch med tredje vågens feminism, antirasism (anti-vithet i praktiken) och numer totalitär bögliberalism vid spetsen. Sakta men säkert har dock ilskan och motståndet mot detta vuxit under lång tid – och med Trumps seger i det amerikanska presidentvalet 2024 har en viss milstolpe uppnåtts, även om vägen till målet är en bit bort.

Med vind i seglen mot kulturmarxismen tror jag att mordet på Kirk som minst kommer att cementera hans följare mot deras motståndare, speciellt med hänsyn till hur han av vänstern hånas. Väntar vi oss stora stora demonstrationer nu i USA? Händelsen i sig är tragisk, men han dog för sin sak och troligen kommer fler i framtiden att göra så. Han var inte nationalsocialist eller ens etnonationalist, men min förhoppning är att Kirks död markerar ett steg på vägen i denna riktning. Trots allt hade skriverierna kring hans död nog inte blivit lika påtagliga om han hade varit ledare för en mer radikal organisation, i nuläget. I alla fall en som definitivt inte hade hyllat honom är just filosemiten Trump.

En viss grund för ytterligare radikalisering kan finnas, beroende på hur Kirks inställning mot Israel faktiskt såg ut när han dog. Enligt en andrahandskälla ska han ha fruktat att Israel skulle mörda honom om han vände sig mot dem. Skulle det mot förmodan visa sig att det är den sionistiska terrorstaten som sett till att han blev mördad finns det en chans att en hård våg av uppvaknande träffar MAGA-folket. Kirk har tidigare pekat ut att det är judisk makt som ligger bakom kulturmarxismen och att de bör sluta driva den agendan, om man vill att västs folk ska vara pro-israeliska.