JUDISK HISTORIA. Terrorgruppen The Weather Underground Organization (WUO) är en marxistisk rörelse som än idag är ökänd för deras aktiviteter. Vad många inte vet är hur många judar som ingick i terrorgruppen.

Bernadine Dohrn Skärmbild: Youtube.

Den här artikeln är främst baserad på dessa artiklar ”Ted Gold and the Jews of Weathermen” del 1 och 2 samt ”A Forgotten Revolutionary: John Jacobs, Founder of Weathermen från The Occidental Observer.

En av medlemmarna i rörelsen var Ted Gold, Gold var judisk och det var också hans vän David Gilbert. Under mitten av 60-talet kom de in på Columbia University. Där anslöt sig bägge till Students for a Democratic Society (SDS). SDS var en marxistisk rörelse som hade tagit över efter att de äldre marxistiska rörelserna hade falnat i USA. År 1967 blev Gold vice-ordförande för SDS på Columbia, ordförande var hans judiska rumskamrat Ted Kaptchuk. SDS ville skapa en massrörelse med målet att stoppa USA:s pågående krig mot kommunisterna i norra Vietnam. De olika ledarna för SDS Columbia var John Fuerst, Michael Neumann, Harvey Bloom, Michael Klare, Howard Machtinger och David Gilbert. Alla dessa var judar, vilket gjorde att gruppen i princip styrdes av judar.

Den mer radikala juden Mark Rudd (född Rudnitsky) tog över SDS genom en kupp vintern 1967. Gold hjälpte sedan Rudd med hans studentrevolution på universitet år 1968. Gold började allt mer att se upp till den mer revolutionära Rudd.

Mark Rudd. Skärmbild: Youtube.

Rudd hade inte präglats av en judeo-marxistisk uppväxt, men när Rudd anlände till universitetet blev han inskolad i den judiska marxismen av John Jacobs (som också var jude och senare skulle bli en av grundarna av WUO). Rudd och Jacobs mål var att polarisera människorna på universitetet för att öka medlemstalen. Detta gjorde man genom att attackera universitetet för deras samarbete med CIA under det pågående kriget. SDS arbetade med att trycka ut skrifter och att ockupera universitetsbyggnader. Många av professorerna på Columbia som sympatiserade med ockupanterna var också av judisk börd.

Medborgarrättsrörelsens demonstrationer hade inte bara skapat en polarisering i samhället utan också en större acceptans för gatuvåld och politiskt våld i allmänhet. Denna tidsanda hjälpte till att spä på idén om att radikala och revolutionära åtgärder var det som krävdes för att påskynda den närstående nödvändiga revolutionen. Målet för Jacobs var att den amerikanska imperialismen skulle förstöras i en revolution och ett klasslöst samhälle skulle därefter kunna skapas, i princip kommunism över hela världen.

För att lyckas med detta behövde den vita maktens två viktigaste pelare förstöras – imperialismen och rasismen.

En kommitté och manifest skapades inom SDS. Detta för att särskilja sig från andra marxister inom SDS som inte höll med om deras mål. Kommittén bestod av judarna Jacobs, Bernardine Dohrn (halvjudinna, svensk moder), Rudd, Howard Machtinger, Terry Robbins. På den icke-judiska sidan hittar vi Jim Mellen, Gerry Long, Bill Ayers, Karen Ashley, Jeff Jones och Steve Tappis. Detta manifest hade under en lång tid tagits fram när gruppen umgicks med varandra och festade på bl.a. syra och amfetamin.

I manifestet framförde gruppen bland annat att den vita vuxna arbetarklassen var nöjda med de saker de kunde få tack vare det imperialistiska systemet. De var rasister som gillade att utnyttja sina vita privilegierTankar som idag genomsyrar i princip alla länder där judiska aktivister har fått härja fritt, ofta genom sitt engagemang i media, banksystem och bolagsstyrelser.

Väpnad kamp var nödvändigt. Incidenter av ”exemplariskt våld” skulle vinna konvertiter och skapa en revolutionär armé. Reformer ansågs som en expansion av vad de ansåg vara vita privilegier.

De svartas kamp i USA var den viktigaste revolutionära striden. De vitas primära uppgift var att understödja de svarta i deras kamp. Gruppen avgudade de svarta pantrarna likt judinnan Fay Stender, som läsaren kan läsa om här. De svarta pantrarna avgudade däremot inte denna kommunistiska grupp som ofta kom från rika förhållanden. Dessutom hade svarta pantrarna en nationalistisk framtoning.

Denna nationalistiska framtoning var något som störde den marxistiska gruppen (PL) Progressive Labour. PL:s ledare Milt Rosen (troligen också jude) ansåg att den nationella inriktningen hos de svarta var antikommunistisk. Det blev därför en maktkamp om SDS mellan PL och den gruppen av marxister som senare skulle bli WUO.

På SDS nationella kongress år 1969 uppstod kraftmätningen mellan parterna. Dohrn som förövrigt var Jacobs älskarinna gav ett långt tal där hon anklagade anhängare i PL för att vara antikommunister, reaktionärer och rasister.  Hon sa att medlemmarna i PL och alla andra medlemmar i SDS som inte accepterade deras principer inte längre var en del av SDS. Detta gjorde att SDS splittrades, ytterligare splittringar skedde sedan bland de splittrade parterna och organisationen SDS lades ned efter några år.

Vad många i anti-krigsrörelsen, SDS och andra medborgarrättsrörelser hade problem med var WUO:s taktik att ta till väpnad kamp mot staten. De hade inga problem med WUO:s slutgiltiga mål.

The Weather Underground Organization skapas
Denna händelse gjorde att WUO skapades. Dock skulle flera av icke-judarna lämna kommittén, kvar stannade Jeff Jones och Bill Ayers.

I ett försök att skapa en revolutionär stämning beslöt sig gruppen för att anordna en serie sammankomster i Chicago. Dagarna kom att kallas ”Days of Rage”. Natten innan hade de sprängt en staty som var tillägnad till poliserna. Endast 500-600 personer dök upp, vilket gjorde gruppen besviken, men de beslöt sig ändå för att verkställa sin plan. Planen var att bokstavligen förstöra så mycket som möjligt och gå till attack mot polisen. Efter uppslutningen strömmade kommunisterna och våldsverkarna ut från parken där de samlats och slog sönder allt de kunde samt attackerade polisen (mycket likt dagens ANTIFA). Polisen slog hårt ned på demonstranterna och kväste upploppsmakarna på under en timme. Över 70 stycken arresteringar gjordes. En annan liknande aktion utfördes några dagar senare med ungefär samma resultat. Detta gjorde att WUO-ledarskapet bestämde att gruppen skulle gå under jorden och samtidigt trappa upp våldet.

John Jacobs med hjälm och Terry Robbins med solglasögonen under Days of Rage.

Efter den nationella kongressen för SDS där parterna splittrats höll WUO ett nationellt krigsråd i staden Flint. En av reportrarna kallar det “pep rally from hell”. Jacobs håller ett tal till gruppen där han säger:

We’re against everything that’s ‘good and decent’ in honky America. We will loot and burn and destroy. We are the incubation of your mother’s nightmares!

Ordet honky är ett nedvärderande begrepp på vita människor som används av svarta amerikaner.

Gruppen fortsatte med att diskutera om det skulle ge en positiv revolutionär effekt att döda vita spädbarn. En av medlemmarna gjorde då en utläggning om att alla vita spädbarn skall ses som svin. Rudd sa att alla vita människor är fiender. ”Vi har bestämt oss för att det inte finns några oskyldiga amerikaner, speciellt inga vita amerikaner”, sa han också.

En reporter på plats skrev i en tidning följande:

The Weatherman position boiled down to inevitable race war in America, with very few ‘honkies’ . . . surviving the holocaust.

Judinnan Susan Stern sa att talen var det bästa hon hade hört och att det var precis såhär hon kände över det vita Amerika.

Gruppen bestämde på deras krigsmöte att en bombkampanj runtom i landet skulle skapa en tillräcklig instabilitet och ett kaosartat samhälle. Gruppen delade upp sig i flera terrorceller. Flera celler fanns i New York där juden Robbins fick i uppdrag att leda stadens huvudcell och hitta ett mål att bomba. I hans cell fanns två icke-judiska kvinnor, Robbins flickvän Cathy Wilkerson och Diane Oughton som var Ayers flickvän. I cellen fanns också Gold och judinnan Kathy Boudin. Gruppen uppehöll sig i Wilkersons familjehem medan hennes familj var på semester.

Del två i denna artikelserie börjar med WUO:s första större bombningskampanj…


  • Publicerad:
    2020-07-22 17:00