MUSIK • Sjörövare, upptäcktsresande och äventyrssökande på de sju haven. Denna vecka presenterar Nordfront en sjömansvisa som hedrar dem som gett sina liv till havet.

The Longest Johns är ett brittiskt folkmusikband från Bristol, mest känt för sina sjömansvisor (sea shanties på engelska) och traditionella folkvisor. Bandet bildades 2012 och fick stor uppmärksamhet genom sin moderna tolkning av gamla sjömanssånger. Deras musik kombinerar traditionella melodier med samtida arrangemang, och de sjunger ofta a cappella eller med enkla instrumentala inslag.

Veckans låt ”Bones in the Ocean” har ett melankoliskt tema och handlar om saknad, sorg samt att hedra dem som har gått förlorade till havet.

Texten berättas ur perspektivet av en sjöman som sörjer sina fallna kamrater men finner tröst i att deras minnen lever kvar i havet. Låten är en av bandets mest populära och exemplifierar deras förmåga att förmedla djupa känslor genom traditionell sångstil.

Oh, I bid farewell to the port and the land
And I paddle away from brave England's white sands
To search for my long ago forgotten friends
To search for the place I hear all sailors end

As the souls of the dead fill the space of my mind
I'll search without sleeping 'til peace I can find
I fear not the weather, I fear not the sea
I remember the fallen, do they think of me?
When their bones in the ocean forever will be

Plot a course to the night to a place I once knew
To a place where my hope died along with my crew
So I swallow my grief and face life's final test
To find promise of peace and the solace of rest

As the songs of the dead fill the space of my ears
Their laughter like children, their beckoning cheers
My heart longs to join them, sing songs of the sea
I remember the fallen, do they think of me?
When their bones in the ocean forever will be

When at last before my ghostly shipmates I stand
I shed a small tear for my home upon land
Though their eyes speak of depths filled with struggle and strife
Their smiles below say I don't owe them my life

As the souls of the dead fill the space of my eyes
And my boat listed over and tried to capsize
I'm this far from drowning, this far from the sea
I remember the living, do they think of me?
When my bones in the ocean forever will be

Now that I'm staring down at the darkest abyss
I'm not sure what I want, but I don't think it's this
As my comrades call to stand fast and forge on
I make sail for the dawn 'til the darkness has gone

As the souls of the dead live for'er in my mind
As I live all the years that they left me behind
I'll stay on the shore but still gaze at the sea
I remember the fallen and they think of me
For our souls in the ocean together will be

I remember the fallen and they think of me
For our souls in the ocean together will be