KRÖNIKA. Paulina Forslund skriver här om hur svenskarna har blivit blivit rotlösa i dagens onaturliga samhälle och hur vi nationalsocialister måste vända utvecklingen.

Hur påverkas vi människor av att leva i en onaturlig tidsålder? Detta är något jag funderat över på senaste tiden. Överallt ser jag människor som tycks tappat fotfästet, avsagt sig, frivilligt eller ofrivilligt, gemenskapen och förankringen i det sunda och riktiga, naturens lagar.

Vi har blivit ett rotlöst folk, som likt herrelösa hundar lever ett liv utan någon högre mening. En stor bov i dramat är att vi skandinaver inte längre känner någon djupare folkgemenskap. Jag skulle vilja påstå att detta fenomen är unikt för oss. Vi är i grund och botten ett så kallat ”kyligt” folk. Vi bär på mycket egenvilja, integritet och kanske även tendenser till enstörighet.

Med detta sagt så är det inte så svårt att förstå varför just vårt folk hamnat i detta själsliga tomrum. När folkgemenskapen gick förlorad tappade vi till sist bort känslan av vilka vi faktiskt är, vilka våra förfäder var och med det även ansvarskänslan att säkra framtiden för kommande generationer.

Vi har förslavats i all vår så kallade frihet där konsumtion, pengagirighet och allmänt oförnuft tagit över. Problemet är att vi sedan barnsben fått itutat oss att vi är kultur- och traditionslösa och att vara ”svensk” inte betyder någonting. Ett sådant folk blir ett lätt offer, utan att ens själva inse det. Det är där vi är idag mina vänner. Ett kuvat folk som nästan helt tappat fattningen. Där det själsliga tomrummet fylls av helt meningslösa ting eller program som Paradise Hotel eller Melodifestivalen.

Där vi manas att känna gemenskap med ytterligheterna, med de förstörande gifter som likt korrumperade ormar slugt försvagat oss. Vi förväntas applådera och med öppna armar välkomna vår egen undergång! Inget annat folk bär på ett sådant självhat, en sådan destruktiv inställning till sitt ursprung och identitet.

Några av de mest sårbara och lättpåverkade är våra barn och ungdomar och det är inte en slump att makthavarna gör allt för att lägga en självhatande, förnekande och destruktiv grund för dessa individer. Det är rent ut sagt vidrigt hur propagandaapparaten går på högvarv för att sudda ut de få naturliga element som finns kvar hos vårt folk.

Men vad kan vi göra åt det då, kanske ni undrar? Jag skulle önska att fler började känna sitt ursprung, sina rötter och se vårt folk för vad vi faktiskt är. Vårt blod. Våra bröder och systrar. Vi behöver lägga energi på att återskapa ett modernt samhälle som åter präglas av sammanhållning, plikt, känsla för varandra och sist men inte minst ett naturligt samspel med djur och natur.

Detta görs inte över en natt, det vet jag men snälla lyft blicken och se på dina grannar, vänner, släktingar och folkkamrater som de slumrande får de faktiskt är. VÄCK DEM! Vi måste se varandra i ögonen och bekräfta den känslan så många bär inom sig. Att något fattas. Att djupet gick förlorat. Om vi banar väg och visar att det går. Om vi tar chansen till diskussion. Då är hälften vunnet.

Jag förstår att man kan tappa hoppet om möjligheten till förändring. Men vi måste fortsätta. Är man förälder ska man i alla fall se till att lägga en god och stabil grund för sina barn. Lär era barn att vara stolta över vilket kraftfullt folk vi tillhör. Berätta om allt vårt högstående folk bidragit med genom århundradena.

Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag alltjämt fram till en och samma slutsats. Att inget kan bli bättre av den enskilde mannens eller kvinnans passivitet. Jag har många gånger fått frågan varför jag gör det jag gör. Varför jag ska offra mig. Men jag anser inte att jag offrar mig. Jag ser det istället så att jag offrar vårt folks överlevnad om jag inte kämpar. Frågan torde väl snarare vara varför alla ni andra som ännu inte valt att kämpa ska lasta över allt ansvar på oss andra? Förstår inte ni att lasset blir lättare att dra om vi är flera som delar på det? Eller har det gått så långt att man istället ser till sitt eget ego eller välbefinnande och helt enkelt sätter det över sitt folks framtid? I så fall är man inte värd mycket när allt kommer till kritan. Jag vet att vi kan. Motståndsrörelsen är ett högst levande bevis på detta och det finns inga ursäkter till att vara utanför den livsavgörande folkgemenskapen. Förändringen börjar här. Den börjar nu och även DU kan vara en aktiv del av den.

  • Publicerad:
    2017-10-13 22:25