Dagens datum 15 mars. Denna dag 1939 bildades riksprotektoratet Böhmen-Mähren som en autonom del av det tredje riket.

Förhistoria

Tjeckoslovakien bildades efter första världskriget, den nya staten kom till då dubbelmonarkin Österrike-Ungern upplöstes och monarkin försvann. Den nya staten Tjeckoslovakien mötte redan tidigt svårigheter. Tjeckerna var i majoritet, slovakerna kom på andra plats och det fanns flera andra folkslag, ungrare, ukrainare, polacker, judar och en stor grupp tyskar som kände sig omringade av fientliga folk och som ville höra till Tyskland. Konflikter uppstod och tyskarna sökte stöd på 1930-talet av den nya regeringen i Tyskland som styrdes av Adolf Hitler. Även de andra folken var missnöjda och när Slovakerna började sträva efter självständighet blev det allt svårare att hålla statsbildningen samman. När Tjeckoslovakiens allierade Storbritannien och Frankrike inte visade intresse att back upp tjeckerna föll staten ihop. Slovakien blev fritt, ungrare och polacker tog det de ville ha och resten tog Tyskland. Den del av Tjeckien som inte direkt införlivades i Tyskland fick status som protektorat. Protektoratet fick namnet Böhmen-Mähren och skapades 15 mars 1939. Flertalet tjecker var förstås inte glada att deras land upphört att existera och att de gick från det ledande folket i en republik till en autonom del av tyska riket. Men en del tjecker valde att samarbeta med tyskarna. Dessa talas det sällan om och deras historia är nog till viss del okänd även för de flesta som är intresserade av tiden runt andra världskriget. Så här kommer det en liten berättelse om dessa tjecker.

Bildandet av protektoratet

15 mars 1939 bildades protektoratet som redan nämnts. Ledare för Böhmen-Mähren blev den siste presidenten för Tjeckoslovakien Emil Hácha. Protektoratet lovades egen regering, förvaltning, polis och till och med egen armé. Hácha blev statspresident. Någon egen utrikespolitik hade däremot inte Böhmen-Mähren rätt till. Kontakterna med Slovakien var ganska liten, det enda land protektoratet hade landgräns till.

Tysklands högste representant i Böhmen-Mähren var riksprotektorn. Denne riksprotektor var högste politiske och administrative ledaren. Konstantin von Neurath var den förste riksprotektorn, Wilhelm Frick den andre. Mest känd är dock den ställföreträdande riksprotektorn Reinhard Heydrich.

Samarbetet kom igång tidigt. Troligen underlättades detta av att många tjecker var besvikna på Storbritannien och Frankrike som de trott skulle hjälpa dem mot tyskarna. Första månaderna efter protektoratets skapande var det ganska lugnt i Böhmen och Mähren, en del personer som misstänktes ogilla den nya regeringen fängslades, andra flydde. Men i stort var det lugnt. Som kuriosa kan nämnas att en av de största förändringarna var att man införde högertrafik. På hösten kom det till en del bråk, Tyskland som nu befanns sig i krig svarade med hårda medel och bland annat stängdes de flesta universitet, anledningen var att många studenter visade sitt missnöje. Men dessa konflikter var ganska få. När Reinhard Heydrich mördades av tjeckiska attentatsmän svarade tyskarna åter med stora repressalier och utrensningar, men lugnet återkom. Den tjeckiska industrin behövdes av tyskarna och levnadsförhållandena var ganska bra med tanke på att man levde i en värld av krig. Först i maj 1945, då Hitler var död och Berlin intagit av sovjetiska trupper inledde tjeckerna ett uppror mot tyskar och samarbetsmän. Tjeckernas revolt kom så att säga klockan fem i tolv. En anledning var att man ville befria sig innan röda armén kom.

Politiskt samarbete

Politiska partier förbjöds då protektoratet bildades, en del fascistiska grupper hade en viss samverkan med tyskarna, resultatet varierade stort. Hácha lät bilda ett nytt parti, det nationalsocialistiska Národní souručenství, NS (nationell samling, nationell union) alla tjeckiska män anslöts till partiet vilket betydde att 97.4 % av den manliga befolkningen var medlemmar. NS samarbetade med tyskarna men verkade också för semesterresor för arbetare och stöd till bönder och sjuka. NS gjorde mycket för att samarbetet skulle fungera och där lyckades man ofta, mycket tack vare den tjeckiska industrins betydelse för krigsproduktion. 1943 ombildades NS till att mestadels vara en organisation som skulle främja kultur och utbildning. En annan organisation var Svatoplukovy Gardy en paramilitär som påminde om tyska SA. SG bildades augusti 1939 och hade runt 800 medlemmar. Runt 1943 miste dock SG mycket av sin betydelse. Några av medlemmarna gick med i tjeckiska waffen-ss våren 1945.

Av större betydelse än SG och kanske NS var ungdomsorganisationen Kuratorium pro výchovu mládeže v Čechách a na Moravě, KVMCM. Kuratorium bildades formellt 1942, initiativtagaren var Emanuel Moravec. Ledaren för ungdomsförbundet blev Frantisek Teuner. 1943 började Kuratorium på allvar sin verksamhet. Medlemmarna skulle vara tjeckiska pojkar och flickor i åldern mellan 10-18. De yngre, 10-14 bildade en grupp och de äldre, 15-18 en annan. Uniform infördes, vit skjorta med svart slips. St Veclavs örn flankerad av Böhmen och Mährens vapen var kuratoriums emblem. Man hälsade med utsträckt högerhand och hälsningen var: ”K ucte vlasti!” Hedra fosterlandet! Kuratorium sysslande mycket med idrott, lägerliv och läsning av politisk litteratur. Man besökte även sina kollegor i tyska Hitlerjugend.

Ceská Liga poti Bolsevismu bilades i början av 1944. Tjeckiska ligan mot bolsjevism var ett slags ”svar på tal” då den tjeckoslovakiska exilregeringen undertecknat fördrag med Sovjetunionen. Initiativtagare var som så ofta Emanuel Moravec. Ceská liga gav ut tidningen Denni´ Korespandante (daglig korrespondens) och lät trycka upp affischer som sattes upp i hela landet samt höll över 230 föredrag och tal. Många av de som gått med i Ceská liga sa efter kriget att de känt sig pressade att göra så, många medlemmar var kända kultur och idrotts personligheter men förstås många av samarbetsmännen. Andra medlemmar var mer entusiastiska. Ceská ligas verksamhet upphörde i maj 1945.

1940 bildades Český svaz válečníků (tjeckiska krigares union) en veteranförening som förespråkade samarbete. En tidning gav ut och man hade som mål att tjecker skulle få slåss i tyska armén. I mars 1945 fick ju tjecker delta inom waffen-ss. Ledarna för föreningen hängdes efter kriget. Andra nationella grupper som Vlajka (flaggan) och Národni Obec Fasistická ( nationell fascistisk gemenskap) lades ner 1943. Anledningen var främst att Emanuel Moravec ansåg dessa konkurrerade med NS och Kuratorium. Många av de två organisationernas medlemmar gick med i NS.

Staspresidenten det vill säga Hácha hade en egen flagga. Protektoratet hade även den en flagga och ett vapen. Frimärken gavs ut och valutan var koruna. Böhmen-Mähren fick 1944 en statsorden, Cestny Stít Protektorátu Cechy a Morava s orlicí Sv. Václava, tyska, Ehrenschild des protektorats Böhmen-Mähren. Idén var riksprotektor Karl Franks. Den instiftades 2 juni 1944, två år efter Reinhard Heydrichs död. Ordern gick tre klasser, I hade en gyllene krans, II en ring av silver. 30 personer fick den första klassen, 100 den andra och hela 800 han delas ut av den III klassen.  ”Nationalsången” var Kde domov můj, (Var är mitt hem).  Kde domov můj hade varit för tjeckernas nationalsång sedan republiken grundades.

Militärt samarbete

Protektoratet lovades att ha rätt till en egen armé som skulle användas endast inom Böhmen-Mährens territorium. Detta löfte hölls, och en armé bestående av runt 7000 man, Vládní vojsko sattes upp.  Vládní vojsko eller som den hette på tyska Regierungstruppen der Protektorat Böhmen-Mähren utförde vakttjänst och ceremoniella uppgifter. Ledaren för armén var Jaroslav Eminger. När kriget kom i september 1939 utökades styrkan uppgifter och man bevakade bland annat järnvägar och letade efter spioner, sabotörer och allierade piloter som tvingats landa eller hoppa i fallskärm. Fyra soldater miste livet under sådan tjänstgöring. 1944 sändes 11 av de 12 bataljonerna av vládní vojsko till Italien. En del av soldaterna kom i strid med partisaner andra dödades av allierade bombningar. Några hundratal, kanske 500 man deserterade till fienden. Tyskarna lät då soldaterna användas för byggnads och reparationsarbeten. Flera av den kvarvarande bataljonen hemma i Prags medlemmar deltog sedan i upproret i maj 1945.

Myndigheterna i protektoratet frågade tyskarna om de gick med på att sätta upp en tjeckisk legion för att strida på östfronten. Tyskarna menade på att många av de som skulle värva sig riskerade att komma från antityska grupper och som skulle desertera till fienden. Enskilda tjecker ska dock i okänt antal varit med i wehrmacht och waffen-ss. Minister Moravecs hade tre söner, en gick till heer, en till waffen-ss och den yngste till Hitlerjugend, Kanske var ett hundratal tjecker med i waffen-ss.

5 mars 1945 lät riksprotektor Karl Frank på tjeckiskt förslag sätta upp en militär styrka bestående av frivilliga från Böhmen-Mähren. Ett av argumenten för bildandet av en legion var att om ukrainare kunde bilda en legion så borde väl tjeckerna också få det. Tjeckerna var ju trots allt medborgare i tyska riket. Man hade hoppats på omkring 1000 man skulle ansluta sig, men styrkan lyckades inte bli mer än runt 80 man. Dessa kom från Kurartory eller var antikommunister. Namnet på truppen blev Svatováclavská Dobrovolnická Rota eller SS legion St. Weneclavs. Weneclav av Böhmen hette en bömisk hertig som dog 935 och blev tjeckernas skyddshelgon. Wencel kallas han de få gånger han nämns på våra bredgrader.

I detta krigets absoluta slutskede var det ont om allting, man fick tag i en kulspruta samt gevär och bajonetter. Man fick bara ut kamouflagekläder och stövlar från SS. Mannarna hade även ett band på rockärmen i svart och vitt med legionens namn. Det var meningen att soldaterna skulle utbildas i tre månader. Men kriget tog slut. Den femte maj kom en del av manskapet i strid mot partisaner. Styrkan överrumplades och flera av mannarna han aldrig komma i strid. Några sköts omedelbart. Även några av de som gett upp. Ett mindre antal slog sig västerut och hamnade slutligen i amerikansk fångenskap. Några av dessa, kanske runt 30 man hamnade i franska främlingslegionen och stred i Indokina. Troligen var några få i legionen infiltratörer från motståndsrörelsen. Ledaren för dessa tjeckiska ss män var tysken Harald Woss. Högste tjeckiska befälet Eduard Chalupa försökte bränna alla papper och dokument om legionen då rebellerna anföll. Överlevande från förbandet fördes till internering i Kladno.

Tjecker bidrog även i andra grenar av tyska totalförsvaret i Luftschultz,(luftvärn) Tecknische nothilfe, (civilförsvar) och Feuerschutzpolizei, (brandförsvar). Polisen i protektoratet underställdes tysk kontroll tämligen omgående. Det verkar som en del tjecker även fick rätten att vara med i Reichsarbeitsdienst, RAD, (Riksarbetstjänsten). Tyskar hemliga statspolisen, känd som Gestapo hade tjecker på sin lönelista. Etniska tjecker som hamnade bakom Tysklands gränser efter 1939 verkar fått tjänstgöra i tyska armén.

Tjeckiska samarbetsmän

Det är förstås en omöjlig uppgift att redovisa alla tjecker som samarbetade med tyskarna. Men en kort biografi av några av dem kan vara av intresse.

Rudolf Beran 1887-1954. Ledare för agrarerna, blev sedan 1938 för det nybildade nationella enhetspartiet, en kollation av höger och mittenpartier. Siste premiärministern innan tyskarnas övertagande, och förste för protektoratet. Avgick redan 27 april och drog sig tillbaka. Antijudiska lagar efter tysk modell infördes på förslag av Beran. Det sägs att Beran haft kontakt med motståndsrörelsen. Fick fängsel efter kriget, straffet var på 20 år men Beran avled redan 1954.

Richard Bienert 1881-1949. Protektoratets siste regeringschef. Kom från en tysk/tjeckisk familj, studerade juridik och var verksam inom polisen. Arresterades i september 1939 av tyskarna men släpptes på Háchas order. Var inrikesminister, vice premiärminister och slutligen regeringschef. Fick efter kriget tre års fängelse. Avled av sjukdom 1949.

Eduard Chalupa 1897-1960. Född i det som nu är dagens Tjeckien, men då en del av dubbelmonarkin Österrike- Ungern. Deltog i dem tjeckiska legionen under första världskriget och ryska revolutionen. Återvände till den nya republiken, gifte sig och fick barn. Var med i veteranföreningen Ceskeho Svazu Valenicku, tjeckiska krigares union, en veteranförening som samarbetade med tyskarna. Blev ledare för den tjeckiska SS legionen Svatováclavská Dobrovolniká Rota i mars 1945. Greps den femte maj och sattes i fängelse, dömdes till döden men straffet omvandlades till livstid. Cahlupa dog i fängelse 1960.

František Chvalkovský 1885-1945. Studerade juridik i både Prag och London, verksam som advokat och ministersekreterare i den nya republiken 1919. Började verka inom utrikesministeriet och var ambassadör i Japan och USA. En kort tid s riksdagsman och därefter ambassadör i Tyskland och Italien. Undertecknade tillsammans med Hácha det dokument som omvandlade resterna av republiken till protektoratet. Blev sedan Böhmen-Mährens ambassadör och sändebud i Berlin. Chvalkosvský dödades den 25 februari 1945 i en allierad bombräd över Berlin.

Emil Hácha 1872-1945. Föddes i den lilla böhmiska staden Trhové Sviny och utbildade sig inom juridiken. Blev slutligen domare och specialist inom internationell rätt. Som ämbetsman var Hácha mycket respekterad både inom och utom landet. 1938 var ett dramatiskt år för Hácha, först dog hans dotter och fru, sedan blev han Tjeckoslovakiens president då Edvard Benes lämnade landet. I mars 1939 förhandlade den nye presidenten med führern och undertecknade avtalet som förvandlade resterna av republiken till protektoratet. Emil Hácha blev nu Böhmen-Mährens statspresident, Hácha ansåg att det bästa för tjeckerna var samarbete med tyskarna. Även om Hácha på det hela taget var lojal mot den nya ordningen, hände det att han kritiserade och försökte mildra en del av tyskarnas direktiv och order. Statspresidenten tog initiativet till att grunda Národní souručenství. Hácha var lojal mot Hitler även när politiker som Alois Elias och vänner som haft samröre med motståndet inom och utomlandet greps och stundtals avrättades. Efter mordet på Heydrich fördömde Hácha mordet i starka ordalag och de tjecker som samarbetade med de allierade. Statspresidenten var trogen tyskarna även efter Hitlers död i april, 13 maj 1945 greps protektoratets ledare och fördes till ett fängelsesjukhus. Här avled Emil Hácha den 27 juni, en del har misstänkt att det var mord eller att han avled efter tortyr.

Josef Kalfus 1880-1955. Ekonom, blev finansminister 1936 och var det resten av republikens tid och även under protektoratets. Arresterades efter kriget, åklagare yrkade på 20 års fängelse men detta avvisades då försvaret hävande att Kalfus haft samröre med oppositionen. Kalfus drog sig tillbaka men fick sina tillgångar beslagtagna av kommunisterna när dessa tog makten efter kriget.

Jaroslav Krejčí 1892-1956. Var jurist innan kriget, var till en början justitie och jordbruksminister. Var regeringschef mellan 19 januari 1942 till 19 januari 1945. Jaroslav Krejčí tog över efter Alois Elias som varit regeringschef men som avslöjats som motståndsman och avrättats. Den nye premiärministern var personlig vän med Hácha och verkade för samarbete med tyskarna. Straffet för detta blev 25 års fängelse. Krejčí dog i fångenskap.

Vladimír Krychtálek 1905-1947. Ursprungligen idrottsman, senare journalist och författare. Verkade som sådan i både Kina och Frankrike, var i två år utrikeskorrespondent i Sovjetunionen. Var chefredaktör för tidningen Vlajka (landet) 1936-1945. Skrev även under namnet Vladimir Korda. Skrev 1941 boken ”Bolsjeviker, Benes och vi” en skrift som väckte stor uppmärksamhet då den bland annat tar upp det politiska livet i republiken innan protektoratet. Krychtálek var uttalad antisemit och hade som förslag att anhöriga till tjecker som lämnat landet skulle sättas i läger. Var flitigt verksam inom tjeckiska ligan mot bolsjevism. Mellan 1942-1945 ledare för Svaz Novinärü Norodni (Nationell förening för journalister) Vladimír Krychtálek fängslades i maj 1945, torterades och avrättades 1947.

Emanuel Moravec 1893-1945. Den unge Moravec tog studentexamen 1912, två år senare inkallades han till Österrike-Ungerns armé. Slogs i Serbien och Ryssland. Blev krigsfånge året därpå hos ryssarna och valde, som så många andra tjecker att ansluta sig till de som slogs för ententen för att på så vis verka för ett självständigt Tjeckoslovakien, fritt från dubbelmonarkin. Moravec blev kvar inom det militära efter kriget, började skriva böcker och artiklar i slutet av 1920-talet. I sina alster uttryckt Moravec beundran för det fascistiska Italien. Inför slutfasen av Münchenkrisen var Moravec en av de ivrigaste anhängarna av att tjeckerna skulle slåss mot tyskarna. Moravec var mycket besviken på landets ledare som han ansåg vara svikare och landsförrädare. Efter upprättandet av protektoratet trodde Moravec att han skulle arresteras och funderade på att lämna landet. Tvärtom tyskarna lät honom ge ut en bok om sin syn på året 1938 och inbjöd honom att resa till Tyskland. Så skedde och efter hemkomsten var Emanuel Moravec helt begeistrad över vad han sett och nu helt och hållet hängiven Hitler och nationalsocialismen.

Den nyblivne nationalsocialisten började nu göra protyska radioinslag och krävde mer och utökat samarbete. Moravec blev för många själva symbolen för kollaborationen, exiltjeckerna funderade på att mörda honom men valde tillslut som mål Reinhard Heydrich. Moravec träffade Heydrich och mötet avlöpte väl, Moravec svor trohet till Tyska riket och Adolf Hitler. Ställföreträdande riksprotektorn lät sin nye vän bli medlem i Böhmen-Mährens regering, som minister, Moravec hade flera ministerposter verkade nu ännu mer för samarbete och överträffade tyskarna när det gällde krav och eftergifter. Moravec var gift tre gånger och hade tre barn. Äldste sonen Igor gick med i waffen-ss, andre sonen i wehrmacht och den yngste Paul i Hitlerjugend. Paul avled i ett allierat bombanfall. Femte maj 1945 utbröt upproret i Prag, Moravec färdades i en bil som omringades av motståndsmän. Hellre än att bli infångad valde mannen som hade öknamnet ”Tjeckiens Quisling” att skjuta sig.

Igor Moravec 1920-1947. Son till Emanuel Moravec. Gick med i waffen-ss och tjänstgjorde i division Totenkopf. Fick rangen ss-oberjunker, stred i Berlin 1945 och hamnade i sovjetisk fångenskap. Igor Moravec kunde dock ryska och tack vare detta kunde han fly från fångenskapen och bege sig hem. Levde under falskt namn, men upptäcktes i maj 1946. Dödade en av de män som skulle arrestera honom och sårade en annan. Dömdes till döden och straffet verkställdes i juli 1947.

Frantisek Teuner 1911-1978. Som äldst av tre barn i en läkarfamilj var det naturligt att Teuner utbildades till detta yrke. Anslöt sig till flera nationella organisationer. Blev bekant med Emanuel Moravec och blev ledare för Kuratorium. Flydde efter kriget, men greps och dömdes till döden. Straffet blev ändrat till fängelse som varade till 1960. När sovjet lät ockupera Tjeckoslovakien 1968 emigrerade Teuner till Tyskland där han arbetade som läkare och avled tio år senare.

Efterord

Tyskt och tjeckiskt samarbete under och andra världskriget är nog för många ett ganska okänt område, förvisso vet de flesta att Münchenkrisen var en slags föregångare till världskriget, men sedan får händelserna i protektoratet inte någon större uppmärksamhet, undantaget mordet på Heydrich och tyskarnas repressalier därefter. Få har ansett livet i Böhmen och Mähren vara värt att skriva om. Tjeckerna hade knappast intresse av att ta upp samarbetet efterkriget. Lite offerstatus har man ju haft och varför ändra på det? Men samarbete skedde, ofta var det kanske mer av praktiska skäl en ideologiska, men även sådant arbete förekom.


  • Publicerad:
    2019-03-15 08:00